Norska gränsorten blomstrar: ”En väldig stolthet bland våra ungdomar”
Uppdaterad 2024-04-10 | Publicerad 2024-04-07
Samma offentliga service som i huvudstaden, obefintlig arbetslöshet och stor framtidstro.
Norska gränsstaden Lierne blomstrar – och utgör en stark kontrast mot sina svenska grannkommuner.
– Ända sedan jag var liten har jag varit säker på att jag ska bo i Lierne, säger 21-åriga Linnea Lundgren.
När man passerar gränsen mellan Jämtlands län och Trøndelag fylke i Norge upptäcker man att skillnaderna går långt bortom språket på vägskyltarna.
Matbutikerna är fler och större, husen är nyrenoverade och vi passerar fler verksamheter än på svenska sidan.
Vi är i Lierne som med sina 1 300 invånare är en minikommun i svenska mått.
Michael Hallquist, 40, bor i jämtländska Krokom men är en av många svenskar som jobbar på den norska sidan.
– Det finns större möjligheter här i jämförelse med den jämtländska glesbygden, fler jobb. Man har chans att göra karriär, säger Michael som är personalansvarig på norska bagerikoncernen Baxts lefsefabrik i Lierne.
Varje dag tillverkar bageriets 70 anställda tusentals lefsor – ett klassiskt norskt bakverk som kan beskrivas som ett tunnbröd med smör- och kanelfyllning.
Sysselsätter svenskar
Av de 70 arbetstagarna i fabriken är 30 svenskar.
– Det finns inte mycket stora producenter i den jämtländska glesbygden. Den norska arbetsmarknaden har länge varit bättre än den svenska. Bara här i Lierne finns förutom bageriet en skifferindustri, en fiskeodling, ett snickeri... Ja, det är bättre här.
Mellan 2015 och 2020 drev Michael Hallquist ett eget företag inom vildmarksturism, först i Dalarna och sedan i Jämtland.
Under pandemin blev han tvungen att lägga ned och arbetade med olika småjobb tills han fick anställning i Norge.
– På den svenska sidan fick jag hålla på med lite av varje. Röjning, snickeri, köra grus, vägskötsel. Turismen blev för säsongsberoende. Men tack vare Norge kan jag bo kvar i Krokom där jag är uppvuxen. Annars hade jag nog blivit tvungen att bo mer centralt, i Östersund kanske. Jag har tre syskon och alla bor i Östersund.
Michael Hallquist förklarar att den norska modellen underlättar för företag som vill etablera sig på glesbygden.
– Vi har bara fem procents arbetsgivaravgift medan den ligger på 18 procent i Oslo. I några av de nordligaste kommunerna ligger den på noll. Det gör att företagare vågar etablera sig på landsbygden. Egentligen är det ologiskt att ett stort bageri ligger mitt ute i ingenstans. Men när de kan få ner personalkostnaderna kan man leva med högre transportkostnader.
2022 var sysselsättningsgraden i Lierne över 99,5 procent, enligt data från den norska statliga statistikbyrån SSB. Motsvarande siffra i Krokom var 89 procent och i Strömsund, den andra svenska gränskommunen, var siffran 83 procent.
Långsammare utflytt
Samtidigt som Lierne skriker efter arbetskraft och nya invånare sker inte utflytten i samma takt som i många av de svenska gränskommunerna.
Mellan 2000 och 2023 har invånarantalet i Lierne minskat med runt 10 procent procent medan det i Strömsund har sjunkit med cirka 20 procent.
Patrik Lundgren, född och uppvuxen i Strömsund, flyttade till Norge i sin ungdom och jobbar nu som kommundirektör i Lierne.
Efter drygt 20 år i grannlandet pratar han en slags svensk-norska när Aftonbladet möter honom i kommunhuset.
– Jag är från Frostviken på andra sidan gränsen och är uppvuxen med det som finns där. Man kan gott säga att ett kommunhus som detta, där vi har anställda inom massa sektorer, det finns inte på den svenska sidan. Då måste du till en större tätort.
Att avfolkningen sker i så olika takt tror Patrik Lundgren delvis har att göra med storleken på de svenska respektive norska kommunerna.
– Frostviken är egentligen en gammal kommun. Den med många andra kommuner blev en del av Strömsund under kommunreformen i början av 70-talet. De gamla småkommunerna i Sverige, det är vad vi fortfarande har i Norge.
Samma standard som i Oslo
I Norge råder något som heter ”generalistkommuneprinsippet” (ungefär ”generaliseringsprincipen”) vilket innebär att alla kommuner ska kunna erbjuda sina invånare samma grundläggande tjänster – som tillexempel grundskola, förskola, öppenvårdsmottagning och äldreomsorg.
– Lierne med 1 300 invånare, eller vår grannkommun Røyrvik med bara 300 invånare, ska erbjuda samma tjänster som Oslo.
Lyckas ni med det?
– Inte riktigt, men nästan. Vi har en del samarbeten mellan kommunerna för att det ska fungera.
