Publicerad 2024-06-17
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
2018 är en stekhet sommar. Riksdagsvalet är runt hörnet men det är knappt någon som pratar om klimatfrågan. Sen sätter sig Greta Thunberg utanför riksdagen. Nu börjar politikerna springa ner till Mynttorget för att ta selfies med den unga aktivisten och lovorda bättre klimatpolitik.
Nästan alla håller med om 15-åringens kärnbudskap: vi måste göra mer.
Sex år senare strejkar Thunberg fortfarande, men selfiearmarna är färre. Istället framställs Greta och hennes vänner allt oftare som sabotörer och ett hot mot demokratin.
Hur hamnade vi här? I en tid där klimatkrisen blir allt mer allvarlig, borde inte aktivisterna välkomnas med öppna armar?
Beror det på aktivisternas nya metoder? Att de engagerat sig i Palestinafrågan? Eller finns det något annat som ligger bakom?
Demonstrationsfrihet står på spel
På en videolänk får jag tag på försvarsadvokaten Linus Gardell. Han företrädde en av de aktivister från Återställ Våtmarker som för två år sedan dömdes för sabotage och ohörsamhet för att ha blockerat trafiken på E4:an i Solna, då bland annat en ambulans stoppades.
Oftast brukar klimataktivister som utför liknande manifestationer dömas för just ohörsamhet mot ordningsmakten. Men aldrig tidigare för sabotage.
– Då finns inte ens böter som alternativ, straffet är alltid på fängelsenivå, säger Gardell.
När han fick domen blev han rädd. Kunde inte alla andra se hur farlig den var? Om en aktivist som använder civil olydnad kan bli straffad för sabotage, då står hela demonstrationsfriheten på spel.
Dessutom skickar en sådan dom svallvågor genom hela rättssystemet.
– Om aktivisterna ses som en samhällsfara kan man motivera att deras telefoner avlyssnas. Då kan de gripas innan de ens hunnit börja demonstrera.
Därtill satt Gardells klient häktad i mer än en månad före rättegången.
Domen överklagades. I andra instans fick Gardell och hans klient rätt, aktivisten friades från sabotage-anklagelserna. Däremot har andra domar blivit fällande. Det gör Gardell orolig.
– Jag har stort förtroende för rättsväsendet och domarnas kompetens, men det går inte att säga att den diskussion som finns i samhället inte påverkar hur man börjar se på olika aktivister.
– I slutändan är alla människor.
Gardell menar att rättssystemet bygger på tillit, att man tycker att de lagar och tolkningar som görs är rimliga.
– Vill vi ha ett samhälle där man ska få fängelse för civil olydnad? Kommer ett sådant system ses som legitimt?
FN varnar
Det är inte bara Gardell som är orolig över utvecklingen. Det är även FN:s specialrapportör för klimataktivister, Michel Forst. Hans mandat lyder under Århuskonventionen, som alla EU-länder skrivit under. Den säkerställer medborgarnas inflytande och påverkan i klimat- och miljöprocesser. Den är även bindande.
I en rapport som släpptes i början av året konstaterar Forst att dessa rättigheter är under attack i Europa. Där tas bland annat Sverige upp som ett varnande exempel.
Jag möter Forst i en pampig byggnad i sjätte arrondisementet i Paris. Vi sätter oss vid ett runt vitt bord som pryds med kopior av konventionen och en mindre hög visitkort.
Forsts roll går ut på att ta emot och följa upp klagomål från aktivister. Därtill ser han till att informera politiker och domstolar i de länder om innehållet i konventionen, samt delta som observatör på rättegångar och demonstrationer.
– Rätten till civil olydnad återfinns i lagen om mänskliga rättigheter och är en förutsättning för demokrati.
Rapportören understryker att den olydnaden FN står upp för är den där aktivister som utför sin aktion inte använder våld och gör aktionen offentligt. Samt är medvetna om att de bryter mot lagen och är beredda på att ta sitt straff.
– Men vill du ta dig in på en offentlig, viktig symbolisk plats, och behöver bryta upp ett stängsel för att göra det så ser jag inte det som våld.
Jag undrar vad han tänker om att regeringens klimat- och miljöminister, Romina Pourmokhtari, vägrar möta Thunberg då hon sysslar med utomparlamentariska aktiviteter. Rapportören höjer på ögonbrynen.
– Greta Thunberg sysslar med civil olydnad. Hon använder inget våld, däremot har hon blivit utsatt för övervåld i samband med att hon blivit gripen.
Forst klargör att Greta har varit en inspiration för en hel värld. När jag berättar för rapportören om sabotage-domen och att polisen i vinter ska få börja använda gummiprojektiler mot demonstranter, har han svårt att tro sina öron.
– Är det här på riktigt?
Forst vill läsa på mer om frågan innan han uttalar sig, men säger att uppgifterna gör honom orolig. Han har med egna ögon sett vad vapnen orsakar för skador i Frankrike.
– Demonstranter får skador för livet.
Jag frågar honom om han har tänkt på att bondeupproren i Europa inte möts av samma slags fördömanden.
– Ja, det har jag. Bönderna blockerar vägar och flygplatser. En del förstör även offentliga byggnader, men de blir inte behandlade som terrorister, medan aktivister som använder samma metoder blir det.
Varför får de en annan behandling?
– Det handlar om pengar och ett annat politiskt inflytande, svarar Forst.
Förstår du att det svaret kan framstå som rätt kontroversiellt?
– Ja, men det är inte bara jag som säger det. Nyligen avslöjade Le Monde hur diplomater går till fossilbolaget Total och sen tillbaka till regeringen igen. Jag vet inte hur det ser ut i Sverige, men det finns liknande kopplingar i andra länder.
