”Jag ville inte leva”

Jasmine Kara om misshandeln och självmordsförsöket

helskärm

Just nu ser det mesta ut att gå hennes väg.

Men bakom sig har Jasmine Kara en tonårstid fylld av fysisk och psykisk misshandel.

– Jag ville inte leva, säger den svensk-iranska sångerskan.

När 22-åriga Jasmine Kara debuterar i det offentliga Sverige gör hon det med besked. I går sjöng hon inför miljonpublik i ”Allsång på Skansen” och i dag släpps hennes första skiva.

I augusti ger hon ut en självbiografi om sin tuffa uppväxt.

– Jag började på den för två år sedan, och när skivbolaget bad om en presstext så räckte jag över en hel bok. Jag har alltid tyckt om att skriva, säger hon och ler.

Och i Jasmine Karas fall finns verkligen en story att berätta. Sedan studentexamen i Örebro har hon hunnit ro i land ett internationellt skivkontrakt och socialisera med popstjärnor – men några år tidigare var livet betydligt mörkare.

Trakasserad mentalt

Då var hon 13 och hopplöst förälskad i en narkotikamissbrukande kille som både slog henne och trakasserade henne mentalt.

Självförtroendet låg på botten.

– Han förbjöd mig till och med att sjunga. I två år var musiken helt borta ur mitt liv, säger hon.

Svalde tabletter

Övergreppen gick så långt att Jasmine Kara inte längre såg någon mening med tillvaron. En eftermiddag samlade hon ihop sina föräldrars tablettförråd och svalde rubbet.

– Men mamma kom hem tidigare än väntat och jag fick åka ambulans och magpumpas. Det var otrolig tur.

Trots att personal på skolan visste vad som försiggick var det ingen som gjorde något. Först efter att familjen tagit Jasmine Kara med sig på en ofrivillig semester och den våldsamme pojkvännen flyttat lyckades hon ta sig upp ur helvetet.

– Det som inte dödar en gör en starkare. Jag vill inspirera folk att våga satsa på sina drömmar, säger hon.

Jasmine Kara bestämde sig för att ta kommando över musiken igen. När hon fyllde 18 åkte hon till New York och knackade dörr hos de stora skivbolagen.

Någon albumdeal blev det inte förrän hon var tillbaka på hemmaplan – men kärleken till USA:s mesta kulturstad finns kvar.

– En vacker dag bor jag där. Kanske om två år.