Det kunde vara värre – man kunde vara en toadörr
Flämt, det där var ingen rolig timme att uthärda.
Trösten är att man kunde ha mått sämre.
Man kunde ha varit toadörren som Kim Källström hoppsparkade sönder.
Så det kan skifta.
Häromveckan satt jag i samma fåtölj, med samma dator brännande mot låren och hyllade samma program. Jag bländades av hantverket. Jämfört med de tunna kopiorna ”Superstars” och ”Sverige mot Norge” är musiken smartare vald, klippningen tätare, grenarna finurligare och samtalen runt borden så mycket friare.
Så kom det tröga avsnitt fyra. Det som varje år faller likt ett klippblock på vägen och tvingar bussen att nita.
Ny grupp, ny rumsindelning, nollställd poängtavla. Ännu mindre stjärnglans än förra kvintetten, jo det är sant, men med god vilja går också det att acceptera – det borgar ju för fler nya bekantskaper.
Värre är att hela tävlingen bromsar upp. Ingen ryker i nypremiären, trots att alla kan se att Kenneth Hansen är fjärran från täten. Nu måste det gå två avsnitt för att baxa honom till nattduellen, troligen mot den märkligt svagpresterande Frida Hansdotter, vilket medför att toppstriden och immuniteten heller inte blir särskilt viktig.
Vi pausar. Sänks ner i en oönskad och onödig dvala. En sak att ha träningsmatcher inför VM, men att bryta mästerskapet mitt i för en vänskapsrunda är bara dumt.
Det här är ingen kritik mot Kenneth. En sådan förtjusande karriär förtjänar uppmärksamhet och det susade i magen av att återse hans nemesis, serietidningsskurken Martin Schanche. Jag, som var ett kategoriskt litet barn på 90-talet, fruktade den norske mustaschen som skogsrået och Näcken.
Nej, skulden faller helt på produktionen som envisas med att ha för få deltagare med – och dessutom dela upp dem i två grupper. Att tävlingen gör halt när den nyss kommit igång är inskrivet i reglerna, det är en given följd utifrån upplägget.
Troligen är det en budgetfråga. Varje övernattning utomlands kostar, så ursprungets tolv deltagare (från säsong fyra, första gången det var två grupper) behövde bli tio. För det kan knappast vara svårt att locka fler idrottspensionärer av den här digniteten till den grekiska solen.
Men det går ändå att utforma regelverket så att vi slipper stiltjen, så att Hansen slipper rada upp ettpoängare i väntan på det ofrånkomliga.
För det första borde någon gren anpassas efter motorsport.
För det andra borde det finnas minst två seniora deltagare samtidigt, så att det inte blir ungtupparna mot gamlingen.
För det tredje borde man hitta ett sätt att frångå den tröga omstarten, exempelvis att den ena gruppens sista nattduell kommer mitt i ett avsnitt, att grupp två tar vid och ges en halvtimmes tv-tid för att sedan ha utslagning veckan därpå.
MM har varit beundransvärt villiga till förändring genom åren. Däri ligger styrkan. Jag hoppas att det här är åtgärdas snarast.