Nationalismen som låtsas vara socialism
4 MAJ 2015. Brittiska valet
Edinburgh. Den blonde valarbetaren plockar upp flygbladet där den skotske Labourledaren Jim Murphy lägger ut texten om sin plan för rättvisa.
– Det här är inte roligt.
Människorna som går förbi vill liksom inte ta i papprena som den blonde delar ut. De väjer undan, några väser. Och så mannen som i ilska slänger ifrån sig flygbladet.
Här, i Edinburghförorten Liberton, borde det vara annorlunda. Inför ett val – ja, det hålls parlamentsval i Storbritannien på torsdag – brukar partiarbetare från Labour tas emot med öppna armar.
Inte nu.
En folkomröstning om självständighet kom i vägen.
55,3 procent av skottarna sa i september nej till att Skottland skulle bli en självständig stat. Det skotska nationalpartiet, SNP, som burit ja-kampanjen åkte på en knäck. Men ur nederlaget växte något annat. Valkampen skapade en folkrörelse kring SNP som inte hade funnits tidigare. Plötsligt betraktade sig en stor del av alla som röstat ja till självständighet som SNP-väljare eller till och med medlemmar.
100 000 av fem miljoner skottar är nu med i SNP. Det kan jämföras med att det konservativa torypartiet har 150 000 medlemmar, men de tar å andra sidan emot medlemansökningar från alla 64 miljoner britter.
Ja-kampanjen förlorade omröstningen, men SNP vann befolkningen.
Redan 2007 lyckades SNP bli största parti i Skottlands lokala parlament och fick bilda lokal regering, men i underhuset i London har man bara sex mandat.
Med den vänsterprofilerade Nicola Sturgeon som ny ledare går det som en dans för SNP. Nu talar opinionsmätningar om att SNP kan vinna alla de 59 mandat som står på spel i Skottland på torsdag.
Och vartenda mandat som SNP vinner kommer vara ett mandat som Labour, Storbritanniens socialdemokratiska parti, förlorar.
Labour har varit dominerande i Skottland sedan valet 1959 och även när partiet har gått som sämst har Skottland räddat dem från total katastrof. Men nu ser det alltså ut som om skottarna kan omintetgöra en Labourregering.
Vad beror det på?
Frågar man Labourhjärnor i Edinburgh och Glasgow har de olika svar:
De skotska väljarna gillar inte Labours ledare, vare sig Ed Miliband i London eller Jim Murphy i Glasgow. De är för ”oskotska” och för luddiga.
De skotska väljarna känner sig svikna av Labour.
Kan det bero på politiken?
Där blir det svårare, eftersom Labours och SNP:s politiska plattformar är så lika, bortsett från det där med skotsk självständighet och att SNP vill lägga ner det brittiska kärnvapenprogrammet.
För många framstår SNP som det parti som bäst företräder gamla socialdemokratiska ideal om jämlikhet och rättvisa.
De lovar gratis mediciner, mer stöd till unga som vill plugga vidare, stora satsningar på bostadsbyggande och infrastruktur. Och de lovar att stå upp för skotska intressen och se till att konservative David Camerons tid som premiärminister är över.
Varannan skotte säger sig nu beredd att rösta på SNP, även om borde vara lite besvärande att ojämlikheten och barnfattigdomen ökat i Skottland under den tid partiet styrt.
– Vi kliver upp på morgonen och funderar hur vi ska lyfta folk ur fattigdom. De kliver upp på morgonen och funderar på hur de ska åstadkomma självständighet, har skotten och förre Labourpremiärministern Gordon Brown sagt om SNP.
Det biter inte. Få argument tycks göra det på en rörelse som hittat sitt framgångsrecept: en underdog-nationalism som för tillfället utger sig för att vara socialdemokrati.
Nationalism, ja.
SNP går inte att jämföra med den europeiska nationalism vi ser i norra och centrala Europa. Det skotska medborgarskapet, inte etniciteten, är viktig för SNP. Det här är inte en nationalism som vill göra skillnad.
Så säger de i alla fall.
Men vad är en nationsgräns om inte en skillnad? Att behöva ha med sig pass om man reser från engelska Longtown till skotska Langholm gör skillnad.
Och i SNP:s undervegetation går det snabbt att människor som talar om skottar som röstar på Labour som landsförrädare.
I England piskar folk med högersympatier upp liknande stämningar mot skottar och talar med skräck om en Labour/SNP-regering som ett hot mot engelska intressen. Det finns något obehagligt i det där föraktet.
En fjärdedel av väljarna uppger att de är mindre benägna att rösta på Labour om de gör upp med SNP och David Cameron vet att utnyttja det. Han hoppas kunna styra vidare när oppositionen faller sönder.
Det är i sig en ny huvudvärk. Camerons legitimitet kommer urholkas snabbt om varenda skotsk ledamot i det nya parlamentet vill avsätta honom och avskaffa unionen mellan Skottland och de övriga riksdelarna i Storbritannien.
Den politiska jordbävningen i Skottland bäddar för kris i Storbritannien, både för det politiska systemet och kanske också för unionen.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.