Hon har gjort årets bästa poplåt
Markus Larsson: Den bästa popmusiken är nästan alltid queer
”It’s fine. It’s cool.”
Det mesta är precis allt annat än bra och lugnt i låten, så klart.
Popåret 2024 handlar mycket om en viss singel med Chappell Roan.
Chris Martins otäcka fall och här är nya jokern i Paradise Hotel – här är veckans nöjessnackisarSnart ska musikåret 2024 sammanfattas.
Och det är lite som med julreklam och julmust. Den börjar visas, och säljas, tidigare för varje år.
I just fallet årets bästa musik handlar det mest om att hinna sätta tonen innan ”Spotify wrapped” dundrar in. Musiktjänstens data över vad just du har lyssnat på 2024 brukar i regel ta över allting, ungefär så länge som något kan ta över allting i dag.
Med det sagt, och innan lugnet störs av en massa dumheter – ”Good luck, babe!” med Chappell Roan är årets bästa låt. När det gäller pop kommer ingen i närheten. Gracie Abrams var en av många som gjorde ett bra försök med ”I miss you, I’m sorry”.
Pop behöver varken vara viktig eller ultramodern. Det räcker att den sätter lyssnaren i ett viktlöst tillstånd, att det känns som att man svävar flera meter upp i luften i några ynka minuter, utan knark. ”Good luck, babe!” får mig, och uppenbarligen några till, att känna mig nyförälskad och ledsen på samma gång.
Nästan alla klassiska popsinglar innehåller samma intrig som Pixars ”Insidan ut”, en dragkamp mellan lycka och vemod. ”As it was” med Harry Styles är ett ett exempel som släpptes hyfsat nyss. ”Dancing on my own” med Robyn, som P3 korade till den bästa låten sedan 1964 i år, är ett annat. ”Running up that hill (a deal with God)” med Kate Bush, för att nämna en av Chappell Roans äldre förebilder, bör också antecknas i protokollet.
Det egendomliga med ”Good luck, babe!” är den låter lika bra efter 500 lyssningar, trots att man kan den utantill första gången. Refrängen lyckas nämligen bli bättre för varje gång den upprepas.
Första gången är den fantastisk. Andra gången vill man aldrig att den ska slut. Tredje gången är en ren och skär lycka som man nästan aldrig får uppleva i verkligheten.
”Good luck, babe!” var inte en omedelbar smash när den släpptes. Den gick in på plats 74 på den amerikanska Billboardlistan i våras. I september låg den den fyra. Och snart har den passerat en miljard strömmar på Spotify.
Att ”Good luck, babe!” är en förtvivlad och småsint hämndlåt gör inget sämre, tvärtom. I texten minns Chappel Roan en gammal kärlek som valde att fortsätta låtsas vara hetero och överge den hon verkligen är i stället för att välja henne.
De giftiga raderna innan sista refrängen gör hela låten:
”When you wake up next to him in the middle of the night/With your head in your hands, you're nothing more than his wife/And when you think about me, all of those years ago/You're standing face to face with ’I told you so’/You know I hate to say, ’I told you so.’”
Eftersom folk i Chappell Roans hemland USA envisas med att gå ner på en billig demagog för andra gången kan det säkert bli en politisk handling att lyssna på ”Good luck, babe!” inom kort, om det inte redan är det i ett växande antal delstater.
Så det kan inte sägas för ofta:
Den bästa popmusiken är nästan alltid queer.
22. Låt Selena Gomez vara gasig i magen