Det ska vara tårar i glöggen
En jul gick jag i New Yorks snöblask och letade efter poliskören som enligt The Pogues sjunger ”Galway bay”.
Den fanns tyvärr inte.
Och tyvärr sitter Joe i finkan även denna jul.
I världens tredje bästa jullåt sitter Joe i fängelse, det är den 21 december, han skriver brev till sin bror Dan och ber honom att pussa hans barn på julafton, ”snälla låt dem inte gråta på grund av mig”.
Joe är så besviken på sig själv, han är så ledsen, han har förstört allt – igen. Men om han uppför sig väl kan han bli utsläppt i juli.
”Tell them all I’m sorry” sjunger Paul Kelly så att rösten krackelerar av självförakt i låten ”How to make gravy”.
Han undrar vem som lagar såsen till kalkonen nu när han inte kan. Han ger till och med recepttips (”just add flour, salt, a little red wine, and don’t forget a dollop of tomato sauce for sweetness and that extra tang”).
And give my love to Angus. Och dansa med Rita, men håll henne inte alltför tätt intill dig, brorsan.
Låten ”How to make gravy” med Paul Kelly från Australien kom 1996 och har varit svår att få tag på. Nu finns den äntligen på både Spotify och Wimp.
Den är stålsträngat vacker och slutar med ett, troligen falskt, löfte:
”You know one of these days, I’ll be making gravy, I’ll be making plenty, I’m gonna pay ’em all back.”
Vi vill tro honom, men det är svårt. Det känns som att stackars sentimentala Joe komma att fucka upp igen.
Han romantiserar sin framtid på samma sätt som Shane MacGowan romantiserar botten av staden New York när han och Kirsty MacColl sjunger ”the boys of the NYPD choir is singing ’Galway bay’” i världens bästa jullåt, ”Fairytale of New York”.
Tyvärr har inte New York Police Department någon kör, fick jag reda på en jul när jag ville höra den sjunga ”Galway bay”.
Det var sorgligt.
Men ännu sorgligare är att Joe i ”How to make gravy” faktiskt finns; det är många som inte lyckas komma hem till jul.
Världens näst bästa jullåt är för övrigt Prince med ”Another lonely christmas”. Han är så deppig att han tänker dricka banan-daiquiris tills han blir blind.
Det är de sorgsna jullåtarna som är finast. Det ska vara salta tårar i glöggen.
Fråga Fredrik
Stopp här Virtanen. Jag ser att du lagt till Bob Dylans ”It must be Santa” i ”Virtanens jullåtskalender” på Spotify. Du sa väl förra julen att du inte gillade den?
God jul /Mattil
SVAR: Skulle jag kunna sagt något sådant om Bob? Kan jag inte tänka mig.
Veckans ...
BABE. Darlene Love. ”Christmas (Baby please come home)” är verkligen den tjocka, underbara julväggen.
JULLÅT 4. ”River” med Joni Mitchell. ”I wish I had a river I could ‧skate away on, I made my baby say goodbye”. Himmelskt vacker, ‧vinterblått sorglig.
JULLÅT 5. ”Christmas must be tonight” med The Band. Den är å andra sidan inte alls sorgsen, den handlar om att jesusbarnet är fött.
JULLÅT 6. ”A Christmas card from a hooker in Minneapolis” med Tom Waits. The Pogues ”Fairytale of New York” är rena glitter- och glamrocken jämfört med det här vykortet från olyckliga gatan.
SVENSK-JUL 1. ”Snart kommer änglarna att landa” med Ulf Lundell. Det går inte att komma runt den här bjällrande vinterrocken. Gamle jazzkatten Svante Thuresson gjorde en finfin cover på den förra året, och Mauro Scocco lyckas gott på sitt nya album ”Årets julklapp”.
SVENSK-JUL 2. ”Jultomten är faktiskt död” med Cornelis Vreeswijk. Man ser Henrik Dorsins parodi framför sig när gamle mäster Cees bjuder på fantastiska rim om ett sant jul-tabberas.
SVENSK-JUL 3. ”Vår julskinka har rymt” med Werner & Werner. Hörde jag skål?
Jul-matrixen
Revbenspjäll. Den obestridliga konungen av julbordet. Kryddpeppar!
Julgran. Älskar den. Men barnen välter den och den är nästan omöjlig att blir av med.
Julklappar. Avskyr att handla dem, det är så svårt. Men tycker om att få.
Kalle Anka. Blir alltmer marginaliserad i våra digitala tider. Sorgligt, faktiskt.