”Jag har haft sex vid 90 år”
Alice Timander, 91, om nye kavaljeren
Uppdaterad 2020-08-05 | Publicerad 2007-05-26
Alice Timander, 91, har just lurat döden.
Men här och nu ler premiärfesternas grand old lady snett under tvårummarens leopardmönstrade gardiner.
Snart ska hon berätta allt.
På dörrmattan i hallen ligger en inbjudan till premiärfesten för ”Pirates of the Caribbean III”.
Alice Timander rör sig mödosamt genom tvårummaren.
Hon håller hårt om min arm.
Vi råkar båda trampa på senaste numret av Svensk Damtidning, som ligger på parkettgolvet.
– Jag känner mig ibland som en halv människa, säger hon medan jag hjälper henne av med kappan.
91 år i äventyrets tjänst har börjat ta ut sin rätt.
I vintras opererades Sveriges premiärlejon för en hjärntumör. Cancern upptäcktes efter att hon fallit mellan bänkarna på en biopremiär.
– Jag var så rädd för att dö. Jag låg i sängen och tänkte på vem som skulle ärva vad och hur min begravning skulle vara. Men jag vill leva vidare. Det insåg jag den natten.
Tänker du mycket på döden?
– Jag har tänkt mycket på vart jag ska komma efter döden. Men jag tror att själens energi är oförstörbar. Den består av neutroner och kommer att leva vidare i en annan skepnad.
Har du planerat din begravning?
– Det ska inte vara några tal. Bara prästen som läser ett speciellt stycke ur Bibeln. Och så ska de spela alla vackra visor som jag älskar. Dan Anderssons ”Det finns något bortom bergen”, till exempel.
Hur gammal känner du dig?
– Femton år. Jag klättrar gärna i träd. Men inte nu längre. Jag känner mig så handikappad nu efter operationen. Det gör mig lite ledsen.
Vad ångrar du?
– Mina sex år i Marocko. Jag lämnade min äldsta dotter i Sverige. Hon togs visserligen om hand av Stockholms finaste barnsköterska. Men ... jag minns en jul då jag kom hem. Min yngsta dotter gick fram till mig, neg och sa: ”Goddag, tant mamma.” Då grät jag. Jag hade tappat henne.
Hur är er relation i dag?
– Utmärkt. Mina barn har börjat förstå.
Här ligger en inbjudan till premiären av ”Pirates of the Caribbean”. Ska du gå?
– Jag hoppas det. Men jag är så rädd för att snava. Jag måste ha två kavaljerer, en på varje sida.
Varför är det så viktigt att gå på premiärfester?
– Jag går omkring här ensam på dagarna. Då brukar jag fundera över vad jag ska ha på mig vid nästa fest. Då har jag någonting att se framemot. Jag har mött många kvinnor i min ålder, inte minst på sjukhuset, som sitter i en soffa och tycker att livet är slut. Sådan vill jag inte bli. Då går jag hellre på disko.
Gardinerna i vardagsrummet bär motiv av vilda djur. Möblerna står tätt. Alice använder dem för att stödja sig under de korta promenaderna mellan kokvrån och sovrummet.
Nu sitter vi i var sin stol framför teven.
Plötsligt lutar sig Alice framåt, som för att betona allvaret:
– Jag har gjort tre misstag i mitt liv. Det är mina tre äktenskap.
Varför var äktenskapen misstag?
– Min första man var otrogen. Alla talade om det, skrattade bakom min rygg. Vid ett tillfälle gav han bort min vackraste klänning till en annan kvinna. Jag kom hem när han nålade in min klänning på henne. Hon var nämligen liten och tjock. Men ... Jag var väldigt förälskad. Och han var en charmör. Jag stannade hos honom i åtta år.
– Det var ett rent helvete. Jag brukade, precis som flickorna gör nuförtiden, skära mig. Här, i låren. Jag ville känna smärta som var värre än den i själen. Till slut var jag en självmordskandidat.
Var det nära att du...
– ... väldigt nära! En dag stod jag på Djurgårdsbron och skulle hoppa. Men precis då åkte en sjöman förbi och sa: ”Hoppa inte. Det är inte värt det.” Sedan begärde jag skilsmässa.
Varför var ditt andra äktenskap ett misstag?
– Min nästa make var som en diktator. Han bestämde att vi skulle åka till Marocko och lämna min dotter.
Och ditt tredje äktenskap?
– Han var trettio år yngre. Första gången vi träffades bar han hatt, hade blommor med sig och sjöng för mig. Jag blev blixtförälskad. Vi gifte oss efter två veckor. Han spelade ut hela sin charm. Och han var väldigt renlig ... Dammsög varje morgon. Han var så ren om händerna att han brukade röra om i mina drinkar med pekfingret ... Och så fort jag blev röksugen sträckte han fram en ny cigarettask. Han sa att han älskade mig. Det var den skickligaste bedragaren jag träffat.
