Norléns känsliga öra visar att vi går mot val
Ett litet ”fan” från justitieministern är inte hela världen
Det är möjligt att talman Andreas Norlén har tråkigt. Vi har ju inte haft någon regeringskris på flera månader och rollen som hela landets lite nördige SO-lärare är det ingen som frågar efter längre. Norlén har inte ens kunnat göra sitt parti tjänsten att kritisera Miljöpartiet för att orsaka oordning i regeringsförhandlingarna.
Hur som helst har talmannen engagerat sig för bättre takt och ton i riksdagen.
Det är justitieministern Morgan Johansson som väckt Norléns känsliga öra för grovt språk. Allt började i en debatt om upploppen som den danske högerextremisten Rasmus Paludans provokationer orsakade. På sin milda skånska försökte ministern påminna moderaten Johan Forssell om att han har ett ansvar för att det ser ut som det gör.
"Du jobbade ju för fan för Reinfeldt", sa Morgan Johansson. Det skulle han inte ha gjort.
Moderaternas gruppledare Tobias Billström blev upprörd. Och alltså Forssells partikamrat, talmannen Norlén också. På sin kammare, känd från åtskilliga kafferep, satte han sig och formulerade ett brev till justitieministern.
Typiskt sett är det, skriver Norlén, inte tillåtet att använda svordomar i kammaren. Särskilt inte i ett yttrande som riktar sig till en annan person.
Det kan man ju förstå.
Det finns anledning att diskutera tonen i den politiska debatten. Den har blivit hårdare mellan politiker. Men framför allt har vi de senaste åren sett hur allt fler politiker mycket medvetet väljer att peka ut grupper i samhället i sin jakt på uppmärksamhet och rubriker.
Kanske var det Jimmie Åkesson som började, men Ebba Busch utspel om att skjuta skarpt är nog det bästa exemplet under senare tid. Medan Norlén jagar fula ord i kammaren håller det offentliga samtalet på att kapsejsa.
Norléns och Forssells parti tänker som bekant samarbeta med både Åkesson och Busch. Den moderata riksdagsgruppen har ju dessutom sina egna troll, speciellt i sociala medier.
Dessutom kan man ju fråga sig hur det står till med proportionerna. Polisen själv har beskrivit kravallerna under påsken som den mest hotfulla situation myndigheten mött. Hundratals poliser skadades, fordon sattes i brand och i efterhand har vi fått veta att det tog timmar att få fram förstärkning trots det kritiska läget.
Och det i samband med en manifestation som polisen hade gett tillstånd till, trots riskerna.
Det finns mycket Andreas Norlén skulle kunna vara upprörd över. Hur kan vi ha regler som skyddar en extremist vars enda mål är att så splittring? Hur kan polisen inte ha resurser på plats trots att man känner till farorna? Och hur kan människor i Sverige känna sig så marginaliserade att de ser polisen som sin fiende?
I stället rasar han mot att justitieministern råkat undslippa sig ett litet "fan" i talarstolen.
Det känns som valrörelse på alla fronter.