Carolas fuck you-anthem terapi för brustet hjärta
Läs Sylvia Balac krönika
Vissa botar hjärtesorg med självhjälpsböcker, andra med sprit.
Jag vänder mig till Carola.
Om man blir dumpad eller illa behandlad av sin partner är musik oslagbar terapi. Men det krävs en riktig ”dra åt helvete”-låt som ombildar all frustration, ilska och sorg till ren råstyrka.
Teenage Fanclubs cover på Alex Chiltons ”Free again” kan funka om man, låt säga, är 19 år och springer ut storgråtande från sin pojkväns hem för att han (på en direkt fråga) svarat att han skulle rädda sin bästis Janne före en själv om huset skulle börja brinna.
Är det så att ens partner kallar en dum, ful och tråkig kan man öka dosen till Pandoras eurodisco-dänga ”Tell the world”.
Men hittar man sin partner tillsammans med ens bästa vän i det egna hemmets sänghalm samtidigt som de hånskrattar åt keramikfigurerna man drejat med stor stolthet och kastar pil på ens kattungar krävs den starkaste medicinen av alla – Carolas ”På egna ben” från 1984.
På pappret borde det inte funka alls.
”På egna ben” är en trött, 80-talsrockig låt som Bryan Adams skrivit i sömnen.
Med ord som textförfattarmaskinen Ingela ”Pling” Forsman spottat ur sig på en kafferast.
Som en 17-årig Carola spelat in enligt löpande band-principen (1984 släppte hon två album, ”Steg för steg” och ”På egna ben”).
Men summan är så mycket större än delarna.
Verserna är visserligen inte så mycket att bry sig om, i dem mjuknar Carola och säger sig kunna ringa den där snubben nån gång, och att hon ”nog” är mer stark än svag. Nej det är refrängen som blir ett fuck you-poweranthem av rang och får mig att tro på vartenda ord hon sjunger.
Det är som att den 17-åriga Carola vet att hon i framtiden ska traska iväg på egna ben både från Ulf Ekman (hon lämnade Livets ord 1995 även om hon sägs ha kopplingar kvar) och Runar Søgaard (de skilde sig år 2000).
Jaha men vad sjunger hon för något fantastiskt då, undrar den otålige läsaren.
Jo.
På egna ben – på egen hand
och du ska få se att jag kan ro iland
Jag har gått din väg
– steg för steg
men du ska få se att nu går jag min väg
Simpelt, jajamen. Banalt, verkligen.
Som livet självt, med andra ord.