Ambitiöst program förtjänar fler fans
Redan några timmar in på årets Hultsfredsfestival kan vi konstatera att någon publiksmash blir det inte i år heller.
Men jag hoppas fortfarande, för det ambitiösa programmets skull.
Vi anländer till festivalen och går rakt in. Precis som i fjol är det inte kö någonstans.
Fjolårets Hultsfredsfestival, den omskrivna omstarten i ny regi av tyska FKP Scorpio, blev som ni kanske minns allt annat än en omedelbar succé. Uselt väder, glesa led framför scenerna och en förlust i tiomiljonersklassen för festivalbossen Folkert Koopmans.
Den där förlusten tog han med en oväntat bekymmerslös axelryckning på presskonferensen då. Han menade att några år med röda siffror finns med i planen och berättade att han har fått i gång festivaler ute på landet förr.
I går hade det enligt uppgift sålts 15 000 biljetter, att jämföra med fjolårets slutresultat på 10 500. Men 15 000 är hälften av vad Hultsfred hade när det gick som bäst, och när jag går runt på det numera ganska slimmade området – det känns ungefär som när man var här i slutet av 80-talet – är det tveklöst lite ödsligt.
Några utspridda matstånd, en övergiven skateboardramp nere vid sjön Hulingen. Och när The Gaslight Anthem inviger den gröna scenen, den största som förr hette Hawaii, behöver man inte direkt armbåga sig för att komma allra längst fram.
Det är en märklig känsla, för precis som i fjol har Hultsfred ett gediget och spännande program, som bjuder både legendarer av en dignitet som sällan setts i Hultsfred – The Cure och The Stone Roses – och omtwittrade nykomlingar som Blood Red Shoes, Breton och TheeeSatisfaction.
Vi har att göra med akter som hade kunnat generera både publik och buzz på andra ställen men här ute i spenaten i östra Småland känns det som att det står få fans framför scenerna.
Festivalen erbjuder i år visserligen både direkttåg med boende i liggvagn och den sortens lyxtält som kallas podpads men jag vidhåller att den mognare festivalpublik man tveklöst siktar in sig på med ett sånt här program nog är mer svårflirtad än så i Sverige.
Särskilt när det numera inte direkt saknas finfina alternativ i både Stockholm och Göteborg.
Men jag har väldigt gärna fel, för artisternas skull.
Det vore till exempel extremt synd om electropopmystiska Bat For Lashes i morgon tvingas göra Sverigedebut inför en publik som knappt hört låtarna.