Ett blåbrunt Europa har egna valsedlar
Uppdaterad 2020-11-20 | Publicerad 2019-05-19
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
BORLÄNGE. För ett drygt halvår sedan besökte jag Lützowstrasse 48/49 i Berlin. Där fanns ingenting att se. Men för snart 80 år sedan utspelades här en liten del av upptakten till det vi i dag kallar Förintelsen, nazisternas folkmord på Europas judar.
På Lützowstrasse låg Jüdische Altersheim, ett judiskt ålderdomshem med 256 boende. De vräktes 1940 av SS som behövde lokalerna för sin propagandaavdelning. Inte långt därefter började SS-rottenführer Gustaf Ekström arbeta här.
I boken Utan ånger - Gustaf Ekström, SS-veteranen som grundade Sverigedemokraterna (Vaktel förlag 2017) av Johan Ulvenlöv, Matti Palm och Anders Larsson berättas historien om Ekström. På många sätt är det även historien om Europa.
SD förvanskar historien
Några kilometer från Lützowstrasse ligger den tyska riksdagen, Bundestag. Strax till höger om ingången står ett monument till minne av de riksdagsledamöter som mördades av nazisterna. Med något undantag tillhör namnen socialdemokrater och kommunister.
Som enda parti röstade Socialdemokraterna mot Adolf Hitlers maktövertagande. Kommunisterna hade röstat likadant om de inte redan kastats i fängelse. Men hela borgerligheten backade Hitler, han sågs som ett bättre alternativ än vänstern.
När SD i veckan satte upp affischer i tunnelbanan som anklagade S för att ha hjälpt nazisterna under kriget kan vi minnas detta. Det var bara en kort promenad genom den lummiga stadsparken Tiergarten mellan Gustaf Ekström på SS kontor och arbetsplatsen för de Socialdemokratiska riksdagsledamöter som slutade sina liv i koncentrationsläger som Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen.
Efteråt åkte Gustaf Ekström tillbaka till Sverige. 1988 var han med och grundade Sverigedemokraterna.
Han ångrade sig aldrig.
”Behöver inte gifta dig med partiet”
Med en vecka kvar till valet ser Johan Danielsson, 36, nästan oförskämt pigg ut. Han kryssar mellan borden i fikarummet på Keolis bussgarage i Borlänge och försöker prata om EU-valet. Det är ingen lätt uppgift, utanför skiner vårsolen och lunchrasten är kort.
– Du behöver ju inte gifta dig med partiet, du kan ändra dig nästa val, säger han.
På bordet ligger senaste numret av tidningen Dalademokraten. Huvudnyhet är ett bråk om kommunens klippning av gräsytor. ”Det kommer att bli proteststormar” förutspår krigsrubriken. Bredvid Danielsson har någon lagt ett berg av kanelbullar.
– Har ni funderat på hur ni ska rösta? Ni ska väl rösta? frågar han.
Alla nickar. Johan Danielsson är LO:s kandidat i valet, han står på andra plats på Socialdemokraternas lista. Hans slogan ”Ta tillbaka kontrollen” brukar få kritik i varje partiledardebatt. För ett par veckor sedan kallade Annie Lööf (C) kampanjen för populism från riksdagens talarstol.
”Känns ganska hopplöst”
På Keolis verkar ingen tycka att Danielssons budskap är särskilt populistiskt. Han pratar om ordning och reda på arbetsmarknaden, bättre arbetsmiljöregler och krav på att utländska företag som är etablerade i Sverige ska betala skatt och teckna kollektivavtal.
Madeline Wibecker, 34, är ordförande för fackklubben på Keolis. Hon visste inte att det var EU-val förrän Sifo ringde och ville att hon skulle delta i en opinionsmätning. Hon har bestämt sig för att rösta, men inte på vad.
– Det är ju en hel vecka kvar, säger hon. Och skrattar.
Politiker ger hon inte särskilt mycket för.
– Det känns ganska hopplöst. Men det finns mycket de borde ta tag i. Som det där med arbetsmiljön i den här branschen, säger hon.
Johan Danielsson tar upp situationen för utländska förare i Sverige.
– Det finns chaufförer som tjänar så lite som 30 kronor i timmen, som sover på avställningsplatser, som får skita i diken. Om man vill ha ordning och reda är det viktigt att gå och rösta och rösta på politiker som vill göra något åt detta, säger han.
