Nielsen gör precis som Jackson

Läs Alex Schulmans krönika

helskärm

Jag läser i en artikel att Sanna Nielsen plötsligt började gråta när hon spelade in videon till Empty room. Det rörde sig inte om en lättavlägsnad tår som trillade nerför kinden. Hon grät enligt uppgift floder. Bölade som en nyfödd. Det fanns ingen hejd på lyckan eller sorgen eller vad det nu var som framkallade all denna vätska. Jag har stor respekt för att Sanna verkligen blir rörd av sin låt, men börjar inte det här bli lite underligt nu? Hur många gånger kan man höra en låt och brista ut i gråt? Blir man aldrig, vad säger man, avtrubbad?

Ni minns väl hur hon bar sig åt i Melodifestivalen? Hon sjöng i sin delfinal och blev så rörd att hon började gråta. Och det var väldigt fint och äkta. Sen var det dags för final och hon grät igen. På exakt samma ställe. Och när hon fick sjunga om låten i finalen, javisst, då stod hon där och hulkade sig igen. Tog sig för pannan, darrade på underläppen och allt. Hon tycktes helt ha tappat kontrollen på sitt känsloregister. Hon tycktes kämpa mot den här gråten på samma orättvisa sätt som epileptiker kämpar mot sina anfall. Det var lite ”kommer det så kommer det” över det.

Klart man till slut blir lite konfunderad. Man börjar fundera. Och man tänker på Michael Jackson. Han grät också en hel del i sina dagar. Ni minns väl när han åkte ut på världsturné och varje gång han sjöng ”Heal the world” började han lipa. Han grät i Köpenhamn, han grät i Istanbul, han grät i Tokyo, han grät i Vancouver. Han grät jorden runt. Till samma toner, på exakt samma ställe. Det kom en stråke eller nåt och så PANG, där kom Michaels tårar. Till slut kände man, vare sig man ville det eller inte: Det här är inte verkligt. Det är arrangerat. Han är en posör, denne Jackson. En gråtposör.

Och när det gäller Sanna är det allt svårare att hålla de där misstankarna tillbaka. Hon står i en studio med kameror och ljussättning och mickar och grejer. Och så sjunger hon sin låt för tusende gången på två veckor. Och börjar gråta. Nej, jag tror bannemej att det är fejk. Det måste vara fejk.

Jag kan ha fel. Det kan ju vara äkta. Och då har Sanna Nielsen all anledning att vara ledsen på mig. Hoppas i så fall att det finns näsdukar tillhands.