Condé blottlade främlingshat och rasism
Publicerad 2024-04-02
Identitetens komplexitet och kolonialismens bittra arv genomsyrade allt i Maryse Condés litterära värld. En av Karibiens mest framstående författare, som vägrade alla enkla epitet, har avlidit.
Sökandet efter den egna identiteten går som en röd tråd genom Maryse Condés böcker. Född i den franska kolonin Guadeloupe konfronterades hon tidigt med betydelsen av ursprung, hierarkier och makt. Maryse Condé utforskade etnicitet och kön men det finns inga enkla tillhörigheter i den karibiska författarens universum.
– Kanske är fördelen med att vara koloniserad förståelsen att så mycket tillhör dig: din egen tradition, element från väst, något ursprungligt från området du kommer ifrån – du måste blanda allt det för att uttrycka dig, sade hon i en intervju med tidningen Bomb Magazine.
Blev militant
Maryse Condé skrev ett tjugotal böcker, bland andra den afrikanska släktkrönikan ”Segu” och ”Färden genom mangroven”. I ”Livet utan masker” skildrade hon sin egen jakt på identitet.
Uppvuxen i en medelklassfamilj i Guadeloupe trodde Maryse Condé att hon var fransk. Men när hon vid 16 års ålder skickades till Paris för att studera konfronterades hon med slaveriet och kolonialismens historia. Hon blev militant politisk, närmade sig Négrituderörelsen och började sluka böcker av Franz Fanon och Aimé Césaire. Jakten på de egna rötterna ledde henne också till flera västafrikanska länder, och år av vistelser i bland annat Guinea, Elfenbenskusten och Senegal.
Men hon upplevde aldrig att det fanns någon gemensam svart identitet där.
– Trots min svarta hud kom jag från någon annanstans, och hade andra referenser, en annan historia, sade hon i en intervju med tidningen Jeune Afrique.
Blandar franska och kreol
Maryse Condé försökte skapa en litteratur specifik för Guadeloupe utan att förhålla sig till europeiska eller amerikanska mästare, särskilt i ”Resa genom mangroven” – sin ”skvallertacka till ö” som hon kallar den. Hon gjorde det genom att blanda franska och kreol, genom att låta en mångfald av röster komma till tals.
Att fortsätta gräva i slaveriet och kolonialismen såg hon som en nödvändighet, bland annat för att blottlägga rasism. I en intervju i DN förtydligade hon:
– Det är en kamp för identitet, där också en egen litteratur är avgörande: att beskriva sig själv, att själv benämna sin plats, sade hon.
”L’Evangile du nouveau monde” (ungefär ”Den nya världens evangelium”) från 2021 var hennes försök att skriva en evangelieberättelse som utspelas på Guadeloupe, en roman som hon sade skulle bli hennes sista – och som också blev det.