Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

”Jag behövde skaffa mig ett liv”

Robyn och Zhala om samarbetet, vänskapen och framtidsplanerna

Publicerad 2020-12-21

Robyn och Zhala skriver musik på samma sätt.

Robyn var länge den enda artisten på sitt skivbolag. Men det förändrades snabbt när hon träffade Zhala.

I ett samtal berättar duon om deras långa samarbete, vikten av artistisk frihet och Zhalas senaste singel ”Holes”.

2004 lämnade Robyn sitt gamla skivbolag Jive Records för att få full kontroll över sin musik. Året därpå startade hon Konichiwa Records och släppte det självbetitlade album som kommit att bli ett av karriärens viktigaste. Men hon var ensam artist på skivbolaget i nästan tio år tills hon signade Zhala 2014. 
– Jag är Zhalas största fan. Jag blev helt blown away första gången jag hörde hennes musik, säger Robyn när hon ansluter till Zoom-samtalet från sin lägenhet i Stockholm. 
– Hon har en sådan unik röst, både hur själva rösten låter, men också hur hon uttrycker sig. Och den existerar också självständigt från det som kan vara trendigt eller politiskt, det är ett konstnärligt uttryck som jag tycker är väldigt spännande.
I datorskärmens vänstra hörn lyssnar Zhala med ett leende. 
– Jag är ju ditt största fan också. Det är så mäktigt att följa din process, det började jag göra redan när jag var liten fast på distans. Nu får jag göra det ännu mer på nära håll och jag vet inte… Någonstans måste jag ha gjort något jävligt bra för jag har otrolig karma här. För det första gör du så högkvalitativ musik som gör att man blir fri och vill dö samtidigt. Och sen är du också den bästa liveartisten jag vet.

Zhala, du gjorde en hyllad debut för fem år sedan men sedan blev det tyst från dig. Vad hände?

Zhala: Jag behövde skaffa mig ett liv och fokusera på andra saker. Få lite tid till att veta hur jag skulle fungera som människa, vakna på morgonen och lägga mig. Bara basic stuff som jag tidigare inte hade reflekterat över. Jag behövde växa för mig själv utanför det kreativa, att fokuset inte bara skulle vara ”nästa, nästa, nästa”.
Robyn: Men du bodde ju i Berlin ett tag?
Z: Ja, okej. Jag flyttade en del, jag gifte mig. De grejerna hände ju.

Robyn och Zhala.

”Så mäktigt att vi kan göra det ihop”

Med tanke på det snabba musikklimatet, kände du någon press över att behöva komma tillbaka? 

Z: Jättemycket. Jag hade många konversationer där jag fick höra ”Du måste släppa musik, folk kommer att glömma dig”. Men jag visste att om jag inte tar den här tiden för mig själv så finns det en chans att jag aldrig kan göra musik igen. Jag behövde ta en paus för att kunna komma tillbaka på riktigt.
Men pressen kom aldrig från skivbolaget, artistisk frihet är en viktig del av Konichiwa Records och skapandeprocessen får ta tid. Det är en av många saker duon har gemensamt. Under åren har deras vänskap vuxit sig allt starkare, mycket tack vare deras gemensamma syn på musik.

Ni jobbar nära varandra och samarbetar ofta. Hur skulle ni beskriva er relation?

Z: Redan från början var jag så förälskad i vår kontakt och hur vi relaterar till varandra. Det har varit så mäktigt att bygga på det och det finns så mycket att hämta i den relationen vi har byggt upp. 

R: Vi jobbar på en låt tillsammans just nu och när vi var i studion första gången insåg vi att vi skriver melodier likadant. Det var så flummig stämning, vi bara satt där och sjöng och provade oss fram. Jag brukar ha svårt för att skriva så med andra, jag måste förbereda mig och ha en färdig idé när jag kommer till en session för det är inte alla som orkar sitta och flumma runt. 

Z: Det är en väldigt intim plats men det är så mäktigt att vi kan göra det ihop. Det är så mycket respekt för den andras tid. Jag upplever att det finns en plats för utforskning i vårt samarbete, vi är medvetna om att saker tar tid och kan komma på en helt egen process tillsammans. 

