Mörkt, blåsigt och kallt det är januari överallt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-25
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Så vadårå?
Så varårå New York då?
Är det januari så är det januari överjävlaallt.
Fruktansvärt löjliga alla människor fruktansvärt fula riktigt stinking fula och förargliga ack så förargliga.
Stinkande hippieskum och spetsiga kängpunkare och strama Wall Street-slickisar och slummande indiebarn med stickmössor och tjatiga skoförsäljare på Broadway och söliga polska blonderade servitriser och second hand-studenter på Astor och Eric Sermon-kreddpajaseuropéer och feta turister från Tennessee och tunga män med unga aspirerande flickor och Moby-bögar och vitingar med piercing och dreadlocks och Jack Kerouac-imitatörer och överlägsna Triple 5 Soul-japaner och biriga footballskepsgrabbar och rökiga niggaz och orangea taxichaufförer från Turkiet och kritstrecksrandiga portföljpingviner från Upper East och deras brattiga WASP-ungar och puertoricanska nissar och hysteriskt brunetta pr-chics och dryga kärringar som inte flyttar sig för nån och deras bedrövliga, bedrövliga söner med svarta hattar och smutsiga kostymer och Village Voice-akademiker och tokkolade reklamare och mc-nazisvinen och Grand Soho-packet och journalistslöddret och Tribeca-stjärnorna och gymbyket och den arrogante borgmästaren Bloomberg och alla nervösa fotomodeller och så alla andra i hela den här förbannade januaristan och speciellt då veganerna och kycklingätarna och så förstås cineasterna; cineasterna: den fria världens största avskum.
Alla som haft ett medlemskort i ett cinematek någonsin någonstans borde halas fram och tillbaka på en mycket stor tvättbräda som luktar lik.
Det är mörkt här, blåsigt och kallt.
Det är så kallt här att 100 newyorkers lär ha förfrusit långfingret.
Och efter januari?
Då är det februari.
Insvept i djur som turligt nog dött för min skull forslar jag mig till BB King och kollar Howlin" Wolfs gamle gitarrist Hubert Sumlin och när David Johansen intar scenen händer något:
En man i rullstol reser sig, och börjar dansa.
David Johansen är den enda vite man, förutom jag själv, som fattar sväng.
Malena Rydell. Vilken sopa.
Det är så kallt här att Empire State Building har krympt.
Mats Olsson fick Stora Journalistpriset.
Mats Bråstedt nästa gång?
Jag har varit medlem i cinemateket.
Men, okej. "The Apostle" på HBO. Vilken film. Och Robert Duvall. Jesus sweet christ, Robert Duvall.
"En film som värmer i vinterkylan", som Hvidfeldt skulle ha sagt.
I"m a soldier - in the army of the Lord.
I"m a so-o-ldier, in the a-army!
Men bara i Södern, barn, bara i Södern.
Här fryser även Djävulen till is.