Lautner ett sexobjekt – och inte ens lovlig

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

HOLLYWOOD. Bara någon timme innan det bär av till den stjärnspäckade ”New moon”-premiären i Westwood bankar Lisa på dörren.

Hon är upprörd, vildögd och håret står på ända.

– De har fan gjort honom till pinuppa, säger hon och tränger sig in i vardagsrummet.

– Och han är inte ens lovlig i det här landet. Det är otroligt. Du måste skriva om det.

Lisa är utländsk journalist i LA och har ägnat de senaste dygnen åt att hamra ut artiklar om skådespelarna i filmfenomenet som just nu dominerar världens nöjesscen.

Men när hon skriver kan hon inte sova. Och hon kan inte skriva förrän hon dammsugit exakt allt som finns om subjekten.

Kombinationen är allt annat än hälsosam. Hon är blekare än en filmvampyr.

Nu orerar hon i rasande takt om Taylor Lautner, den muskulöse 17-åringen som i senaste ”Twilight”-delen förvandlar romansen mellan Robert Pattinsons vampyr Edward och Kristen Stewarts melankoliska Bella till ett triangeldrama.

– Han har blivit ett sexobjekt. Har du sett bilderna på honom? De kunde komma från en gayporr-tidning. Hans ansikte finns på trosor. Grisiga 45-åriga mammor äcklar sig med honom. Grisar! Grisar! Det är vidrigt.

Jag borde inte ha bjudit på kaffe. Hon trycker i sig koppen på bara sekunder och är sen igång igen.

Men nu är Lautner glömd.

I stället är det skildringen av Bellas och Edwards kärlek som får henne att gå i taket.

– Det ligger 13-åriga tjejer och sover utanför Archlight i Hollywood, i hopp om att få biljetter till den första visningen. Vad tror du de lär sig av den här filmen?

Hon svarar själv.

– De tror att kärleken är precis som den mellan Bella och Edward. De tror att de ska träffa en kille som älskar dem över allt annat och inte ens försöker kyssa dem.

– Ingen bryr sig om deras tankar eller själ. Alla vet att de kommer att träffa någon som tafsar dem på tuttarna och försöker ta dem mellan benen.

Hennes ord hänger sig kvar när jag passerar avspärrningarna i Westwood. Utanför efterfesten på Hammer Museum står unga flickor i tredubbla led i hopp om att få en skymt av idolerna.

– Ursäkta, kan du hjälpa oss?

En tjej i uppsatt hår, kortkort sidenklänning och spår efter rinnande maskara på kinderna griper tag i min arm.

Sminket får henne och hennes kompis att kunna se ut som 18. Men de är max 15.

– Vi har flugit hit från Holland. Vi vann biljetter till festen. Men nu säger de att vi inte finns på listan.

Hon kan inte hålla tillbaka tårarna.

– Har ni fått se filmen åtminstone? försöker jag.

Då kliver en äldre blondin fram mellan dem. Hon är säkert närmare 50.

– Det är festen vi vill in på, säger hon irriterat.

– Vi vill träffa den där Taylor.