Robin är ’Idol’ – det säger magkänslan
GÖTEBORG. Det var den svagaste semifinalen i ”Idols”
historia.
Sedan högg det till i magen.
Det var faktiskt det bästa som kunde hända. Moa röstades ut.
En anti-idol som aldrig var bekväm i att tvingas sjunga Di Levas ”Vem ska jag tro på” inför miljoner tittare.
”Idol”-scenen var aldrig hennes. Än så länge för krävande för en singer/songwriter, som redan i detta nu redan verkar förhandla med Pelle Lidell om skivkontrakt.
Sista ”Idol”-säsongen har stundtals varit mer skakig än Håkan Juholts framtid som partiledare.
Deltagarna, yngre än någonsin. Resultatet, så oförutsägbart.
I går kväll kändes det som om jag trillade ner i en stor kastrull med kall, klibbig gröt. Gröt som åkte in i oönskade kroppshålor (så som öron och ögon) och hindrade mig från att tänka klart.
Jag liksom slutade bry mig om vem som skulle åka ut.
Men sen så hände det. Robin, som plötsligt tittade ner på mig i kastrullen med ett oförstört leende på läpparna, sträckte ut sin hand mot min.
Det kan ha varit allt godis jag proppade i mig men tror snarare på magkänslan, som högg till i stora delar av mitt magparti.
Robin är ”Idol”.
Han står för den klassiska resan som tittarna älskar. Därför kommer de att se till att sagan får ett lyckligt slut. Juryns uttalade mål med två starka tjejer i final spelar inte längre någon roll.
Tittarna skiter i att vara rättvisa eller rösta rationellt.
Den av finalisterna som briljerar i vinnarlåten vinner, så har det alltid varit. Finalen kan bli ett klassiskt ögonblick á la Amanda Jenssen och Marie Picasso 2007, då tittarna såg till att Maries högsta dröm gick i uppfyllelse.
Så till alla idoler som inte kommer lyckas bli artister?
Tänk hur det gick för kungen av pop själv, Elvis Presley.
Först dog han i en alldeles för ung ålder. För att sedan, 34 år senare, en Lisa Johansen ska påstå att hon är hans long lost dotter. Och stämmer Elvis dödsbo på 880 miljoner kronor.
Fy fan för att vara känd, säger jag bara.