Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Medan Arafat blåser bort

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-24

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ett förälskat par sitter i en bil och stirrar mot en gränskontroll på vägen till Jerusalem. Mannen blåser plötsligt upp en, med tiden allt väldigare ballong, dekorerad med en leende Arafat. Ballongen släpps i väg mot gränsposteringen. Soldaterna osäkrar sina vapen: ska de skjuta ner ballong-Arafat? Medan de grubblar hinner det palestinska paret ta sig genom spärrarna.

Scenen finns med i Elia Suleimans nya film Divine intervention (Gudomligt ingripande).

Filmtiteln har ett tillägg: En krönika om kärlek och smärta.

Efter filmbesöket bläddrar jag bland datorns mejl. Sextiotvå personer, gärna med titlar som fil doktor och leg läkare, berättar på sitt vis om den smärta jag förorsakat dem genom att kritisera Israels ockupationspolitik. Jag kallas ”antisemit, besviken över att världen inte är Judenrein”.

Läkaren anklagar mig för att förorda gaskammare. Jag ingår, får jag veta, tillsammmans med bland annat Helle Klein i en konspiration vars yttersta avsikt är att förgöra Israel och det judiska folket.

Råheten, mer tragisk än upprörande, påminner mig om filmens ballongscen. Raseriet mot den numera alltmer borttynande Arafat och de som anses blåsa upp honom. Inte ens försök att iaktta eller ställa frågor om den israeliska statens våld och militarisering. Inte minsta förmåga att lyssna ens på det demokratiska Israels kritiska röster.

Människorättsorganisationen B´Tselem berättar om de dagliga övergreppen. Den 2 januari förstördes 25 flyktinghem. 313 blev hemlösa. De senaste två åren har 3 000 palestinska hem jämnats med marken. Palestinska odlingar skövlas systematiskt, olivträden rycks upp av bulldozerkäftar.

Den Israel-baserade Kommittén mot tortyr berättar om fem obeväpnade palestinier som dödades vid Khan Yunis. Två nyfödda barn dog vid en gränsstation. Mamman hölls i förvar så länge att barnen inte fick vård.

Läkare för mänskliga rättigheter, också den placerad i Israel, skriver: ”Efter 36 år av israelisk ockupation finns det inte en enda läkarcentral värd namnet inom områdena.”

Ariel Sharon hånar fredsförsök: ”Kvartetten är ingenting”. USA, liksom FN, en del av den: ”tar den inte på allvar”, säger mannen känd från Sabra och Shatila.

Människorättsorganisationer fördömer palestinska självmordsattacker som ”brott mot mänskligheten”. De kritiserar den palestinska myndighetens ineffektivitet, korruption, utmätande av dödsstraff.

Amnesty ser övergreppen delvis som följder av Israels sönderbombande av palestinska institutioner.

En superrustad (kärnvapen), USA-stödd stat mot löst sammanfogade bantustans.

I Elia Suleimans film finns en symbolisk scen, något för mejlskrivarna. En israelisk soldat som vaktar en fångtransport, får en fråga från en amerikansk kvinna: Var ligger Födelsekyrkan?

Efter en stunds stöddigt men innehållslöst bullrande öppnar soldaten bakdörren och släpper ut en blodig palestinsk fånge, bandagerad långt ner över ögonen. Han får visa vägen.

Olle Svenning