Blurs nya album kan bli årets comeback
Att Damon Albarn alls bestämmer sig för att göra det är skäl nog att se fram emot ett nytt Blur-album.
Med tanke på all kreativitet som har sprakat runt honom de senaste åren kan ”Magic whip” mycket väl bli årets comeback.
Att återförenas som popband med värdighet på andra sidan 40-strecket kräver extrem fingertoppskänsla. Om man dessutom aspirerar på att göra det med något slags relevans blir uppgiften snudd på omöjlig.
När 90-talets britpopgiganter Blur kom tillbaka till scenen för sin triumfatoriska konsert i Hyde Park i London 2009 hittade de faktiskt ett sätt att göra det på. Men så var det också tydligt att det långt ifrån bara handlade om pengarna. Det fanns hårt slitna vänskapsband att reparera, inte minst mellan sångaren Damon Albarn och gitarristen Graham Coxon. Allt vackert skildrat i dokumentären ”No distance left to run”.
När Blur spelade på Way Out West i Göteborg tre år senare fick de till en liknande stämning. Men hur fint det än blev när de vaggade i gång ”Tender” gick det aldrig att helt skaka av sig känslan av att det här var ett band som egentligen inte fanns, eller bara fanns lite grand.
Det är därför som nyheten om att Blur ger ut ett nytt album – ”Magic whip”, uppföljaren till 2003 års ”Think tank” och det första med Graham Coxon sedan 1999 – gör mig så oväntat uppspelt.
För det är ju det som har saknats, att de inte har funnits ”på riktigt”. Det lilla Blur har givit ut på tiotalet – de närmast smygsläppta låtarna ”Fool’s day”, ”The puritan” och ”Under the westway” – har samtliga indikerat att det fortfarande finns värden att utvinna ur den där gamla bandkemin.
När dessutom Damon Albarn som soloartist, producent, entreprenör och allmän idéspruta på senare år gått från den ena kreativa klarheten till den andra – den popkulturella chockvåg som han blåste omkull Roskilde med i fjol har inte riktigt bedarrat ännu – finns ytterligare skäl att misstänka att Blur del 2 faktiskt kan bli riktigt bra.
Det känns inte som att Albarn hade bemödat sig med att göra det annars.
Hur som helst: tolv Hongkong-inspelade, Stephen Street-producerade låtar ligger klara sedan ett år tillbaka, de heter sånt som ”Ice cream man” och ”Pyongyang” och den 27 april får vi höra hur de låter.