Visst har J K Rowling och Astrid Lindgren likheter
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
När jag ser J K Rowling på scen förstärks intrycket från böckerna: Hon är vår tids Astrid Lindgren.
Intelligent, rolig, orädd.
Och båda har förstås skrivit några av världens mest älskade böcker för unga människor i alla åldrar.
Man ska inte dra jämförelser för långt. De är unika. Ändå finns flera likheter.
Joanne Rowling började skriva Harry Potter när hon var ensamstående ung mamma, en erfarenhet Astrid Lindgren också hade innan hon debuterade.
Och om det finns drag av både Emil och Pippi i de tidiga äventyren för Harry Potter, så har allvaret och oron i de sista böckerna mer gemensamt med "Bröderna Lejonhjärta". Kylan kring lord Voldemort är släkt med rädslan och ångesten runt riddar Kato i "Mio min Mio".
Den ensamme Bo Vilhelm Olsson tycker lika illa om sina fosterföräldrar som Harry Potter gör. Båda drömmer om den döde fadern som en ledargestalt.
Visst lever Harry Potter i en alldeles egen fantasivärld starkt präglad av engelska internat. Men många gånger under läsningen av de fem böckerna har jag tänkt på Astrid Lindgrens berättarglädje och lekfulla språk.
Den lille flygande Karlsson på taket hade kanske kunnat surra omkring på Hogwarts bland andra busande varelser.
Joanne Rowling och Pippi Långstrump är precis lika trötta på översittande lärare. Eller Prussiluskor, oavsett om de jobbar för barnavårdsnämnden eller ministeriet för magi.
Den största gemensamma nämnaren är förstås att de två författarna erbjuder lika oemotståndlig läsning. Med mycket humor och många bottnar.
Båda håller också hårt på sina berättelser. De som filmade Astrid Lindgrens böcker måste använda hennes ord in i minsta bokstav. Joanne Rowling har satt skräck i stora amerikanska filmbolaget med alla regler för vad de får och inte får göra.
Jag såg Rowling vid träffen i Royal Albert Hall i torsdags. Hon var avspänd och öppen, svarade snabbt och ärligt. Smart och rolig. Hennes råd till de unga som vill bli författare är att läsa så mycket som möjligt.
När hon får frågan om hur man hittar på en konstig sport som quidditch säger hon: "Man har ett gräl med sin dåvarande pojkvän och sedan går man ut ensam och kommer på en våldsam sport där folk kan träffas av hårda föremål".
Och när hon läser en bit högt ur nya "Harry Potter and the order of the Phoenix" så dramatiserar hon de olika rösterna. Som Astrid Lindgrens fina läsningar av sina böcker.
Alla vi i Albert Hall sjunger Hogwarts-sången med sin tokroliga text. Var och en ska välja sin favoritmelodi och takt. Kaotisk allsång.
Det hade Astrid gillat.