Kents grillrock går rakt in i själen
Ack våra ouppfyllda själar, ack våra rika liv.
Nya låten ”999” med de åldrande rockgiganterna Kent är superb.
Grillrock så träffande att regnet upphör, om så bara för en stund.
Jag fattar aldrig vad Joakim Berg sjunger om. Jo jag fattade ”Columbus”. Jag älskar ”Columbus”, Kents bästa låt om ni frågar mig.
”Columbus” var tydlig och handlade lika mycket om mig som om herr Berg. Man gillar ju att känna igen sig. (Så länge det inte är en låt om, säg, styckmord.)
Berg jobbar annars mycket med stiliga fraser och en allmän känsla som lyssnaren kan fylla lite med vad hen vill. Jag vet inte om det är med flit, hans teknik, hans val, hans poetiska estetik, eller om det är luddigt tänkt och därmed luddigt sagt eller brist på mod eller något annat.
Spela roll.
Jag är förtjust i ”999” just för att den är otydlig. Jag kan läsa in vad jag vill och jag läser in mitt liv, min själ, min svårdefinierade mitt i livet-tillvaro som är så oändligt långt från de sorglösa men samtidigt ångestfyllda dagarna då både Berg och jag och kanske du var yngre och vanvettigare – men som ändå framlevs av samma person.
”Alla våra ideal kommer från ett rosa åttiotal. Så nu tänker vi på resor, ’Vita nätter’, Ian Curtis. Är du Michael Jackson eller Michael Bolton? Är du Pepsi, har du cola?”
”999” är Kents version av Ulf Lundells glasklara mästerverk ”Levande och varm”.
Min uppfattning är att Jocke Berg mår som jag. Lätt vemodig, lätt åldrande, lätt utmattad, lätt äcklad över att ha fått allting men ändå inte kunna vara tillräckligt tacksam. En familjefar som funderar över att ”skyttegravar grävdes när någon annan byggde landet när vi sov” – ungdomens egocentricitet och sorglöshet och sedan uppvaknandet och det dåliga samvetet för de sämre lottade.
”Är du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar. Du har gåshud för du fryser, är det här det bästa livet hade att ge?” Det är romantiskt och sorgset samtidigt. Det är inte svartvitt, det är subtilt. Ingenting var bättre förr, ingenting är bättre nu, det är bara annorlunda. It just is, som Van Morrison skulle sagt.
Och grillen som Joakim Berg har tänt ... Grillen – den perfekta nya moderaterna-symbolen för den vaga känslan ”av att någonting gått förlorat”. Men samtidigt är det jäkligt härligt vid den där grillen, eller hur? När allt är stilla, när barnen sköter sig själva och man skiter i 999 saker man antingen gjort eller inte gjort.
”999” är grillrock från en värld mittemellan Felix Herngrens ”Solsidan” och Ingmar Bergmans ”Scener ur ett äktenskap”. Den är levande och fingervarm.
”Vi har väntat här i regnet på någonting som inte händer och som aldrig kommer att hända” är inte så uppgivet som det låter, tvärtom, det är ett varmt konstaterande, åtminstone ljummen.
Så hör jag texten. Jocke Berg kanske skrev en annan sång men nu har han gett den till mig – och dig – och jag gör vad jag vill med den.
Men. Strofen ”hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar” håller jag inte med dig om, Joakim. Tvärtom är vi bättre nu än way back in -93 när Stockholm vaknade långsamt på droger och på sorg.
Även om alla våra tankar, fortfarande trots att vi är vuxna nu, kretsar omkring sjuka saker. Det kommer de göra när vi är 80 år också. Vi blir aldrig som vi ansåg att våra föräldrar var. De var som vi, de bara spelade vuxna. De också.
Fråga Fredrik
Var fasen håller du hus, när man mejlar dig kommer autosvar om att du är ”pappaledig” men det är du ju inte. Det stämmer inte. Du twittrar ju och håller på. Erika
SVAR: Eh, jo. Jag har varit borta i två månader, den senaste månaden på Koh Lanta i en solstol (nåja, det innebar en hel del jakt på barn också). Fast inte nu längre. Jag arbetar någon månad, sedan är jag pappaledig till i höst. Dåre!
Veckans ...
BABE. Rikard Palm, SVT-profil. Han är ihop med en dansös som heter Fanta. Läskande.
REGEL. När telefonsamtal bryts, kan vi bestämma att det var den som ringde upp första gången som ringer upp igen, ok? Ok, alla? Bra. Så att det inte tutar upptaget hos bägge.
ROMAN. ”Havsmannen”, Carl-Johan Vallgren. Herregud vad han kan skriva. Nästan för bra, nästan för perfekt, nästan så att inget blir över för oss som läser eftersom allt står där. Och aj så ont det gör att läsa den första halvans grymheter mot barn – och kattungar i bensinpåsar.
POCKET. ”De imperfekta”, Tom Rachman. Jag tror inte att detta är ett minimästervek bara för murvlar utan för alla. Men den handlar om människorna på en tidningsredaktion i Rom, en samling underbart trasiga figurer, dårar och sanna proffs, trasiga figurer och små hjältar.
TV-DOKUMENTÄR. ”Simon and Garfunkel”, sändes på SVT2 i helgen, se den på SVT Play! Vilket fullkomligt genialiskt band. För övrigt, min lista på alla tiders bästa singer/songwriters: 1 Bob Dylan, 2 Van Morrison, 3 Paul Simon, 4 Leonard Cohen, 5 Neil Young.
REGEL – REPRIS. När telefonsamtal bryts, kan vi bestämma att det var den som ringde upp första gången som ringer upp igen, ok? Ok, alla? Bra.