När en kvinna slår en kvinna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-18
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag hade en drickaback i ena handen och två matkassar i den andra. Pia låste dörren och fällde sedan krokben på mig. Jag föll handlöst framåt. Pia ställde sig och hoppade på mina ben, och hon sparkade mig mellan benen [...] Och så skrek hon till mig: ’Jävlars, så du fjäskade för den där blonda kassörskan. Var det därför du ville handla?
Så berättar Liselotte i Lars Gårdfeldts skrift ”Kvinna slår kvinna, man slår man”, utgiven av Rådet för kvinnofrid.
Vi luras lätt att tro att våld inom kärleksrelationer förutsätter ett stycke man och ett stycke kvinna. Oavsett om man hävdar att män slår kvinnor på grund av socialt konstruerade könsroller, eller om man försöker skylla på biologiskt nedärvda anlag för aggressivitet, tror man att partnervåld kräver heterosexualitet.
Inget kan vara mer fel. Alla kärleksrelationer, hetero- liksom homosexuella, handlar i någon mån om makt och dominans: ger vi varandra lika stort utrymme, eller tar den ena av oss kontrollen? I heterosexuella relationer är det vanligare att männen missbrukar sin makt, eftersom regeln om mäns överordning och kvinnors underordning präglar vårt samhälle. Det innebär dock inte att samkönade relationer per automatik är fria från maktmissbruk.
Europeisk och amerikansk statistik visar att mellan 25 och 45 procent av alla lesbiska har varit utsatta för någon form av våld inom en lesbisk relation. Forskningen när det gäller bögarnas situation är mer bristfällig, men experter konstaterar att ”misshandeln är lika vanlig i homosexuella förhållanden som i heterosexuella”.
Våldet inom samkönade relationer skiljer sig inte från mäns våld mot kvinnor. Den misshandlande partnern använder materiellt, psykiskt och fysiskt våld i syfte att dominera. Partnern som misshandlas tvingas till underkastelse. Men tiden normaliseras våldet: Den som slår ursäktas, medan den som blir slagen får skulden. Relationen är sjuklig.
Men bögar och lesbiska som blir misshandlade av sina partners kan sällan vänta sig något stöd från samhället. Om hjälpen till kvinnor som blir slagna av sina män är otillräcklig, är situationen för homosexuella som blir slagna av sina partners närmast katastrofal.
Varken polisen eller sjukvården vet hur de ska hantera våld inom samkönade relationer. Ofta tror de inte ens att det förekommer. När män slår män uppfattas det som en boxningsmatch – parterna upplevs vara jämstarka, överens om reglerna och båda villiga att slåss. När kvinnor slår kvinnor tas det inte på allvar, eftersom en kvinna inte anses ”kunna göra en annan kvinna någon större skada”.
Inte blir det bättre av att homosexuella parrelationer ofta existerar i hemlighet. En bög eller lesbisk som inte har kommit ut med sin sexuella läggning har svårt att söka hjälp hos omgivningen när partnern börjar slå. Omgivningen vet ju inte ens om någon partner.
Den så förhärskande heteronormativiteten osynliggör inte bara homosexuell kärlek, utan också homosexuellt våld. Slagna lesbiska och bögar drabbas dubbelt upp.