Publicerad 2023-02-18
Stefan var spelberoende i över 20 år.
I januari 2019 tog han sitt liv.
– Han ville inget annat än att vara en vanlig pappa, men han försvann i kaoset, säger Stefans mamma, Helena Ahnberg.
Utanför det gamla trähusets köksfönster tronar utsikten över den småländska skogen upp sig och ger ett intryck av tysthet och lugn. På en hylla i ett av kökets hörn vilar samma känsla.
Där fladdrar lågan från ett ljus över fotografier.
En bild visar en liten pojke som leende kisar in i kameran.
Bredvid står ett foto av en man som somnat i en soffa. Vid hans sida vilar en hund. De ser trygga ut båda två.
Fotografierna visar samma person. Stefan, som för fyra år sedan tog sitt liv. Då var han 42 år.
– Bilden när han sover är den sista som jag har på honom. I efterhand kan jag se alla tecken men dem förstod jag inte då. Han hade bestämt sig och han orkade inte kämpa längre, säger Stefans mamma, Helena Ahnberg.
Aftonbladet har i en rad artiklar granskat hur marknadsföring från spel- och snabblånebolag beskrivs som en motor som driver människor djupare in i missbruk. Flera personer som nu lämnat ett aktivt spelberoende har tidigare vittnat om en aldrig sinande flod av erbjudanden, bonusar och lockelser, som håller kvar människor i spelande. Reklamen puttar dem allt djupare ner i skuldfällan.
Men sen finns också de som inte längre kan berätta. De som lämnat anhöriga efter sig som beskriver ett system där hjälpen är otillräcklig, och där spel- och lånebolagen inte släpper greppet.
Inte ens om de hör av sig och ber om att lämnas ifred.
Stefan berättade själv – i ett brev
Andelen självmord är nämligen nästan hos personer mellan 20 till 49 år som brottas med spelmissbruk jämfört med befolkningen i stort.
Och det är därför vi nu slagit oss ner i Helena Ahnbergs soffa någon mil utanför Gränna. För att prata om Stefans kamp och känslan av att inte kunna rädda en anhörig från en spiral som under år accelererar mot total katastrof.
Stefan har själv berättat om sitt missbruk. Det gjorde han fyra år innan han tog sitt liv.
Brevet, som fanns på Stefans dator och som även postades på en personlig blogg, inleds så här:
Det hände igen. Då kom ännu en jävla morgon efter löning och alla pengar är borta innan ens dagen börjat.
Spelandet satte igång direkt 00:01 när lönen satt på kontot. Den var bara halv denna månaden då jag i förra veckan fick ett förskott till mat.
De pengarna gick inte till någon mat.
Sitter här hungrig som fan och högen med räkningar ligger på byrån i hallen eller i soptunnan. Mailkorgen är proppfull med avier från diverse kredit och inkassobolag.
Mår precis som jag förtjänar.
Sonens första spel sitter tydligt fastetsat i Helenas minne. Han var 10 år och fick som en engångsgrej fylla i en lottorad som lämnades in.
Han vann.
– Det var 1980-tal och jag visste knappt vad spelmissbruk var. Han tyckte det var så häftigt och kände: ”vad lätt det här var”. Han gav bort en massa grejer till sin syster och var väldigt generös. Sen lät ju inte vi honom spela, men jag har tänkt att det kanske sådde ett frö.
Majoriteten av de spel som Svenska Spel erbjöd saknade fram till 2007 åldersgränser. Regeringen satte tydliga direktiv 2011 på att det ska vara 18-årsgräns för alla spel som den statliga speljätten erbjuder.
”Där började mitt medberoende”
När Stefan var i 20-årsåldern kom det första tecknet på att spelandet, som Helena sett som en extra krydda när han tittat på sport och följt matcher, nu gått överstyr. Han berättade att han spelat bort pengar och lånat för att spela mer.
– Vi stod varandra väldigt nära så jag kände att det där löser vi bara han lovade att aldrig göra om det. Jag betalade och berättade inte för någon om det som hänt. När jag ser på det så här i efterhand så började mitt medberoende där.
Helena blir för ett ögonblick tyst innan hon fortsätter.
– Sen var det liksom kört på något sätt och då hade de snabba spelen inte kommit in än.
Åren som följde när 1990-talets Sverige gled in i ett nytt millennium beskriver Helena Ahnberg som fyllda av glädje. Men där fanns också en ständig oro över sonen. Då hade Stefan hunnit fylla 25.
– Stefan hade fast jobb, blev pappa och familjen köpte ett radhus. Samtidigt hade nätcasinon och spel på nätet börjat explodera och jag tror att han trillade dit ganska snabbt. Det började eskalera där.
Samtidigt som Stefans spelande ökade följde ångesten som en ständigt trummande följeslagare. Han sökte hjälp i öppenvården, fick tabletter, men ingen riktad hjälp för sitt spelmissbruk, och fortsatte spela – allt hårdare.
