Cher gör sitt för att rädda ekonomin
LOS ANGELES. För fyra år sedan tog jag exakt den här vägen från flygplatsen in till strippen.
– Hur mycket kan du om byggjobb? frågade taxichauffören då.
– Lika mycket som jag kan hjärtkirurgi.
– Det spelar ingen roll. Om du vill kan du börja i eftermiddag.
I dag får turisterna betala för bubblan som sprack.
Den senaste statistiken skriker ut att 15 procent av invånarna i Mammons stad är arbetslösa.
Ingenstans lär krisen i USA ha slagit hårdare än här.
Personal sparkas, folk tvingas gå från sina hem och nybyggda lägenhetsskrapor står övergivna.
Nyligen tvingades Ritz-Carlton stänga hotellet i Lake Las Vegas.
Tydligen är det första gången i företagets historia som ett hotell tvingas lägga ner.
Men krisen märks inte i turistgyttret. Strippen är fortfarande en mardröm av stillastående bilköer och trottoarerna den här oktoberhelgen trängre än på Manhattans shoppingstråk under julhetsen.
Inne på Caesars räknar jag till åtta incheckningsköer som ringlar genom den cirkelformade lobbyn.
De som inte väntar på att få ett rum ligger uppenbarligen vid någon av de tre poolerna.
Vart man än vänder sig ute på de soldränkta terrasserna är de blå solstolarna upptagna av folk som hoppas greja en bränna till kvällen.
Står någon stol mot all förmodan tom är den markerad med en vit hotellhandduk.
Till och med solstolarna i skuggan är upptagna.
– Men vi har fortfarande pooltält som är lediga, säger en vitklädd pooltomte entusiastiskt.
Tälten är utrustade med välsorterad kyl, tv, bord och soffa.
Han räcker mig en färggladd broschyr.
– De går att hyra för 4 500 kronor.
Inte heller bland showerna märks någon avmattning. Cher tar en dryg tusenlapp för att sjunga sina gamla hits på Colosseum.
För pengarna får de entusiastiska besökarna lika många klädbyten som under hela Melodifestivalen.
Problemet är att 64-åriga Cher uppenbarligen behöver tid på sig för att få på sig kreationerna. Således varvas hennes tämligen imponerande sångnummer med dansnummer, vilket sänker tempot ordentligt.
Men det blir ända ”Mamma Mia”-stämning på slutet när alla står upp och sjunger med i ”If I could turn back time”.
Dagen efter är det på nytt kö till taxibilarna. När Caesars-vakten öppnar dörren till det reklamtäckta fordonet sticker kostymen i vip-kön till honom 35 kronor i dricks.
Min enda dollarsedel tar han i som om jag just fiskat upp den ur toaletten.
På väg till flygplatsen säger taxichauffören:
– Ni kommer väl tillbaka snart. Utan er dör den här stan.
Precis som min plånbok.