’Iron man’ lockar fler – än Obama
HOLLYWOOD. När Barack Obama – som leder USA i två krig – håller presskonferens i Vita huset samlas 60 journalister.
När Robert Downey Jr och Mickey Rourke
lanserar ”Iron man 2” här i Hollywood dyker fler än 200 murvlar upp.
Folket vill ha bröd och skådespel.
Nyhetsbyråerna Reuters och AP är här.
Men sedan upphör alla likheter mellan de båda arrangemangen.
I stället för kritiska granskare ser majoriteten ut att bestå av hyllningsbloggare som ägnar sina dagar åt att skriva för några hundra själar med för mycket fritid.
Och i stället för Barack får vi filmens tungviktare. Förutom Downey och Rourke är det regissören Jon Favreau, skådespelarna Scarlett Johansson, Gwyneth Paltrow, Don Cheadle, producenten Kevin Feige och manusförfattaren Justin Theroux.
Arrangemanget i balsalen på hotellet Four Seasons i Beverly Hills är kraftigt försenat.
Kanske beror det på Rourke, 57. Han säger att han vaknade först halv ett – en omöjlighet eftersom det är långt efter utsatt starttid.
Men murvlarna skrattar och han bränner ett av grin som får hans guldtänder att skära sig mot hans lila sidenväst.
Till skillnad från Rourke är Downey – filmens Tony Stark – högalert.
När vi senare träffas i ett gruppsamtal på fem personer vill han inte rota i det förflutna.
Men här driver han med sin tid bråddjupt nere i Hollywoods sprit-, drog- och prostitutionsträsk.
På frågan om han någonsin klätt ut sig till superhjälte på Halloween skakar han på huvudet.
– Men jag trodde att jag var en sån när jag greps i Palm Springs.
Då kyssen mellan honom och motspelerskan Gwyneth Paltrow kommer på tal kallar han det en systerpuss.
I nästa ögonblick fyrar han av ett leende mot Gwyenth och säger:
– Jag kunde inte få bort henne från mig. Titta, hon tänker fortfarande på den.
Också regissör Favreau visar att inte heller han tar det här på blodigt allvar.
– Jag hade glömt vad som hände i första filmen och hade ingen lust att gå tillbaka och göra research, säger han.
Ridån för arrangemanget faller – bokstavligen – när den jättelika filmplanschen bakom panelen plötsligt brakar i golvet.
Downey är snabbt på fötter. Men hans kanske eller kanske inte seriösa försök att reparera scenen slutar med pajaserier, en Jesus på korset-pantomin och ett insvepande i planschen.
Som sagt, det här är inte Vita huset.