Har i öppenvården även fått tvivelaktigt utredda diagnoser som bland annat ADHD. Har, förutom ännu mer tabletter, aldrig blivit erbjuden någon annan hjälp än samtal med psykolog. Dessa samtal var det ibland långa intervaller emellan, upp till ett halvår. Dessa samtals enda syfte är att utvärdera om jag tror att läkemedelsdosen jag står på just nu känns rätt.
Jag säger att dosen känns låg. Det säger jag alltid. Gör det för att jag ska få ut mer tabletter då min tolerans mot dessa narkotikaklassade preparat ökar markant över tid. Med frikort på apoteket var det bingo varje gång. Gratis droger alldeles runt hörnet. En missbrukares dröm!
Är det långt kvar till min nästa besökstid för reglering av medicin så ringde jag bara in och ber om mer tabletter. Ibland pratar jag bara in ett meddelande på en telefonsvarare.
Sålde huset och löste sina lån
2012 hade situationen blivit ohållbar. Stefan och sambon delade på sig och sålde huset. För vinsten från bostadsförsäljningen löste han alla blancolån och krediter. På barnens konton satte han in 50 000 kronor.
Nu skulle Stefan sluta spela.
Det blev i stället tvärtom. Han isolerade sig allt mer. Bostadsförsäljningen fyllde på kontot, men samtidigt drogs han djupare ner i jakten på nätspelens storvinster.
En värld där insatserna blev allt större.
Galenskapen satte igång och jag spelade bort alla mina och barnens pengar på 2 månader. Det gick inte att sluta! Ju mer jag förlorade desto mer satsade jag för att vinna tillbaka. Ångesten går inte att beskriva.
Helena Ahnberg minns tillbaka:
– Nu kunde Stefan spela för mycket större summor. I hans värld var det logiskt för då skulle han kunna vinna mycket mer. Det gick ganska fort, sen hade han förlorat allt.
Hon tittar ner i högen av utskrivna papper där Stefans egna ord om sitt missbruk vilar, innan hon fortsätter:
– Han spelade, spelade och spelade tills han 2014 fick en psykos. Efter det så var det något som gick sönder och alla fördämningar brast.
Stefan började återigen låna stora summor för att vinna tillbaka det han än en gång hade förlorat. Nu rullade det snabbt.
I texten beskriver han själv tunnelseendet, och illusionen av att räddningen kan vänta – bara ett spel bort.
Sen efter det lånet är allt suddigt. I en dimma av tabletter och spel har jag maxat mina krediter och blancolån som jag tagit i takt med att förlusterna ökade. Fortsatte bara att spela. Ångesten blir som bortblåst när jag är inne i mitt missbruk. Ingen såg eller sa ju något, så ja tänkte "hur allvarligt kan de vara liksom"? En natt satt jag i soffan rätt påverkad av tabletter. På ett snurr på ett nätcasino vann jag 320 000 kronor! Skulle kunna lösa ALLT! Skulle plocka ut vinsten men fick meddelandet att mitt konto låsts för jag brutit mot nån regel i ett annat casino med samma ägare. Men att sätta in pengar gick tydligen bra. Då reagerade dom inte. Efter massvis med mail fram och tillbaka fick jag tillslut kontot upplåst. Men i reglerna jag automatiskt klickat för och godkänt när jag registrerade mig på casinosidan stod det att maxuttag var 20 000 i veckan och max 40 000 i månaden.
MEN.
Om jag bara hade haft högre omsättning på kontot så skulle VIP-teamet uppgradera mig och mina uttag skulle vara obegränsade. Tänkte bara omsätta dom 100 000 kronor som krävdes av managern på casinot för att uppnå detta. Började spela på morgonen när grabben gått till skolan, omsatte snabbt pengarna som krävdes genom galet höga insatser. Men kunde inte sluta vid det.
Vid lunchtid hade jag spelat bort allt.
Helena Ahnberg beskriver hur Stefan under de följande åren hade ett kaotiskt förhållande till spelandet. Likaså det ”vanliga livet” som pågick runt omkring.
Samtidigt bär hon på känslor av skuld, och tankar på vad som kunde sagts och gjorts annorlunda.
– Jag försökte med allt men gjorde ju också så mycket fel. Jag som nära anhörig och medberoende betalade hans skulder. Det var ju det som var fokus, att alltid ha pengar för att lösa ut Stefan eller skicka matkassar. Jag tappade det också någonstans för han mådde så dåligt. När det går riktigt åt helvete så blir det sådan ångest att man nästan känner lukten av den.
Barnen har lidit och ljugit tillräckligt för att skydda mig i mitt missbruk. Jag kan inte ens sätta mat på bordet till mig själv längre. Hur ska jag då kunna ta hand om mina barn? Så jag ville inte att barnen skulle behöva se mer. Deras mamma är underbar och det känns tryggt att barnen har det bra nu och kan andas ut och slippa skydda mig. Hela mitt liv har tagits över av spel. Att sova, duscha eller äta och städa känns helt oviktigt. Men skulle någon möta mig på gatan skulle ingen ens tänka att här kommer en missbrukare som totalt förlorat kontrollen och mist ALLT.
