Stones – en bluff
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-08-03
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Varumärket Rolling Stones är en smart affärsidé. Deras logotyp, en utsträckt röd tunga, är genial. Keith Richards fortsätter uppträda som vrak, och kan i bästa fall genomföra en hel konsert utan hjälp.
Visst är Rolling Stones proffsiga underhållare. Mick Jagger är fantastisk på att entusiasmera en publik. Jag har haft stora konsertupplevelser på Rolling Stones-konserter, från Göteborg 1973 till Cirkus 2003.
De har en imponerande låtskatt. De kör den om och om och om igen, turné efter turné. Som en proffsig åktur på Disneyland.
Rolling Stones har blivit ett monument. En turistattraktion. Att se Rolling Stones är som att ta med ungarna på Skansen eller cirkus, att se statyerna röra sig hör till allmänbildningen. Ett museum jag besökt tillräckligt många gånger.
För den som aldrig sett bandet kanske det är intressant. Som Big Ben eller Eiffeltornet.
På 1960-talet marknadsfördes Rolling Stones som de upproriska. Några händelser byggde myten om farliga Rolling Stones.
Man kan hellre beskriva dem som slipade affärsmän. De spelade tidigt i stora inomhusarenor. De första som förvandlade Ullevi till rockarena.Banbrytande med att pressa in så många åskådare som möjligt för att maximera vinsten.
Deras nuvarande turné, ”A Bigger bang tour”, har omsatt över sex miljarder kronor. 6 118 000 000 kronor. Storföretag är ordet.
Det kommersiella bolaget Rolling Stones aktar sig för att reta politiker. När de spelade i Shanghai förra året lät de bli att spela sånger som myndigheterna sagt nej till. ”Let’s spend the night together,” ”Brown sugar,” ”Honky tonk women” and ”Beast of burden” saknas också på den kinesiska cd:n ”Forty licks”.
Inte så värst rebelliskt att böja sig för politiska påtryckningar. De har även ändrat låttexter för känsliga amerikaner.
När de spelade i Boston hade Arnold Schwarzenegger republikansk partikampanj i vip-logen.
Han hade sålt Stones-biljetter till 36 konservativa partikamrater för 700 000 kronor styck.
Rock’n’roll?
Rolling Stones gör uppenbarligen vad som helst för att tjäna mer pengar. Andra varumärken är deras sponsorer. Microsoft fick köpa sången ”Start me up” för 30 miljoner kronor när de skulle lansera operativsystemet Windows 95.
Om storföretaget Rolling Stones fullföljde sin affärsidé borde de öppna kasino i Las Vegas.
Där kunde bandet spela sina gamla hits på nätterna och kränga prylar till publiken resten av dygnet.
Än så länge har de sin officiella fanclub som säljer lyxiga paketresor till konserterna. Rolling Stones säljer också sminkväskor, badskor, läppstiftshållare, minikjolar, leksaksbilar samt joggingbyxor för damer.
En plånbok kan man också handla av bandet. Mycket passande.
Rolling Stones är inga rebeller. De är ett duktigt företag i underhållningsbranschen. Som Disney.
”It’s only rock’n’roll” kommer Rolling Stones att sjunga på Ullevi. Det brukar vara låt nummer 13 på turnén.
Det var längesedan Rolling Stones var bara rock’n’roll. Storföretaget angör Göteborg för två timmars produktplacering.
De hoppas att du tar med plånboken. Gärna den med Rolling Stones logotyp.
Varför tror du att de räcker ut tungan åt dig?