"Bolundaren" löser inte bostadskrisen

helskärm

En frihetsreform på bostadsmarknaden. Så beskriver bostadsminister Per Bolund (MP) förslaget om fem extra kvadratmeter boyta i så kallade attefallshus. Men experter sågar idén som lösning på bostadsbristen.

– Ungdomar och studenter, en kategori som ofta saknar bostad, kommer knappast att efterfråga en bostad på 30 kvadratmeter mer än om den hade varit 25 kvadratmeter, säger Henry Muyingo, doktor i fastighetsekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan apropå Bolunds förslag.

Det är nu fem år sedan beslutet att tillåta villaägare att uppföra komplementbostäder på 25 kvadratmeter utan bygglov klubbades igenom. Förslaget togs fram av dåvarande bostadsminister Stefan Attefall som gett det lilla huset sitt inofficiella namn. Nu hoppas hans efterträdare alltså på att bli ihågkommen för den uppgraderade "bolundaren".

Ett attefallshus på 25 kvadratmeter ger en innerarea på cirka 22 kvadratmeter. Vid lanseringen 2014 förutspådde Villaägarnas riksförbund att den skulle ge uppåt 200 000 nya bostadstillfällen men förhoppningarna grusades. Enligt en rapport från Boverket 2017 hade kommunerna då fått in omkring 4 000 anmälningsärenden om att få bygga attefallshus sedan 2014 vilket motsvarade cirka fyra extra bostäder per kommun och år. Dessutom visar rapporten att många av husen inte används som permanentbostad, utan som gästhus, fritidshus eller utökning av den befintliga bostaden.

Ingen stor effekt

– Det har inte lett till den expansion man hoppades på när man lanserade den reformen och att det har byggts tillräckligt mycket, konstaterar Bolund.

Förre bostadsministern Peter Eriksson (MP) lanserade därför förslaget om att tillåta attefallshus på 30 kvadratmeter. Enligt Bolund ger de fem extra kvadratmetrarna helt andra förutsättningar för planlösning och tillgänglighet.

– Vi ser att det är viktigt för människor att förverkliga sina drömmar och planer och ta hand om sina nära och kära men även som en del i regeringens arbete för att lösa bostadsbristen, säger Bolund.

Kerstin Annadotter, doktor i fastighetsekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan avfärdar det senare och pekar på att attefallshusen visserligen kan vara en tillfällig lösning för exempelvis ungdomar med bra lön, nyskilda som vill bo kvar i området eller företag som rekryterat nyanställda. Men åtgärden missar de grupper som drabbas värst av bostadskrisen.

"Attefallshus är en mycket liten del av marknaden. Det är ett komplement till ordinarie hyresmarknad av hyresbostäder vilket är bra. Men det löser inte bostadskrisen eftersom bostadskrisen handlar om "mismatch" i ekonomin. Nybyggda hyresbostäder har höga hyror som är för dyra för många människor, särskilt utsatta är unga människor som studerar eller har börjat arbeta, ensamstående med barn särskilt kvinnor och äldre personer med låga pensioner – särskilt kvinnor", skriver Kerstin Annadotter i ett mejl till TT.

Vidare påpekar hon att den fria hyressättningen i nybyggda attefallshus gör att hyresvärden troligen väljer den hyresgäst som kan betala mest.

Enklare processer

Henry Muyingo frågar sig vad man vill åstadkomma med de nya reglerna.

– Är det efterfrågan eller utbudet som man tittar på? Är det folk som inte har velat utnyttja möjligheten att bygga 25 kvadratmeter men som kommer att utnyttja den om det blir 30 och på så sätt öka antalet bostäder? Eller har efterfrågan på bostäder som är 25 kvadratmeter varit för liten?

De som bygger attefallshus på landet kommer knappast att bygga dem i syfte att skapa fler bostäder, tror Henry Muyingo.

– I storstäderna kan man tänka sig att det blir fler attefallshus i områden som Danderyd och Lidingö där det finns flera villor och lite större tomter. Men man kanske borde titta på var de där fem extra kvadratmetrarna behövs mest, säger Henry Muyingo.

Planen är att regeländringen ska träda ikraft från och med den 1 mars nästa år.