EMU går på puben
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-03-12
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vi kröp ner i källaren till puben Det röda lejonet, inte långt från Churchills krigsrum. Storbritannien känner på nytt beredskapsstämning. På en gång uppror mot premiärministern och ett väntande Irakkrig. ”Till våra ärofulla offer”, kan man läsa på ett väldigt monument nära Det röda lejonet.
– Vi väntar på the Big Bang, sa Gunnar Lund nere i källaren.
Ministern talade om år 2006 då Sverige och, mer osannolikt, Storbritannien har gått med i EMU och blivit, som Lund sa, fullvärdiga EU-medlemmar.
Förhållandet mellan svensk och brittisk
Europapolitik är mycket gott, sa Gunnar Lund. Och det har det varit i mer än fyrtio år, om så Margaret Thatcher styrt.
Vi båda vill värna om en självständig skattepolitik och håller emot för yvig federalism. Dessutom misstror vi fransmännens stormaktsfasoner.
Till exempel att strunta i budgetdisciplin och stabiliseringspakt.
Så kan Gunnar Lunds budskap sammanfattas. Sverige och Storbritannien står, som det heter i dessa dagar, skuldra vid skuldra i EU-konventet, som ska ge Europa förslag till en ny grundlag.
I motsats till de senaste fyra decennierna så är det Sverige som ska hjälpa Storbritannien in i EU:s centrum. Ett ja i folkomröstningen i höst kan få gynnsamma effekter också för britterna, antydde Europaministern med visst självförtroende.
Möjligen.
Fast kriget och, som en följd av det, labours gradvisa upplösning och det snart akuta hotet mot Tony Blairs ledarskap bestämmer inte bara omröstningen om EMU utan hela den europeiska framtiden.
Blair slits sönder mellan å ena sidan sin djupa europeiska tillhörighet och sin gränslösa lojaliteten mot USA. Den särskilda relationen, som den kallades redan när den upphöjdes till helig tro av Churchill.
Och det är USA:s ekonomiska politik som är modellen för den brittiske finansministern Gordon Brown. Från hans departement strömmar i juni arton rapporter, som ska svara på frågan om EMU är moget att ta emot britterna som medlemmar.
Jag frågade Gunnar Lund om han diskuterat LO:s buffertfonder med kamraterna på brittiska finansministeriet.
– Facket, TUC, har inte ställt sådana krav. Det vill i stället främst ha garantier för att EMU inte hindrar stark utbyggnad av offentliga investeringar till exempel i infrastrukturen.
Facket, med undantag av Transport och Kommunal (som hemma) har länge varit pro-EU. Kanske mest för att EU alltid legat till vänster om de brittiska regeringarna.
Gunnar Lund, som har skäl att vara professionellt optimistisk, sa att han upptäckt en uppseendeväckande förändring av EU-opinionen i Norge och Danmark: ”Vänsteropinionen, tidigare så kritisk, har börjat bli europeisk och efterlysa en EU-utrikespolitik som balans eller alternativ till USA.”
Gunnar Lund sa att han inte mött den sortens åsikter i Sverige.
Dystert.
Jag trodde sådana var självklarheter för all europeisk vänster.