Göran Persson ett namn för EU:s stora
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-04-24
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Om ett år håller socialdemokraterna partikongress. Ungefär samtidigt bör europeiska politiker ha skisserat konturerna till en ny ordförande för EU-kommissionen. Om gamle president Giscard och hans idéer om en ny europeisk författning vunnit nya och gamla Europas stöd, kanske EU också grubblar över namnen på den tillträdande rådspresidenten och hans/hennes vice president.
Bakom dessa politiska tidsangivelser skymtar Göran Persson och hans framtid.
Jag förutsätter att Persson vinner folkomröstningen om EMU (partilojaliteten avgör). Ett svenskt statsministeruppdrag kan därmed kallas avslutat. Mer framgångsrikt än Ingvar Carlssons och överlägset Carl Bildts. Persson har restaurerat ekonomin, återgett socialdemokratin en ledande roll. Bitvis rentav en ideologi.
Få av dagens europeiska ledare har regerat längre än Persson. Financial Times har smakat av EU-ordförande Persson på ledarplats. Politiker och journalister i Europa ställer ofta välvilliga frågor om honom. Det svenska ordförandeskapet i EU kallas en stor framgång. Persson har mer än de flesta engagerat sig för EU:s utvidgning och odlar nära kontakter med de baltiska länderna. Han spelar både fotboll och tennis med den polske presidenten, hur nu det går till.
Sedan Paavo Lipponen röstades bort har Göran Persson ingen uppenbar fiende inom EU. Han är en av Tony Blairs förtrogna. Talar tyska med Schröder och trivs med Chiracs glada brutalitet. Persson skulle kunna bli minsta politiska nämnare för EU:s tre stora. Deras egna kandidater, Joschka Fischer och Tony Blair exempelvis, försvann med kriget mot Irak.
José Maria Aznar, som sedan länge bestämt att lämna spansk politik, är lika omöjlig hos fransmännen som hos den egna befolkningen.
I spillrorna av det europeiska konflikterna om kriget kan EU mycket väl leta en ledare från någon mindre stat. Göran Persson har, i motsats till Lipponen och Antonio Guterres, inte avsatts av sitt eget lands väljare. Han var Blairs vän under krigsförberedelserna mot Irak men hamnade hos Chirac när bomberna slog sönder såväl människor som internationell rätt.
Persson är inte kristdemokrat som kommissionens senaste två ledare Jacques Santer och Romano Prodi. Han är kristen socialdemokrat som Jacques Delors. En mer vinnande idékombination, särskilt för EU.
Perssons personallianser är viktigare tillgångar än hans Europaideologi. EU-parlamentets federalism kolliderar med Perssons tro på det mellanstatliga arbetet. Fast parlamentet har drivits åt höger och därmed blivit mer nationalistiskt.
Perssons demokratiskt grundade skepsis mot EU-kommissionens teknokratiska makt utmanar en del småstater, som söker skydd hos kommissionen.
Socialdemokraternas kongress 2004 ska handla om framtiden. Kanske ingick ändå inte frågan: Vad händer med partiet när EU värvat Persson?