Och det hela sker även i Sverige.
Kristersson köptes av oljelobbyn
Nyligen avslöjade Dagens ETC och Supermiljöbloggen hur tankesmedjan Atlas och Exxon Mobil betalat den borgerliga tankesmedjan Timbro för att sprida klimatförnekelse på 90-talet. Då var Ulf Kristersson (M) och Gunnar Strömmer (M) marknadschef respektive projektledare på tankesmedjan.
Förra året likställde dessutom Kristersson klimat- och miljöaktivister med sabotörer, medan justitieminister Strömmer sade att det är rimligt att aktivister döms för sabotage.
Trenden går även igen i det brittiska kungadömet. I Storbritannien finansieras också tankesmedjor av Exxon Mobil. Även där argumenterar tankesmedjorna för hårdare straff mot klimataktivister, något regeringen har hörsammat.
Stämmer till tystnad
Nu har bolagen även hittat en till metod: att ställa aktivister inför rätta.
Förra året stämde oljebolaget Shell Greenpeace UK efter att organisationen gjort en aktion mot en oljerigg. Shell menade att aktionen “äventyrade säkerheten” för aktivister och personal ombord. Greenpeace, som gjort sådana aktioner i decennier, menade att det var nonsens.
Fossilbolaget har nu krävt Greenpeace på skadestånd på 1 miljon dollar plus rättegångskostnader. Areeba Hamid, chef för Greenpeace UK, berättar att hon faktiskt är glad över stämningen. Det blir tydligt att Shell nu har valt vilken sida av historien de vill stå på.
– De gör allt för att uppnå kortsiktig vinst, och de kommer göra sitt yttersta för att eliminera allt och alla som står i vägen.
Som tur är har organisationen, till skillnad från många andra grupper, råd att försvara sig.
– Vi kommer inte backa, vi kommer göra allt för att stå upp för rätten till att protestera.
Rishi Sunak, Storbritanniens premiärminister, har likt Ulf Kristersson inte mycket till övers för varken aktivister eller en effektiv klimatpolitik. Sedan Sunak kom till makten har han dragit tillbaka tidigare klimatåtgärder.
Om politiken hänger ihop med att hans fru har miljontillgångar i både Shell och BP Oil kan man bara spekulera i.
Det ironiska är att den klimatfientliga politiken inte ens är särskilt folklig. Rishi Sunak är minst sagt impopulär som premiärminister. Enligt Hamid har Greenpeace redan fått stora summor i donationer från givare. Med tanke på de gröna vänstervindar som blåste i EU-valet är det tydligt att svenska folket tycker liknande.
Trodde någon skulle dö
I Frankrike tog däremot högerradikala Nationell samling hem storslam. Trots det är klimatrörelsen i landet tongivande.
En som varit med på flera aktioner är Jean, en fransman i 30-årsåldern. Vi möts vid Hôtel De Ville i Paris. Jean är tydlig med att jag varken får veta hans riktiga namn, exakta ålder eller vad han jobbar med. Han vill inte att polisen ska göra några efterforskningar.
Vi går till en irländsk pub några kvarter bort. På vägen dit berättar Jean om hur det inte går en demonstration i Paris utan att polisen använder pepparsprej, tårgas eller gummiprojektiler. Han berättar om en aktion mot Total och Amundi nu i slutet av maj. Utöver att några av aktivisterna sprejade färg och krossade två fönster där bolagen höll till, bildade resterande aktivister en mänsklig kedja runt byggnaden.
– När vi vägrade skingra oss satte polisen fingrarna i våra näsor och drog oss bort.
Därefter sattes ett femtiotal aktivister i bussar i timmar utan vatten eller möjlighet till toa. Några svimmade i den kvava luften.
Förra året försökte även Frankrikes inrikesminister, Gérald Darmanin, förbjuda landets största klimatorganisation, Soulèvement de la terre. Men högsta domstolen satte stopp för lagförslaget.
– Men de skickar ändå terrorpolisen då och då när de gör räder i våra hem tidigt på morgonen.
Jean har dragit en gräns för sig själv i aktionssammanhang. Han kommer aldrig använda våld mot andra människor.
Däremot kan han delta i protester där andra kan gör det, som i Sainte-Soline förra året. Då kastade polisen granater och sköt med gummikulor mot aktivisterna, som i sin tur svarade med att kasta molotovcocktails.
– Jag hade förberett mig för att någon skulle dö den dagen, säger Jean som hoppade in som sjukvårdare.
Kommer bli värre
Lyckligtvis dog ingen i Sainte-Soline, även om flera personer skadades allvarligt. Trots allt ser ändå Jean det hårda svaret som något positivt. Han menar att det visar att systemet utmanas på riktigt.
Frågan är bara hur våldsamt det ska behöva bli.
Flera av de jag talar med menar att om inte politikerna genomför de utsläppsminskningar de kommit överens om i Parisavtalet kommer klimataktivisternas aktioner bara bli radikalare.
Sex år efter Greta satte sig utanför riksdagen har mycket förändrats.
Nu väljer politiker att offra klimatet till förmån för billigare bensinpriser. Men de lyfter inte ett finger över det faktum att oljebolagen fortsätter gå med rekordvinster.
Ja, sex år efter Gretas skolstrejk har vi alltså folkvalda ledare som utmålar aktivister som en samhällsfara.
Anledningen? De sitter i knät på den smutsiga oljelobbyn.
Om de inte redan är en del av den.
***
I en tidigare version av texten står det att Timbro fortsatt tar emot pengar från nätverket Atlas. Det stämmer inte, organisationen uppger att de inte längre har några sådana kopplingar.