Gustavsson har inte kunnat nås för en kommentar...

helskärm

Jag talade just i telefon med Björn Gustafsson. Tydligen tillhör det ovanligheterna numera. Att han talar i telefon, menar jag. Eller, att han över huvud taget kommunicerar med omvärlden. Gustafsson har gjort sig själv oanträffbar i största allmänhet. I synnerhet för media. Varje dag skriver mina kollegor på Aftonbladet om Gustafsson och varje gång avslutas artikeln med meningen: ”Björn Gustafsson har inte kunnat nås för en kommentar.” Formuleringarna kan variera, ibland skriver de ”Gustafsson har gjort sig okontaktbar”, men ni förstår vad jag menar. Jag kan se Björn framför mig, där han sitter på huk med telefonen framför sig på golvet. Och den blinkar och låter och surrar och sedan tystnar den. Och så börjar det igen. Och Björn sitter där på huk med tom blick, möjligen gungar han med överkroppen och nynnar tyst för sig själv på en ramsa han minns från sin barndom.

Jag tycker han gör helt rätt som inte svarar. Han är ju inte i direkt behov av uppmärksamhet. Jag tror aldrig att jag har varit med om en större hajp kring en enskild person i media. Okej, ta bort Christer Pettersson. Och ta också bort Reefat El-Sayed. Då är han störst i historien. Han slår fanimej den där rymdfjanten Fuglesang när han var uppe i rymden och spelade golf.

Tydligen är pianot självspelande, för Gustafsson säger ju inte ett ord. Ändå produceras det artiklar. Man talar med Björns farsa, med Björns kompisar, med Björns arbetsgivare och med en hel massa ”personer i Björns närhet”. Och allt detta trissar upp stämningen inför Globen och Gustafssons final-uppträdande. Förväntningarna är nu så höga att jag inte kan föreställa mig hur Björn skulle göra för att infria dem. Säg att han flickflackar in på scen. Naken. Britney-rakad. Så ställer han sig mitt på scen och sväljer en självmordsampull. Han börjar skaka och – titta där, skakningarna påminner om dans och i högtalarna hörs en gammal Bangles-låt. Och han skakar i takt med musiken och publiken klappar och så, PANG, avlider han i en utsökt spagat.

Inte ens det skulle fungera. ”Jaha”, skulle publiken säga. ”Jaha-nähä-jaha ... Jag hade nog väntat mig något lite mer spektakulärt.”