Bedragare?
– På vår bröllopsnatt avslöjade han att han var homosexuell, att han hatade kvinnor. Han rullade in sig i täcket som en kåldolme och jag låg bredvid och grät. Jag minns att rummet hade stärkta spetsgardiner i vitt. Och jag fick inte ens klappa honom.
Hur hanterade du sveket?
– Jag blev inte människa igen på många år.
Vågar du tro på kärleken igen?
– Den dog med mitt tredje äktenskap. Jag har aldrig vågat lita på en man igen.
Hur är singellivet?
– Lite tragiskt. Skönt att sköta mig själv och göra som jag vill. Men det kan bli lite ensamt.
Finns det någon man i ditt liv?
– Usch nej. Nu betraktar jag män, om du ursäktar, som människor man leker med.
Hur förändras sexlivet med åldern?
– Jag har upplevt sex vid nittio års ålder. Men inte har det samma tjusning som när man är ung. Ändå lever sexet kvar. Och det är lite jobbigt när man är nittiotvå för man hittar sällan någon som är lockad. Men jag har män som ringer ideligen ...
Män som uppvaktar dig?
– Ja, bland annat en trettiosjuårig sjökapten från Karlskrona. Han ringer en gång i veckan. Han brukar säga: ”Älskade Alice, får jag gifta mig med dig?” Men jag brukar säga att det är lite sent påtänkt ...
Vad är kärlek?
– Mycket farligt, anser jag. Det farligaste spel du kan spela. Kärlek är nämligen den enda känslan som kan döda dig. För kärlek går inte att definiera. Vad är det att älska? Det är som en feber. Och slutar ofta med svåra skador.
Vad är skillnaden mellan att vara kär vid dina 91 år jämfört med mina 22?
– Kärlek vid 22 gör gräsligt ont. Kärlek vid 91 betyder ingenting.
Hur blev du glitter-Alice?
– Länge kände jag mig inte som en riktig person. Jag fanns inte. Men när jag inte kunde bli skådespelerska förstod jag att foajén skulle bli min scen. Däremot hade jag inga pengar. En gång köpte jag tre meter gräs och lät sy en klänning. Folk spottade framför mina fötter i Oscarsteaterns foajé. Men de tittade. Jag var någon.
Varför sökte du dig till just fotoblixtarnas ljus?
– Det var det hårdaste ljus jag kunde finna ...
Ytterligare några dagar hinner passera innan jag läser i tidningen att det har varit premiärfest för ”Pirates of the Caribbean III”. Jag kikar som hastigast igenom bilderna. Och så står hon där. Med svindlande frisyr och patenterat kamerasmajl.
I leopardmönstrat.
Alice dag
05:00 Vaknar. Vana från sjukhusvistelsen. Klär mig.
06:00 Bäddar, det tar en halvtimme.
06:30 Äter leverpastejsmörgås och te till frukost. Vilar en stund på sängen.
08:00 Hemsjukvården kommer med insulin. De säger att jag har diabetes. Men det tror jag inte en sekund på!
09:00 Hemsjukvården kommer med kortison.
11:00 Hemsjukvården kommer med mer medicin.
12:00 Äter en bit paté, mimosasallad och Ramlösa med fyra sockerbitar i (sacketter).
13:00 Vilar.
14:00 Tittar på tv. Men det är nästan bara program om samer. Jag är så trött på samerna! Varför måste de ha huvuddelen av dagens tv-utbud? Bara snö och samer överallt!
18:00 Biffar och en uppsjö av grönsaker.
20:00 Lägger mig och läser ”Raskens”.
22:30 Tar sömnpulver och somnar.
Så tycker Alice om...
... bungyjump:
– När gummibandet drog till kändes det nästan som om jag slets itu på mitten. Och då var jag ändå bara sjuttiofem ... Efteråt blev jag kons-tig i huvudet. När de frågade om jag ville ha något svarade jag: ”Falukorv och brännvin.” Det var sannerligen mina innersta tankar. Inte så överdådigt ...
... shopping:
– Jag hatar shopping! Tala inte om det, pojk, då blir jag rabiat! Om jag vill ha skor så går jag till en känd skotillverkare. Aldrig att jag skulle gå gata upp och gata ned och leta. Och väskor retar mig mest av allt. Varför ska man gå runt i tio affärer och leta efter väskor? Det är ju bara att gå till NK.
... Paris Hilton:
– Usch ... Nej, hon är så plastig. Man skulle kunna använda henne till att slå in blommor.