Vägen tillbaka

Per Bjurman

Per Bjurman: Oddsen för att Britney ska lyckas är inte bra

NEW YORK. Britney Spears gör sig redo för den stora återkomsten.

Men finns det fortfarande en plats för millennieskiftets största stjärna på den internationella popscenen?

Efter drogskandaler, offentliga sammanbrott och en fyra år lång frånvaro från musiken är svaret långtifrån givet.

Det ter sig nästan som en avlägsen dröm i dag – en man anar att man haft utan att kunna rekonstruera i gripbara detaljer – men det fanns faktiskt en tid när Britney Spears i första hand var känd som popstjärna.

Ja, inte bara som vilken popstjärna som helst. Britney var störst. Mellan 1998, när hon slog igenom med ”... Baby, one more time” och 2003, när hon hade den sista stora brottarhiten ”Toxic”, dominerade hon den lättsammare musikvärlden totalt.

Utöver de två nämnda milstolparna blev sånger som ”(You drive me) Crazy”, ”Born to make you happy”, ”Ooops, I did it again”, ”Lucky”, ”I’m a slave for you” och cover-versionen av Joan Jetts ”I love rock ’n’ roll” allmängods över hela planeten. Sammanlagt sålde hon, enligt Time Magazine, över 70 miljoner skivor de där åren.

Men så spolar vi fram till nutid – och situationen är så dramatiskt annorlunda att man häpnar.

Går man i dag ut på valfri gata i en amerikansk eller europeisk stad och frågar ungdomar vad de förknippar med namnet Britney Spears är det garanterat inte några av de fyndiga små popdrömmar företrädesvis svenska låtsnillen som Max Martin och Rami skapade åt henne i den legendariska Cheiron-studion.

Det är personen vi alla sett halka omkring i offentligheten det senaste halvåret; den trasiga spillra som sedan skilsmässan från Kevin Federline i vintras hårdfestat med Paris Hilton, blottat sina könsdelar, kollapsat på klubbar i Las, umgåtts med strippor i New York, blivit misstänkt för drogmissbruk, rakat skallen offentligt, blivit ifrågasatt som mamma, haft nervöst sammanbrott, skrivits in på rehab, blivit osams med sin familj och uppträtt mer eller mindre sinnesförvirrat under fotosessioner med stora skvallertidningar.

Bland annat.

Med bägge fötterna djupt begravda i den gyttjan ska den 25-åriga sångerskan nu försöka iscensätta en comeback och återta tronen som popdrottning.

Häromdagen läckte första singeln, ”Gimme m0re”, ut på amerikanska hemsidor, och belönades med tre plus i Aftonbladet. Den följs av ett album i november och därefter väntar eventuellt en ny världsturné.

Oddsen för att den operationen ska lyckas är långt ifrån bra – bland annat på S

Sgrund av ovan nämnda parad av skandaler. Personligen tycker jag det är egendomligt att en ung kvinna blir stämplad som psykfall och dålig förebild när hon lever rövare efter en jobbig skilsmässa, medan omvärlden bara fnissar förtjust när en Keith Richards eller en Pete Doherty uppför sig likadant. Men tillvaron är nu en gång för alla orättvis och en enig kår bedömare i USA är överens om att Britney Spears har allvarliga imageproblem.

Särskilt som senare tids dekadens kontrasterar så skarpt mot den präktiga, familjevänliga framtoning hon och hennes medarbetare ägnade sådan möda åt att etablera när hon slog igenom.

Ett ännu större bekymmer torde dock vara det faktum att Spears varit borta så länge. Det har gått fyra år sedan senaste studioalbumet ”In the zone” släpptes och i den värd där den här sortens ungdomsidoler verkar är det en hel mansålder. Britneys tonårsfans har blivit äldre och i de allra flesta fall vuxit ifrån de gamla hitsen. Och några nya har varken de eller några potentiella nya fans haft att haka upp entusiasmen på.

Så i princip börjar Britney om från början nu.

Det kan gå – om hon lyckas sätta ihop ett riktigt vasst album fullspäckat av hits.

Men det är inte så värst mycket som tyder på att hon gjort det. Rapporterna från uppvärmningsspelningarna i bland annat Hollywood och Miami i maj talade om nya låtar utan någon riktig spets.

Dessutom vittnar själva upplägget om svårartad brist på fokus och styrning, vilket skivbolaget Jive fått berättigad kritik för av anonyma branschkällor.

De första inspelningarna gjordes redan för två år sedan. Därefter har Britney under olika perioder återvänt till olika studior tillsammans med olika producenter och låtskrivare.

I den oändliga rad producenter som sägs ha varit inblandade märks Timbaland, Pharrell Williams, Danja, Jonathan Rothem, Swizz Beat, Sean Garrett, Ne-Yo, Dr. Luke, T-Pain och Max Martin.

Budgeten torde det alltså inte vara något fel på, men som bekant: ju fler kockar ...

Flera av de omnämnda har dock uttalat sig positivt.

– De låtar jag producerat är spännande, aggressiva och roliga, lovade till exempel Sean Garrett i fjol.

– Det blir ett upplyftande album om kvinnlighet och att må bra, hävdade Danja så sent som i juni.

Låt oss hoppas att de vet vad de talar om.

Annars kan Britney Spears karriär som popstjärna faktiskt vara över innan nyår.