– Han försökte kapa sig från spelbolagen vilket var nästintill omöjligt. När han trodde att han lyckades stänga av sig från en sida så tackade de här utlandsregistrerade spelbolagen för hans tid. Sen tog det inte många sekunder innan ett annat bolag som senare visade sig vara ett dotterbolag hörde av sig och erbjöd honom bonusar och fria spel för att börja spela hos dem, säger Helena Ahnberg.
”Hur kan det ens vara lagligt?”
”Hänsynslös” är ordet hon använder för att beskriva den reklam som Stefan fick från spelbolag och kreditgivare.
– De hänger en enkel lösning och lockelser framför ögonen på en människa som är i spillror, och bolagen trycker på exakt de knappar som de vet kan dra tillbaka dem in.
Helena Ahnberg drar en liknelse till ett annat beroende:
– Det är ju som att gå fram till en heroinist och erbjuda gratis droger utan förbehåll, men samtidigt tydligt meddela var man kan höra av sig för mer. Hur kan det ens vara lagligt?
Själv har hon vid flera tillfällen rivit ner spelreklam som hon har sett i tunnelbanan i Stockholm.
– Jag hoppades att polisen skulle komma eftersom det är förbjudet. Det hade varit spännande att se den debatten. Skulle jag straffas när jag river ner skyltar som uppmanar till spel, samtidigt som spelbolagen kommer undan?
Hon menar också att själva formen av snabba spel som erbjuds på nätets casinosidor enbart är uppbyggd för ett spelande som ska rulla allt snabbare.
– För en människa som har ett pågående missbruk, eller är på väg in i ett, är den här typen av spel som att släppa loss en flodvåg. De kan inte stå emot och det här tempot som ger snabba belöningar är förödande för personer med i många fall obefintlig impulskontroll.
– Detsamma gäller sms-lånen. Varför ska det vara tillåtet att betala ut ett lån med gigantiska räntor på bara några minuter, och att fortsätta låna ut när en person faller djupare ner i skuldfällan? Att vi köper att det finns företag som bygger hela sin affärsidé på det här mänskliga lidandet är för mig helt ofattbart.
För Stefan ledde aldrig de spelfria perioderna till att han lyckades ta sig ur sitt missbruk. Enligt Helena Ahnberg försökte sonen vid ett flertal tillfällen få hjälp genom vården med att få en plats på ett behandlingshem med inriktning på spelmissbruk, utan framgång.
Jag måste få hjälp!
Spelandet kommer som en käftsmäll tillbaka snart igen som ALLTID. Så fort jag lyckas tillförskaffa mig pengar kommer hjulen börja snurra igen.
Även fast jag lovar mig själv varje gång efter jag har spelat att detta var den ABSOLUT sista gången.
Jag vill inte ha det så!!!
2018 firade Stefan jul med sin mamma och hennes make. Familjen upplevde att han var lugnare och mer harmonisk än på länge.
– Men jag kände att det var något. När han åkte så kramade han om mig och sa: ”Mamma, jag älskar dig och du ska veta att du aldrig gjort något fel”.
– Jag gick in till min man och sa att jag tror aldrig jag kommer att få träffa Stefan igen.
När Helena ringde Stefan på nyårsdagen satt han framför sportsändningarna på tv. Han verkade pigg, och när samtalet avslutats vågade Helena hoppas på att Stefans gnista nu tänts.
– Då tänkte jag att min känsla kanske var fel och släppte lite på garden.
Natten till den 8 januari 2019 ringer det på dörren hemma hos Helena och maken.
– Det var tre unga poliser som stod utanför. Jag sa: ”Jag vet varför ni är här”.
Jag skriker på hjälp och har gjort det länge men ingen tar mig på allvar i detta helvete. Att de ska behöva gå så här jävla långt. Jag är ju för fan bara en helt vanlig kille och pappa som inte vill göra en levande själ något illa. Men när beroendet tar över min person försvinner alla mina bra sidor.
Jag har förstört och sårat så oerhört många människor. Inklusive mig själv.
Orkar inte göra någon illa mer.
Fy fan säger jag bara.
Vad ska jag ta mig till?
Är helt rådlös och hoppet håller på att försvinna.
Är verkligen någon av de inblandade i detta villig att ha mitt liv på sitt samvete?
Är det så, då tappar jag den sista lilla tron jag fortfarande har kvar.
– Jag anser att det är spel- och sms-lånebolagen som är ansvariga för att hans liv gick i spillror och att han inte såg någon annan utväg än suicid. Det känns så hopplöst och jag förstår att det är som att slåss mot väderkvarnar, men de driver människor in i döden. Det kommer ju aldrig att bli någon riktig förändring, men åtminstone borde man väl försöka hjälpa de som hamnar i det här.
– Stefan ville inget annat än att vara en vanlig pappa, men han försvann i kaoset.
