Skicka honom på genuskurs
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-05
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag lyssnar på P 1 Morgon. Advokat Thomas Martinsson säger om och om igen, med olika ord men med samma arrogans: ”Gudrun Schyman, du talar om en verklighet som du inte har någon insikt i. Det finns ingen skillnad på hur advokater ställer frågor till män och till kvinnor. Vi har inga förutfattade meningar avseende kön.”
När programledaren frågar om juristkåren ändå inte skulle behöva en genusutbildning måste Martinsson hämta andan. ”GENUSUTBILDNING???”, utbrister han. Som om det var det dummaste han hört.
Martinsson försvarar de män som i Västerås tingsrätt står åtalade för att ha tvingat en kvinna att ha sex med män mot betalning. Under förhören med kvinnan har Martinsson frågat om hennes tidigare sex- och alkoholvanor.
”Hade du sex med honom första gången du träffade honom?”
”Hade du sex med båda två?”
”Hur ofta var du på krogen?”
Såna frågor är enligt lagstiftningens förarbeten inte relevanta för rättsskipningen. Brottsoffrets tidigare leverne ska inte spela in när domstolarna dömer. Men Martinsson hävdar att sånt ändå är intressant. Här ska ju utredas om kvinnan blev tvingad till prostitution eller inte.
Med andra ord: en kvinna som haft tillfälligt sex kan inte senare tvingas till sex. Hon är en sån som vill.
Detta, ”hon är en sån som vill”, har friat eller förmildrat straffen för många våldtäktsmän genom tiderna. Samhällets eviga vilja att dela in kvinnor i kategorierna ”horor” och ”madonnor” ligger som en mörk skugga över svensk rättsskipning.
Så sanktionerar rättsväsendet våld mot kvinnor. I boken ”Flickan och skulden” (varför fick inte den Augustpriset?) synliggör journalisten Katarina Wennstam rundgången i samhällets syn på våldtäkt. Tjejer med horstämpel våldtas. Sedan går gärningsmännen fria, eftersom tjejen hade horstämpel.
Kvinnor med ”dåligt rykte” är vår tids fredlösa. Det är ingen vildsint gissning att de manliga åhörare som under rättegången i Västerås hånade målsäganden kände sig stärkta av Thomas Martinssons insinuanta frågor. Myten om den dåliga kvinnan får ny näring.
Hur kan advokat Martinsson vara så blind inför den könsmaktsstruktur som han själv är med och bygger? Varför vägrar han att ens lyssna på Gudrun Schymans berättelse om kvinnor som skuldbeläggs?
Förklaringen är förmodligen lika enkel som klassisk. Juridiken anser sig vara könlös. De ”könlösa” är ofta de mest patriarkala av alla. När könsperspektivet inte erkänns, får kvinnorna ta konsekvenserna. Könsförtrycket verkar i tysthet, lägger sig som en osynlig hinna över världen.
Politikerna och poliserna har de senaste åren börjat använda genusglasögon. Utvecklingen går sakta, men den går framåt. Lagar stiftas, utbildningar anordnas och resurser avsätts för att stävja våld mot kvinnor.
Nu är det dags för domarna, åklagarna och advokaterna att se könsmaktens konsekvenser, deras tur att krypa ur sitt påstått könlösa skal.
”GENUSUTBILDNING???”
Självklart. I rättvisans tjänst.