R: Jag försöker följa det som jag tycker är kul och människor som jag tror på. För annars går livet och så har man bara jobbat och inte haft trevligt under tiden.

Skrev med The Knife

Tidigare i höstas släppte Zhala sin första låt på fem år. Singeln ”Holes” kom till under tiden som hon bodde i Berlin och blev till slut ett nära samarbete med Olof Dreijer från The Knife.
– Jag fick frågan om att göra den till en föreställning som heter ”Dead” och frågade Olof om han ville skriva den med mig. Jag är värsta fanet så det var stort för mig. Och det var ett sådant naturligt samarbete, vi bara jammade fram och tillbaka för att se hur vi kunde kombinera våra musikaliska uttryck. 
”Holes” är en musikalisk resa genom stora elektroniska rytmer och intensiva textrader som ”Your holes are the filthiest holes”. Zhala berättar att låten handlar om att utforska alla delar av sig själv och hålen hon sjunger om syftar på de olika gråzoner som vi bär inom oss. Trots att Zhalas låtskrivande alltid har präglats av en råhet vill hon bli ännu ärligare. 

– Jag tänker inte så mycket på hur det låter när jag skapar musik, det viktigaste är att det kommer från en genuin plats där jag kan stå för det jag sjunger och uttrycker. 
Zhala är mitt inne i inspelningsprocessen av en långfilm och har precis kommit hem efter tre veckor i Belgien. Filmen är regisserad av Lovisa Sirén och utspelar sig under en roadtrip med två systrar. Den ena spelas av Zhala, den andra av skådespelaren Bahar Pars
– Skådespeleriet kommer nog påverka hur jag gör musik i framtiden, det får mig att acceptera min transparens. Att få vara så naken som jag är på film trots att jag spelar någon annan, det finns inga sätt att gömma sig på när man gör film.

Är det skillnad när man gör musik? Kan man välja vad man vill visa av sig själv? 

R: Men kanske att när man gör musik så kan man alltid redigera sig själv. Och Zhala och jag är båda våra egna editors, det är vi som regisserar våra skivor och väljer vad vi vill visa. Men när man jobbar med film så är det ju ofta någon annan som gör det. 

Z: Men det finns något i att göra musik som är samma sak, för man vill ju få fram det som ändå är real. ”Vad är det jag försöker säga? Hur kan jag vara så ärlig som möjligt?”. Även om vi regisserar tycker jag ändå att vår musik har en transparens, en ärlighet.

R: Det är det som är så mäktigt med musik. Du kan destillera en känsla, en upplevelse, ett emotionellt minne i en tre minuter lång sträcka. Och så kan du spela upp den om och om igen och återbesöka den där platsen. Det nästan stannar tiden. När jag skriver låtar tänker jag alltid att man vill göra det så att andra människor kan applicera sina erfarenheter på det. Och då är det någon blandning mellan att det är högst personligt men också tillräckligt öppet för att lyssnaren ska kunna relatera. Du vill ju hacka andras hjärnor och lämna plats för att de ska kunna stoppa in sig själva i det.

Jobbar på ett nytt album

Robyn berättar att hon är i ”starten av starten” av ett nytt album. Mest av allt vill hon bara in i studion och börja göra musik men annat har kommit i vägen. 
– Jag har hållit på med massa vuxna saker, som att ordna upp praktiska delar av mitt liv som jag inte haft tid med när jag har varit på turné. Det är så jävla härligt att jag kunde åka runt och spela förra året för vi vet ju inte när det kommer att vara möjligt igen. Men jag ska börja göra en ny skiva så småningom. 

Alla är så påverkade av det som händer just nu, men det måste kännas väldigt tufft som artist. Hur känner ni?

R: Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har musiken. Det är tryggt. Och det är en fin grej att hålla på med. Jag tror också att det kommer att komma jättemycket bra musik under den här tiden. Jag ser fram emot de närmaste två åren då allting som görs nu kommer att släppas. Det kommer att bli ett sådant jävla drag om ett tag. 

Ja, nu när konserterna är borta har många behövt vara kreativa och tänka om. 

R: Framför allt tror jag att det har gett folk tid. Det har varit som ett globalt meditationsläger i snart ett år. Det är nog ganska bra att vara uttråkad ibland, då får man saker gjort. 

Följ ämnen i artikeln