Feminist, det här är rätt åsikt
”Femtio nyanser av honom” fyller en funktion för kvinnlig sexualitet
15 februari 2015
”Femtio nyanser av honom”
Rolig och smart kvinna faller för rik och tråkig (men sexig) man. Det är en gammal historia. Och den har gjorts till bästsäljare förr.
Från Jane Austens ”Stolthet och fördom” till E L James ”Femtio nyanser av honom”.
Mr Darcy och Mr Grey.
Mr Grey och Mr Darcy.
Det är eftermiddag och det regnar när jag släpar mig mot biografen vid Leicester Square i London.
Med mig har jag en bit pistage- och mandelkaka som proviant.
Här väntas bondagefilm som matiné.
Kvällen innan har själva premiären av Samantha Taylor-Johnsons film ”Femtio nyanser av honom” gått av stapeln på samma biograf. Filmens stjärnor Dakota Johnson och Jamie Dornan har vandrat på röda mattan.
Jamie Dornan är enligt uppgift rädd för att bli skjuten av ett galet fan av boken. Många av de över 90 miljoner kvinnor som läst den är nämligen upprörda för att skådespelaren inte uppfyller bilden av den perfekta manliga skönhet som målas fram av E L James.
”Ingen kan komma in och förkroppsliga vad hon vill ha. Det existerar inte!” har Jamie Dornan sagt i en intervju. Välkommen till att känna dig som kvinnor känner sig, Jamie.
Varmt välkommen!
Personligen klarade jag mig aldrig genom boken. Men jag måste säga att filmen inte alls är jättedålig. Regissören Samantha Taylor-Johnson, som på 1990-talet var en av Storbritanniens mest hyllade unga konstnärer, kämpar hårt för att göra något av materialet. Skådespelarna funkar och fotot av Seamus McGarvey mer än funkar.
Dessutom innehåller filmen något för Hollywood så annorlunda som sexscener filmade från kvinnans perspektiv.
Nåväl.
Nu till frågan som ni alla har väntat på. Vad ska man som feminist TYCKA?
Här kommer den, min kandidat till DEN KORREKTA FEMINISTISKA ÅSIKTEN OM ”FEMTIO NYANSER AV HONOM”:
*Trumvirvel*
Kvinnor har också rätt till sina omogna fantasier.
För visst är ”Femtio nyanser av honom” fånig. Världens mest säljande bok genom tiderna handlar om den litteraturstuderande oskulden Anastasia Steele som träffar den sexige miljardären Christian Grey. (Nej, det räcker inte med miljonär nu för tiden, man måste vara miljardär.) Han blir besatt av henne. Åtrår henne. Klarar inte av att vara utan henne. Förföljer henne, uppvaktar henne och måste göra henne till ”sin”.
Vad detta innebär i hans värld, och här kommer själva grejen, är stora mängder smisk, pisk och handbojor i ett lyxutrustat ”rött rum av smärta”.
Anastasia är skeptisk till att börja med, men ger med sig vartefter hon upplever sådana svindlande höjder av sexuell tillfredställelse att det har sålt nästan 100 miljoner böcker.
Allt detta med en man som på alla andra sätt är högst olämplig. Som pojkvän, som förebild och inte minst som företagsledare. Emellertid har Mr Greys affärsverksamhet inte någon framträdande roll i historien.
”Det berör inte dig”, snäser han när Anastasia frågar om hans företag. Och biopubliken drar en inre suck av lättnad.
De har ju främst kommit för att se Jamie Dornan ta av sig skjortan.
En del feministiska debattörer har anklagat ”Femtio nyanser av honom” för att glorifiera våld mot kvinnor. Relationen mellan Anastasia och Christian är osund heter det.
Och visst är den det.
Emellertid har mycket av det som var problematiskt med boken tagits bort i filmen. Samantha Taylor-Johnson skildrar Anastasia som oerhört stark och Christian Grey som oerhört svag. Han har alla de klassiska manliga maktattributen: från pengar och skräddarsydda kostymer till en helikopter med sitt eget namn på i guld.
Han är dock vek.
Och det är inte hon.
Men framför allt får man inte glömma att ”Femtio nyanser av honom” till sin natur är en sexuell fantasi. I sexuella fantasier, precis som i våra drömmar, är alla karaktärer du.
Bara olika sidor av dig.
Det är ingen slump att fantasier om att bli övermannad, övertalad, förförd eller bortförd av någon som är starkare, mäktigare och har kontroll nästan alltid kommer med i topp vid studier av de vanligaste kvinnliga sexfantasierna.
Vi lever i ett samhälle som i bästa fall är ambivalent och i sämsta fall direkt fientligt till kvinnors sexualitet. Och i ett sådant samhälle behöver kvinnor känna att de har ”tillåtelse” att vara sexuella. För att kunna njuta fullt ut av sex. En sådan ”tillåtelse” måste komma från någon annan.
Inte henne själv.
Så hon uppfinner denna person i sin fantasi. Någon som är så stark att hon måste underkasta sig. Någon som åtrår henne så mycket att han inte kan leva utan att vara i henne. Någon som bryter mot alla av samhället uppsatta regler för att få henne. Dödar alla drakar och slår undan alla hinder.
För henne.
Bara för henne!
Och när hon ligger där bunden vid sängen, det totala centrumet i Mr Greys värld, badande i hans fullständiga uppmärksamhet har hon inte något annat val än att ge efter för det där med sexuell lust. Det är inte hon som bestämmer.
Ingen kan skylla på henne. Han har tagit över.
Detta är funktionen som fantasin fyller.
Och den är värd mycket pengar.
Mr Darcy och Mr Grey.
Mr Grey och Mr Darcy.