Levde själv i ekonomisk utsatthet – nu vill Åsa ge tillbaka
Startar Majblommeförening i en av Sveriges fattigaste kommuner
Uppdaterad 2021-07-21 | Publicerad 2021-07-20
Ljusnarsberg är kommunen som kämpar mot ekonomiska utmaningar – och en dömande mediebild.
Men bakom rubrikerna brinner ett engagemang för att göra situationen bättre.
– Det är centralt för oss att det finns folk här som engagerar sig för varandra, säger Åsa Rosenberg, 44, som startat den lokala föreningen av barnrättsorganisationen Majblomman.
Hon visar med en googling. Sökorden “Ljusnarsberg” följt av “skuld” genererar drygt 23 000 resultat.
Bland träffarna kan man läsa att det är den kommun i landet med störst andel barn som lever med föräldrar skuldsatta hos Kronofogden, en av fyra stycken.
– Ljusnarsberg figurerar ofta som exemplet längst ut på skalan i sådana artiklar, vilket inte är så konstigt när vi hamnar längst ner i alla tabeller, säger Ljusnarsbergsbon Åsa Rosenberg, 44.
Åsa Rosenberg sitter vid matbordet och blickar ut över hemmet i Kopparberg när vi diskuterar mediebilden av kommunen. Och den stämmer, till viss del.
Ljusnarsberg är enligt tidningen Fokus årliga undersökning bland de 20 lägst rankade kommunerna i landet, baserat på bland annat arbetsmarknad, bostäder och kommunal ekonomi. Det är dessutom den kommun i Sverige med näst lägst medianlön (284 400 kronor per år), tredje lägst procentandel högutbildade (15,7 procent) och högst andel bidragsförsörjda (23,1 procent).
Men att bara inkludera kommunen lite slentrianmässigt som sämst i klassen i diverse nyhetsartiklar gör Ljusnarsberg varken rättvisa eller nytta, tycker Åsa Rosenberg.
– Jag reagerar på hur man formulerar sig. Det låter som att vi ligger sist i Allsvenskan, eller någonting. Det ger ett intryck av att det är en typ av rättvis tävling, där alla har startat från samma ställe. Så är det inte. Några startar lite längre bak, med sämre förutsättningar.
”Inte lätt att ta sig härifrån”
Hon berättar att det finns en vanlig överenskommelse här, familjer emellan – om någon av barnen är på besök och leker med en kamrat, går de hem innan middagen. Det är ingen självklarhet att det faktiskt finns pengar att mätta en till mun i familjen.
När Åsa Rosenberg ska förklara varför läget är som det är i kommunen pekar hon på strukturer i det lilla samhället, där ungefär 4 700 personer bor.
– När man har ett område som Ljusnarsberg, där det finns bostäder men knappt några jobb, får du ofta en större inflyttning av människor som redan har ekonomiska problem. De kanske till och med har blivit uppmuntrade av någon annan kommun att flytta hit. Men när man väl har kommit hit, är det inte lätt att ta sig härifrån.
Kommunalrådet och kommunstyrelsens ordförande Ewa-Leena Johansson (S) är Ljusnarsbergs enda heltidsanställda politiker. När Aftonbladet frågar henne om hur kommunen tacklar den utpräglade fattigdomen säger hon att utmaningarna är tydliga.
– Teorin vi jobbar utifrån är utbildning och arbete. Det vi konkret gör är bland annat att bedriva vuxenutbildning och fånga upp människor som hamnat utanför arbete.
Ewa-Leena Johansson beskriver ett försvårat socialarbete utan vidare stöd från Arbetsförmedlingen, och lyfter de lokala föreningarna i Ljusnarsberg.
– De är jätteviktiga för oss och är enormt betydelsefulla resurser här. Saker som statsbidrag får man till exempel per invånare – och i en så liten kommun som Ljusnarsberg ger det tyvärr inte så stor effekt.
”Ungdomsverksamheten håller på att självdö”
Åsa Rosenberg tar fram en whiteboardtavla, en lista över ideella organisationer och föreningar i bygden. De flesta har orden “riskerar nedstängning” nedklottrat bredvid sig. Röda korset lade ner härom året. IOGT-NTO:s barn- och ungdomsförening Junis, som hållit till i Folkets hus, har även de slagit igen.
– Ungdomsverksamheten håller på att självdö. Det blir en nedåtgående spiral när allt fler verksamheter får allt färre medlemmar, och därmed har mindre pengar att satsa på aktiviteter, säger hon.
Startade Majblommeförening
Visst finns det några ljusglimtar i form av sommarlovsaktiviteter som kommunen anordnar och en Fritidsbank, där man kan låna utrustning helt gratis.
Men praktiskt taget lyser de stora hjälporganisationerna med sin frånvaro i en av Sveriges fattigaste kommuner. Därför beslutade Åsa Rosenberg tillsammans med ett par vänner för ett par månader sedan för att starta en lokal Majblommeförening.
Planen är att förhoppningsvis kunna stötta barnfamiljer med pengar till fritidsaktiviteter, kläder eller barnkalas.
– Behovet är enormt. Jag har pratat med föräldrar som inte kunnat köpa ordentliga skor till barnen på vintrarna, säger Åsa Rosenberg.
Hon pekar på vikten av att finnas på plats, lokalt förankrade. För att nå ut till folk måste de helt enkelt finnas tillgängliga i Ljusnarsberg.
– Det är centralt för oss att det finns folk här som engagerar sig för varandra. En sådan sak som att ha tillgång till internet hemma är inte en självklarhet här. Vi måste aktivt fånga upp de människor som hamnat utanför.
Levde själv i ekonomisk utsatthet
Åsa Rosenberg är förutom förbindelsen till Majblomman också bland annat ersättare i kommunfullmäktige för Liberalerna. Samhällsengagemanget och politiken grundar sig i egna erfarenheter, säger hon.
Hon kan själv vittna om år av att leva på föräldrapenning, snabblån och med hjälp av föräldrarnas ekonomiska stöd.
– Allting blir mycket mer jobb och stress. Så mycket kraft går åt att tänka på pengar. Till exempel att gå till mataffären innebär att behöva räkna varenda krona samtidigt som man försöker få ihop näringsriktig kost till barnen.
I dag har hon en anställning som på Kopparbergs Bryggeri bara minuter bort från hemmet. Men tiden i ekonomisk utsatthet är en påminnelse om situationen i närområdet.
– Jag har haft tur, och har haft föräldrar som kunnat hjälpa mig. Jag har sett andra i samma sits där det inte gått lika bra, eller som haft otur. Vad hade hänt om jag blivit allvarligt sjuk? Lidit av psykisk ohälsa och inte kunnat jobba?