”Populister har bara lätta svar”
Fabio Mazzacane, 42, kommer ursprungligen från Italien och har kört buss i Borlänge sedan 2009. Han är orolig för högerpopulismen och ser likheter med utvecklingen i Italien där högerextrema Lega under premiärminister Matteo Salvini troligen blir största parti i valet.
– Populisterna har bara lätta svar som personer vill ha. Det är inte invandrarnas fel att saker inte fungerar i Italien utan politikernas. Nu skyller de på invandrare. Jag tycker inte Sverige ska gå samma väg, säger han.
Efteråt är Johan Danielsson nöjd med besöket.
– Jag älskar ju det här, säger han, att vara på arbetsplatser och träffa LO-medlemmar. Sen frågan om högerpopulism... låt mig säga så här. Vi måste markera mot utvecklingen i Ungern och Polen, det ska vi göra. Men en del av missnöjet kommer från hur EU fungerar, som med villkoren för utländska chaufförer. Det långsiktiga är ju att lösa de problem folk möter i vardagen och få slut på osund konkurrens på EU:s arbetsmarknad, säger han.
Oense om den sociala pelaren
I onsdags presenterade Socialdemokraterna sitt valmanifest. Partiet vill prioritera tre frågor, kamp mot högerextremism, ordning och reda på EU:s arbetsmarknad och en klimatpolitik som förenar stränga krav på utsläpp med sociala hänsyn.
Man vill ställa krav på Ungern och Polen att återupprätta ett västerländskt demokratiskt styrelseskick med fri media, rättvisa val och oberoende domstolar – annars ska ländernas EU-bidrag och rösträtt dras in. Eftersom Sverige är nettobidragsgivare är detta ett ganska starkt kort.
På arbetsmarknaden vill S genomföra den så kallade "sociala pelaren", ett knippe icke bindande principer som EU-ledarna enades om 2017 och som innebär bland annat mer jämställdhet, bättre arbetsvillkor och satsningar på utbildning och socialpolitik.
Fler män än kvinnor jobbar
Socialdemokraterna vill att dessa mål ska förverkligas genom att de genomsyrar andra politiska områden, som arbetet för tillväxt. Exempelvis är mäns sysselsättningsgrad 11,5 procent högre än kvinnors i EU.
– Det motsvarar flera miljoner jobb. Ökad sysselsättningsgrad för kvinnor och mer jämställdhet i arbetslivet är inte bara en rättvisefråga, det är också ekonomiskt smart, säger EU-minister Hans Dahlgren.
Särskilt Kristdemokraterna har profilerat sig som motståndare och argumenterar för att sociala frågor ska bestämmas i Sverige och inte i Bryssel.
Med samma argument har de tidigare röstat mot stärkt aborträtt och mer jämställdhet på EU-nivå. Naturligtvis är den EU-kritiska retoriken bara ett fikonlöv, KD har alltid varit ett parti som motarbetar kvinnors frigörelse.
S är rädda för gula västar
På miljöområdet vill Socialdemokraterna nå EU:s klimatmål på noll i nettoutsläpp av växthusgaser senast 2050 och de vill minska utsläppen på drygt 10 år med 55 procent.
– Vi vill vara Sveriges främsta klimatparti, säger Jytte Guteland, Europaparlamentariker sedan 2014 och den enda av S nuvarande ledamöter som ställer upp till omval.
I valmanifestet försöker Socialdemokraterna gifta ihop en traditionell socialdemokratisk politik för mer välfärd och ökad tillväxt med en radikal klimatpolitik. Målet är cirkulär ekonomi där samma naturresurser används om och om igen, men effektivare. Och där man inte förbrukar mer än man återför.
Skillnaden mot Miljöpartiet är egentligen inte vilka mål man har, utan att Socialdemokraterna lovar att ta mer sociala hänsyn. I bakgrunden lurar både franska gula västar och risken för ett svenskt landsbygdsuppror.
Glömmer Europa i EU-valet
Även om de svenska partierna i allt väsentligt tycks strunta i det är EU-valet faktiskt ett Europeiskt val. De just nu tjugo svenska parlamentarikerna är inte i första hand representanter för Sverige utan för sina partigrupper vid omröstningar i Bryssel och Strasbourg. EU-valets verkliga maktfråga, dess motsvarighet till regeringsfrågan i ett vanligt riksdagsval, är hur maktbalansen mellan dessa grupper ser ut efter valet.
