Liberalt svek om SD är oförsvarligt
Jimmie Åkesson är sjukskriven. I hans ställe vikarierar Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson. För några år sedan sa han i en intervju med Sveriges Radio att han inte anser att Zlatan Ibrahimovic är svensk utifrån hur han ”tänker, agerar och talar”.
Mattias Karlsson analyserade nyligen EU-valet i ett inlägg på Facebook. Där skrev han att vår tids stora politiska konflikt står mellan ”värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler” och att ”den stora avgörande striden om vår civilisations, våra kulturers och våra nationers överlevnad har gått in i en ny, mer intensiv och mer avgörande fas.”
Det är ord som bär på mening och en historia som inte går att blunda för.
SD är i dag landets tredje största parti. De är i riksdagen för att stanna.
Vad deras politik får för genomslag är dock upp till andra.
Det borde vara mycket lätt för demokratiskt sinnade politiker och opinionsbildare att bestämma sig för hur man ska förhålla sig till SD.
Det borde räcka att läsa citaten ovan.
I en stort uppslagen ledare i Dagens Industri uppmanade i går den politiske chefredaktören PM Nilsson näringslivet att närma sig SD och försöka forma det till ett borgerligt stödparti. Det är viktigt att ”nya och stora och växande partier har förståelse för grundläggande marknadsekonomiska mekanismer och inte blir en destruktiv kraft”, skriver han.
I texten finns ingen ideologisk argumentation eller moralisk komponent. Där finns ingen redogörelse eller värdering av SD:s politik eller historia. Den är endimensionellt maktpolitisk.
Högern saknar i dag regeringsunderlag. PM Nilsson har hittat en lösning – bygg det med stöd av riksdagens rasister.
Målet helgar medlen, makten får kosta vad den kosta vill. Att behålla vinster i välfärden är viktigare än att försvara människovärdet.
PM Nilsson kallar sig för liberal. Detta borde få landets övriga liberaler att vråla högt.
Det hade jag gjort, om en så inflytelserik socialdemokrat hade föreslagit något motsvarande.
På Stockholms Stadsteater spelas just nu en pjäs om den legendariske publicisten Herbert Tingsten, mångårig chefredaktör på Dagens Nyheter.
Herbert Tingsten var en av de som först såg faran i de italienska liberalernas samarbete med fascistledaren Mussolini och obönhörligt tog ställning. På samma sätt som han senare stenhårt kritiserade vänsterpolitiker som inte klarade rågången mot kommunismen.
Pjäsen heter ”Ansvaret är vårt” och bygger på en bok av Per Wirtén.
På scenen är det valtider, och Tingsten har bestämt sig för att gå emot tidningens folkpartistiska linje i pensionsfrågan. Det får kosta vad det kosta vill – vänskap, arbete, status. Herbert Tingsten tänker inte svika sina principer. Han ser värden bortom taktik och kortsiktiga maktanspråk.
Det är en pjäs som talar till det bästa hos människan och kräver av oss att orka göra svåra val.
PM Nilsson är anställd inom Bonnierkoncernen, som historiskt varit en stark kraft för liberalism och humanism i Sverige.
Nu vill alltså den politiske redaktören på en av Bonniers största tidningar att det svenska näringslivet ska närma sig ett parti som formats ur en nynazistisk miljö och vars ledande företrädare häver ur sig rasism och vevar med järnrör på stan.
På DN är i dag Peter Wolodarski chefredaktör. Han är en av landets starkaste liberala röster för öppenhet och tolerans och mot normalisering av SD. Så sent som i september citerade Wolodarski Mattias Karlssons Facebook-inlägg och skrev om risken för att vi slutar ”reagera mot ord och idéer som är hämtade ur en annan, mörkare tid”.
Det är en strid om grundläggande värderingar som nu pågår.
Att en av landets ledande liberala ledarsidor hamnar på fel sida i denna strid är oförsvarligt.