Idolerna Måns och Agnes fick fart på showen
Veteranerna kändes passé.
I går glänste de unga stjärnskotten.
Allt tack vare en stenrik britt.
Ja, vissa tackar gud.
Jag – kommersialismens och exhibitionismens högborg som vi också kan kalla ”Idol”.
För utan den hade Allsångspremiären blivit lika bedrövlig och daterad som fotbollspotpurrit med Magnus Uggla, E-Type, Arne Hegerfors och Markoolio.
Sorry, det är för sent för en fotbollsfest för Sveriges del.
I går bevittnade vi mötet mellan två f öre detta ”Idol”- deltagare på Sollidenscenen.
Den ene blev programledare inför miljoner allsångstittare innan han fyllde 25. Den andra, en karriär i USA innan hon hann fylla typ 22.
Något jag tror ingen kunde förutspå när de såg blyga Agnes Carlssons och sprallige Måns Zelmerlöws första stapplande steg i fredagsfinalerna i mitten på 00-talet.
Vi kan fnysa åt de där så kallade talangerna som gör vad som helst för att vinna Anders Bagges gunst, tycka att det är genant att så öppet vilja ”bli nåt”.
Men, kom inte här och påstå att talangprogrammet inte leder till något stort.
För i går kändes veteranerna passé. De hade förmodligen inte ens gått vidare i en ”Idol”-audition.
Magnus Ugglas lite gulliga framträdande med Edit Backlund kommer jag knappt i håg. Markoolios inhopp kändes lika daterat som E-Types permanent och slitna jeans.
Det var de unga stjärnskottens afton.
Agnes ”One last time” överglänste till och med Lalehs fantastiska ”Some die young”, som vanligtvis tårar mina ögon och skjuter bitterljuva ångestpilar rakt in i min själ.
Att Måns var övertänd, skäggig, nervig och mikronfonkåt? Ah, jag uppskattade ändå det.
SVT borde skicka ett tackbrev till Simon Fuller, tv-producenten och mannen bakom ”Idol”, för utbudet i artist-Sverige (inte för att han behöver mer bevis på sin framgång, enligt Sunday Times når hans förmögenhet 375 miljoner pund).
Om två veckor står nästa ”Idol”-stjärna på Skansen. Ni vet hon med luggen som tog hem hela Eurovision.
Eufori.