Hjärtevärmande show om döden
Publicerad 2017-10-06
Döden. Kan det vara något att skratta åt?
Ja, tillsammans med livsledsagarna Anna Mannheimer och Peter Apelgren som showar om livet efter detta.
Och mest hyllar livet under detta. Mycket humor, sång och dans och värme.
Efter starka föreställningarna ”Gift” och ”Kids” har nu paret hunnit fram till livets slutskede. De börjar göteborgskt med Sonya Hedenbratt och gör entré till ”Knö dej in” som får delvis ny text. Utgångspunkten är att Peter tror på ett liv efter detta (de visar bild av hans version av Himlen) och Anna gör det inte.
Lite gnabbande. Bekymmer över vilket eftermäla de ska få. Peter, 58, har vunnit ”På spåret”. Anna, 54, har gett namn åt en spårvagn i Göteborg.
De tar tag i de mest vardagliga medelålders bekymmer, med egna krämpor och sömnsvårigheter. Peters höga blodtryck. Annas muffinsmage som blir ämne för en fundering kring varför det heter så och vad magen egentligen ser ut som.
De turas om att föreläsa. Ibland blir det standup, ibland uttänjda anekdoter, ibland underhållande bildspel.
Igenkänningshumor
Det är rappt och proffsigt och oftast väldigt, väldigt roligt. Paret är bra på igenkänningshumor. Saker som inte skulle se kul ut om jag skrev ner dem här, men som får publiken att skratta sig tårögd på grund av bra tajming.
Det verkar vara lagom mycket spontana infall, från båda två. Nog för att hålla oss lätt osäkra, men inte så att det bromsar farten.
Under 90 minuter hinner vi också med ett besök hos gynekolog och får en oförglömlig betraktelse över mannens pung av Anna Mannheimer.
Det är en föreställning som bockar av många kroppsdelar. Hjärtat får sista ordet. ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad” och ”Låt hjärtat va me”, den amerikanska musikalsången från ”Damn yankees” som blev en göteborgsk signaturmelodi.
Anna Mannheimer och Peter Apelgren har mest gjort succé på Västkusten. De är för bra för att enbart spela på hemmaplan.