Underhållande lektion i amerikansk svart musikhistoria
Afro-Dite fyrar av soulklassiker på löpande band
Det svänger, det glittrar, det är en lektion i amerikansk svart musikhistoria.
Man har inte tråkigt en enda sekund när Afro-Dite fyrar av soulklassiker på löpande band.
Afro-Dite – Gladys Del Pilar, Blossom Tainton, Kayo Shekoni – tog Sverige med storm 2002. Det blev både vinst i Melodifestivalen och ”nakenchock” på grund av deras vågade klädsel. Att de aldrig blivit riktigt lika folkkära på samma sätt som till exempel Kikki Danielsson eller Lotta Engberg, beror nog till viss del på att dansbandsmusiken sitter djupare i den svenska folksjälen än den svarta soulmusik som Afro-Dite sjunger.
Motown är ett amerikanskt skivbolag som från 1960-talet och framåt har spottat ur sig hitsinglar på löpande band. All modern svart musik kan spåras tillbaka till Motown på ett eller annat sätt. Och det var inte för inte som president Barack Obama 2011 höll en hyllningskonsert i Vita huset, för att hedra den betydelse Motown-musiken haft för att luckra upp rasbarriärer.
När Afro-Dite, där Kayo Shekoni under denna turné har ersatts av Jessica Folcker, nu hedrar Motown-musiken, är det med låtar som gjorts kända av Aretha Franklin, Temptations, Four Tops, Stevie Wonder, Marvin Gaye, Diana Ross & the Supremes, Jackson 5, Arthur Conley, Beyoncé och Bruno Mars, för att bara nämna några av dem. Vilka låtar man tycker är störst klassiker, beror nog på vilken ålder man har.
Man glömmer ganska snart att nästan all musik är förinspelad. Showen har sådant högt tempo, dansnumren är så snygga, det byts kläder från det ena glittriga fodralet till nästa ännu glittrigare och det låter faktiskt väldigt bra. Afro-Dite är utmärkta ambassadörer för soulmusiken, på ungefär samma sätt som Alcazar är för discomusiken.
I Afro-Dite har Gladys Del Pilar den mest kraftfulla stämman och förvaltar den med den äran. Boris René, den sjungande fotbollsspelaren som fick sitt genombrott i vårens Melodifestival, imponerar också (han är gästartist på många av konserterna). Övriga sex artister är (ännu) inte så kända, men håller hög klass, särskilt Simon Lingmerth, som några kanske känner igen från Melodifestivalens kör.
Det når, förstås, aldrig upp till originalen. Men det är en grymt underhållande en och en halv timme. Och en påminnelse om hur mycket tråkigare vår värld hade låtit, om inte nu 86-årige Berry Gordy, Jr hade startat det där skivbolaget i Detroit för drygt 50 år sedan…