I Lierne finns läkarkontor, äldreboende, två skolor, två förskolor och en polisstation.
Annan mentalitet
Patrik Lundgren menar att mentaliteten kring landsbygden skiljer sig mellan Sverige och Norge.
– I Norge finns det en stark norm kring att glesbygden ska leva och att hela landet ska vara bebott. Det märks i politiken också. Vi har en intäktsmodell som är väldigt fördelande.
Kommuner som producerar mycket el får exempelvis återbäring på strömmen de tillverkar.
Tillexempel går fastighetsskatten från energiproducenter till kommunen som de verkar i till skillnad från i Sverige där den går till staten.
– Vi har inte jättestora skatteintäkter men vi har en del strömintäkter. Det är en helt annan fördelning på det i Norge också. Har du gett ifrån dig dammrättigheter får du kompensation. I Sverige är det nästan ingenting.
Utmaning att behålla ungdomar
Men trots ett system som gynnar små orter finns orosmoln för Lierne.
Då kommunen, liksom många andra mindre orter i området, saknar egen gymnasieskola flyttar varje år majoriteten av 16-åringarna ut från byn för att studera vidare.
Många gånger flyttar ungdomarna inte tillbaka förrän i 20-årsåldern och en växande skara kommer inte tillbaka alls.
– Som sagt pågår det en avfolkning här också även om det går långsammare än i Sverige. Det blir vanligare att unga vuxna inte kommer tillbaka till hemorten. Det är en utmaning att behålla våra ungdomar.
Varför tror du att fler ungdomar flyttar till städer?
– Det är svårt att sätta fingret på, det är en trend man ser över hela världen. Allt blir mer globaliserat och centraliserat och då tvingas många sakta men säkert att flytta.
Just nu står Lierne tillsammans med fyra andra glesbygdskommuner i startgroparna för ett pilotprogram som går ut på att testa olika metoder för att få ungdomar att stanna på orten och nya personer att flytta in.
– Nu har vi en stor årskull mellan 20-28 år och vi vet att här är det potentiellt mycket folk som kan tänka sig att flytta hem igen. Det är dem det här programmet handlar om. Hur ska vi få hem dem som står inför att slå sig ner och börja skaffa barn?
– Samtidigt är det allmänt känt att det finns en väldig stolthet bland Lierneungdomarna och att det är få som strävar efter att aldrig komma tillbaka.
”Många unga inställda på att komma hem”
En av alla unga som lämnade Lierne för att studera är Patrik Lundgrens dotter Linnea Lundgren, 21.
Efter att ha avslutat gymnasiet i Trondheim flyttade hon till Stockholm för att plugga till naprapat på Naprapathögskolan.
Nu bor hon i den trendiga närförorten Midsommarkransen.
– Jag trivs jättebra. Det är en väldigt stor skillnad mellan Stockholm och Lierne. Jag gillar att allt är så centralt och att det är nära till allt. Jag har alltid tyckt att Stockholm är fint.
Samtidigt ser hon det inte som omöjligt att hon tillslut kommer att flytta tillbaka till hemorten.
– Sedan jag var liten har jag tänkt att jag ska bo i Lierne när jag blir vuxen. Kanske inte direkt efter studierna, men att jag ska bosätta mig där, det är en trygg och go plats.
Att invånarantalet i Lierne sakta men säkert sjunker oroar henne inte nämnvärt.
– Det finns redan lite naprapater där så det kanske inte finns jättemycket folk att ta av just nu. Men det gör inget eftersom att jag inte planerar att komma hem direkt. Men det är inget som gör mig jätteorolig om jag skulle flytta hem.
”Enorm statskassa”
I vissa norska kommuner har man tagit särskilda initiativ för att få ungdomar att stanna på bygden.
I några av de allra nordligaste delarna av Norge erbjuds till exempel nerskrivet studielån för den som väljer att flytta dit.
– I exempelvis Finnmark och delar av Troms finns det lägre skatt och nerskrivna studielån. Vi är inte en sådan zon men det kan bli ett verktyg vi prövar under pilotprogrammet, säger Patrik Lundgren.
Till en början kommer tio miljoner norska kronor att skjutas till Lierne och de tre andra kommunerna under programmet som börjar i år och är planerat att pågå till 2025 eller 2026.
– Staten går in med ekonomin. Förhoppningsvis får det oss att växa lite.
Patrik Lundgren vill dock påminna eventuella avundsjuka svenskar om att Norge har en unik position som möjliggör deras landsbygdssatsningar.
– Man får inte glömma att Norge är ett rikt land. Hade vi haft en pressad ekonomi hade vi inte drivit kommunerna såhär. Men vi har en enorm statskassa och har råd att driva dyrt.
Trots att glesbygden är kostsam att hålla på benen tror Patrik Lundgren att det finns ett starkt egenvärde i att ha en levande landsbygd.
– Jag tror att det skulle bli fattiga samhällen om glesbygden skulle avfolkas. Det är viktigt att vi tar hand om hela landytan.
