Arjas ohyggliga flygkrasch
Markus Larsson sätter plus på låtarna i ”Så mycket bättre” avsnitt 2
Åh, Gud.
Åh, Lucifer.
Åh, kära nån, Arja.
Ungefär halva programmet är normalt.
Inga konstigheter alls.
Sedan lutar sig Arja Saijonmaa fram över bordet och spänner ögon i Dregen. Hon tänker göra en av hans låtar. Och inte vilken låt som helst utan ”Flat tyre on a muddy road” från rockstjärnans självbetitlade soloalbum som släpptes 2013.
Dregen ser lite rädd ut. Han är nog inte den enda som undrar vad sjutton, och kanske också arton, just Arja Saijonmaa ska göra av den låten? Den som kom på idén har förmodligen hovar och inte fötter.
Arja själv tar uppståndelsen med ro. Lugn, hon har gjort om låten. Originalet handlade bland annat om en hemsk våldtäkt i Norrland. I hennes version vill texten säga lite mer om, ja, världen av i dag.
”Det är så långt från Dregen som pepparn växer” säger hon.
Det där lugnar inte någon, tvärtom. Och jag undrar om det kan växa peppar på musikens hemadress. Det svårt att odla kryddor på en plats som mest består av lava och svavel.
The Arja placerar verkligen låten, som hon har döpt om till ”What went wrong”, på en annan planet än den Dregen lever på. Hon bygger om den till en mörk och satanisk kabaret där jazz, electronica och blues tar kvastarna och flyger till Blåkulla. Hon tar i för kung och fosterland, satana och perkele. Musiken låter som att Grace Jones har blivit full i en finsk bastu.
För att citera låtens text:
”My lord sweet Satan.”
Vad ska man annars säga?
Det mesta kommer i skymundan efter Arjas uppvisning. Det är över huvud taget svårt att ta in något annat än ”What went wrong”. Avsnittet blir i alla fall ett fint porträtt av Dregen, mycket tack vare hans fantastiska mamma Marianne Svensson. Storyn påminner om texten i Magnus Ugglas ”Johnny the rocker”, fast på riktigt.
I år verkar även artisterna vilja slå dubbelknut på sig själv för att göra låtarna till sina egna. Det räcker inte att göra om musiken. Texterna ska gärna översättas till engelska eller svenska och handla om deras liv också. Därför kan exempelvis Arjas dragshow-klassiker ”Vad du än trodde så trodde du fel” bli en berättelse om Noice.
Alla idéer och upplägg håller inte. Ibland borde en låt bara få vara en låt, utan några krystade självbiografier.
Men allt det där är mest små anmärkningar som ramlar ut från kanten av marginalen jämfört med ”What went wrong”.
Mot slutet av sin cover undrar Arja vad som gick fel, varför är vi omgivna av en massa diktatorer i dag? Hon låter sin sista fråga ringa ut i den dramatiska tystnaden:
”Is there someone who can save us?”
Efter hennes tolkning är väl svaret rätt givet:
Det vette fan.
Betyg på alla låtarna
”Vad dom än trodde så trodde dom fel” (Peo Thyrén)
Hur bra passar en discoschlager av och med Arja Saijonmaa med en nyskriven text om Noice? Så där. Känslan av karaoke blir tung här.
”No more you” (Sophie Zelmani)
Zelmani översätter Estradens text till engelska i en sedvanligt återhållen och subtil tolkning. Den motvilliga artisten känns dock mer bekväm med situationen när hon får sjunga sina egna låtar.
”Jag borde gå” (Louise Lennartsson)
Originalet av Seinabo Sey heter ”Shores”. Louise monterar ner originalet och bygger upp annan låt med respekt och känsla.
”What went wrong” (Arja Saionmaa)
Ja, det kan man fråga sig.
”Alltid du” (Dregen feat. Etta Zelmani)
En tvåspråkig cover på engelska och nyskriven svenska. Det finns kanske en anledning att Dregen inte har varit sångare i något av sina mest kända band. Versionen går iland med hjälp av hans hemliga duettpartner, Sophie Zelmanis dotter Etta. Mamman ser genuint chockad ut. Obekväm och kanske också glad.
”Samma saga” (Seinabo Sey)
Det finns inga märkvärdigheter här. Bara Seinabo Seys återhållna tyngd i sången. Det räcker för att Simon Superti ska behöva andas i en påse.