Den största gruppen är konservativa EPP där Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, men även partier som Viktor Orbans Fidesz från Ungern, Silvio Berlusconi i Italien och nationalistiska HDZ från Kroatien. Den Socialdemokratiska gruppen är ungefär lika spretig och historiskt har dessa två grupper tillsammans haft en majoritet av de 751 ledamöterna.
I år ser parlamentet ut att bli mer splittrat och högerpopulistiska partier kan öka dramatiskt. Samtidigt vet man inte riktigt, vilka som är med i de olika partigrupperna ändras efter varje val.
Det finns dock två strategiska frågor som valdebatten nog borde ha handlat mer om.
Vägval för högern
Den första handlar om hur högerpopulisterna ska hanteras. Många i EPP vill samarbeta mer med dem. Det skulle i så fall flytta EU:s tyngdpunkt rejält åt höger, i nationalistisk och EU-kritisk riktning. En röst på Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna skulle i så fall stärka ett sådant blåbrunt block.
Den andra frågan är om någon form av nytt mitten-vänstersamarbete är möjligt. Det är inte ovanligt att socialdemokrater, liberaler och gröna röstar lika men eftersom det inte finns någon blockpolitik i EU blir det intressant att se hur grupperna ställer sig till varandra. I dag räcker inte rösterna men vad som händer när Emmanuel Macrons rörelse La République En Marche! kliver in vet ingen riktigt. Den fanns inte ens i förra EU-valet.
Europaparlamentet, och därmed även valet av nästa EU-kommission, har alla förutsättningar att bli lika underhållande som den svenska regeringsbildningen i höstas. Pjäserna står på ungefär samma sätt, den traditionella högern och vänstern krymper, mitten är rådvill och högerpopulisterna ökar. Allt hänger på i vilken av vågskålarna du och en halv miljard andra Européer väljer att lägga rösterna.
En varning från historien
Den absoluta majoriteten av de 256 äldre på Jüdische Altersheim på Lützowstrasse som vräktes av SS mördades under Förintelsen. I skrivande stund arbetar författarna Johan Ulvenlöv, Matti Palm och Anders Larsson på en uppföljning av sin bok Utan ånger - Gustaf Ekström, SS-veteranen som grundade Sverigedemokraterna där de med hjälp av Israeliska arkiv försöker spåra upp offren och deras nu levande anhöriga.
Deras hågkomster är en del av Europas kollektiva minne, av vårt minne. Men det är även en varning.
Emerich Roth, själv förintelseöverlevare, skrev en gång att "Det är när ondskan klär sig i kostym och lägger sig till med lånad vokabulär, som den är riktigt farlig."
I valet till Europaparlamentet pågår denna maskerad i nästan hela unionen, så även i Sverige.
Inför valet har Socialdemokraterna gjort SD till huvudmotståndare. Det är förmodligen klokt. Delvis för att Jimmie Åkessons politik ligger längst från Stefan Löfvens av alla partier. SD röstar mot arbetares rättigheter i Bryssel, vill inskränka aborträtten, flörtar med klimatförnekare och hyllar halvdiktaturen i Ungern.
Inte så olika, trots allt
Men det handlar även om arbetsplatser som Keolis i Borlänge. Socialdemokraterna måste ha svar på de frågor vanligt folk ställer, om arbetsvillkor och osund konkurens, om trygghet på dagens stenhårda arbetsmarknad. Om vad som ska ge framtidstro.
Annars kommer någon annan att ge de svaren.
Många har ännu inte bestämt sig vad de ska rösta på, vissa tänker inte rösta alls. Partierna har gjort ett riktigt uselt jobb i att förklara vad som står på spel och vilka skillnaderna i valet är.
Men om man är osäker är förmodligen ett gott råd att rösta likadant som i riksdagsvalet i höstas. Då får man ungefär samma politik, och som bonus, en lika rörig "regeringsbildning"
Europeisk och svensk politik är inte så olika, trots allt. Den strid om värderingar som dominerat vår inrikespolitik sedan snart ett decennium är gränsöverskridande.
I valet till Europaparlamentet vädrar högerpopulismen morgonluft. Den har ny kostym och ber oss sluta prata så mycket om historien.
SS-rottenführer Gustaf Ekström står inte på valsedeln.
Men hans värderingar gör det.