Lönesänkningar är intellektuellt haveri
Borgerliga partiledare, chefredaktörer och direktörer lanserar nu massiva lönesänkningar som universallösning på integrationsfrågan. För några månader sedan skulle samma åtgärd ordna jobb åt unga, och innan det något annat.
En sak står sig dock. Det är alltid någon annans lön som ska sänkas.
Inte bara så att partiledare, chefredaktörer och direktörer tänker behålla sina egna höga löner. Politiskt förutsätter idén att de flesta vanliga människor tänker att det är någon annans lön som ska kapas.
En nordkoreansk syn
Precis det försöker Jan Björklund, Annie Lööf och Carola Lemne också få oss att tro. Deras lönesänkningar skulle på något sätt inträffa i ett parallellt universum utan att påverka den vanliga arbetsmarknaden.
Särskilda jobb till särskilda löner för särskilda människor, antingen de nu är nyanlända, unga eller långtidsarbetslösa.
Vanliga vita liberala väljare får inte känna sig hotade.
Det är så dumt att man häpnar och hela resonemanget bygger på en märklig, närmast nordkoreansk, syn på arbetsmarknaden.
För det är ju det vi talar om, en marknad. Arbetsgivare vill ha rätt arbetskraft så billigt som möjligt och inget fel i det.
Men det betyder att olika anställningsformer faktiskt konkurrerar med varandra.
Blir en nedåtgående spiral
Kollektivavtalen sätter gränser, men det vill ju liberaler och centerpartister sätta stopp för.
Låglönejobb tränger bort jobb som är bättre betalda. Och i förlängningen ökar det klyftorna och skapar en nedåtgående spiral på stora delar av arbetsmarknaden. Det är så marknaden fungerar.
Att Jonas Sjöstedt häromdagen tvingades förklara det för Jan Björklund i Aktuellts studio är ett intellektuellt underbetyg för borgerligheten.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.