”Det har alltid varit öl för mig”

Daniel Pernikliski älskar sin flickvän lite mer – hon dricker också öl

helskärm

”I begynnelsen drack alla Lambrusco”, svarar min flickvän när jag frågar henne om hon har några synpunkter på kvinnligt och manligt förknippad alkohol.

Jag skrattar och tänker tillbaka på det billiga och relativt svaga bubbelvinet, med skjutkork, som sågs i så många människors händer på 90-talet.

Jag tror att det kostade 28 kronor senast jag köpte det. Som champagne i studentutgåva, kan man säga.

I dag kostar det 45 kronor och man kan således räkna ut att om man uppskattar tid i pengar, har jag blivit 17 kronor äldre.

Men Lambrusco var mer som ett komplement, annars har det alltid varit öl för mig. I alla fall sedan jag började skaffa mig alkohol på laglig väg, efter att ha tröttnat på att kräkas tyskt lantvin i tonåren.

Jag har fortfarande lite svårt för vitt vin av den anledningen.

Det hände någonting på vägen, då man började se på alkohol som något mer än en transportsträcka mot fylla. Man ville även att resan dit skulle vara angenäm, och om man tycker om att konsumera, är öl överlägset, därför att dess relativa svaghet tillåter en att dricka mer av det, än av någonting annat.

Varför kvinnor och män har olika alkoholpreferenser har jag ingen aning om.

Kanske av samma anledning, fast lite omvänt, att det finns någon idiotisk idé om att det är ofint för kvinnor att konsumera mycket, när det kommer till mat och dryck.

Och så reklamen såklart, som använder samma klassiska symboler för manligt och kvinnligt som i leksaksaffären. Det är knivar, dödskallar och krokodiler på whiskeyflaskorna, och rosa fluffiga moln på rosévinet.

Jag vet inte, men min tjej gillar i alla fall öl, och det älskar jag henne lite mer för.