Ingen vill ha ny musik från Mötley Crüe
Sofia Bergström: Beastie Boys-covern ”Fight for your right” ger öronen PTSD
Mötley Crüe är ett sjunkande skepp med en besättning som vägrar att hoppa överbord och lämna vraket bakom sig.
På ingens begäran släpper det ikoniska hårdrocksbandet ny musik.
Tv-svepet: Tre serier du inte får missa i höstDet smärtade mig att såga Mötley Crües spelning på Sweden Rock Festival förra sommaren. Det ikoniska hårdrocksbandet slaktade inte bara klassiker som ”Kickstart my heart”, ”Shout at the devil” och ”Wild side” utan hängde upp de sargade låtliken som piñatas och slog dem gula och blå.
Samtidigt såg Vince Neil ut som ett kidnappningsoffer som hade släpats ut på scenen mot sin vilja. Min första instinkt var att klättra upp på scenen och ge sångaren en kram. Han såg ut att behöva en.
Det mångmiljonsäljande bandet som på 80-talet välte omkull musikindustrin med hit efter hit och fuktade underkläder mer effektivt än en tvättmaskin är i dag en blek skugga av sitt forna, ståtliga jag. För varje sekund i strålkastarljuset solkar Tommy Lee, Nikki Sixx och Neil ner sitt musikaliska arv.
Och på ingens begäran insisterar de dessutom på att släppa ny musik.
Jag förväntade mig det värsta inför släppet av singeln ”Dogs of war” i våras. En intervju med Neil i tidningen Classic Rock väckte liv i de värsta av farhågor.
– Vi går tillbaka till våra rötter. Det är en rock ’n’ roll-dänga att festa, skrika och vråla till. Det är som om ingen tid har passerat, sa sångaren självsäkert.
”Dogs of war” påminner föga om bandets uppsluppna 80-talsdagar men är faktiskt en helt okej låt som stjärnproducenten Bob Rock har stöpt i en modern metalskrud.
”Don’t let the bastards grind you down”-budskapet känns förvisso uttjatat men låten präglas av en mogen melankoli som greppar tag och innehåller dessutom ett makalöst snyggt gitarrsolo signerat John 5, Mick Mars permanenta ersättare.
Beastie Boys-covern ”Fight for your right”, som släpptes för en dryg månad sedan, ger däremot öronen PTSD.
Jag anade oråd redan i låtens intro när Neil vrålar: “Tommy, Sixx, 5 – let’s make some noise!” Ögonblicket är lika cringe som när Dead by Aprils Jimmie Strimell growlade “VILKEN KALLEEEEEE?!” på Allsång på Skansen.
Mötley Crüe går sedan vidare med att degradera Brooklyn-bandets partydänga till en utomordentligt sömnig låt som lämpar som underhållning på ett ålderdomsboende. Neil drar ut på ”paaaaaaaaaaarty” som om han precis tömt en hel karta Valium.
Adam Yauch, Beastie Boys-basisten som 2012 förlorade sin kamp mot cancer, vänder sig i sin grav.
Gudskelov väntar inte ett fullängdsalbum inom en överskådlig framtid (”bara” en trespårs-EP). Jag vågar nog påstå att ingen klarar av så mycket ny musik från Mötley Crüe.
Det skulle väl i sådana fall vara masochister som njuter av att vrida sig i plågor.