Moores dokumentär är krossande effektiv
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
2004 är dokumentärens år.
Amerikanska filmer som "Fahrenheit 9/11" slår hårt och minnesvärt. Gör avtryck nu - och kommer att få ett långt liv.
Michael Moores "Fahrenheit 9/11", som nu gör biosuccé i USA, var den starkaste filmen jag såg vid årets Cannesfestival.
Den bästa film jag sett sedan dess är dokumentären "Super size me" om en man som bara äter McDonalds-mat i en månad. Han går upp 14 kilo och levern lägger nästan av.
I Venedig var en av toppfilmerna "Fem krokben", där Lars von Trier ger fem utmaningar till regissörskollegan Jørgen Leth. Leth måste göra om sin kortfilm "Den perfekta människan", men med fem olika svårigheter som von Trier lägger fram som hinder. Mycket underhållande och mycket intressant om dokumentärens villkor.
Vi har dessutom mycket sevärda dokumentären "Some kind of monster" om Metallica och terapi, svensk biopremiär på fredag.
En av vårens svenska höjdare var Carl Johan De Geers "Med kameran som tröst del 2", och Mikael Wiströms "Compadre" är en annan av årets hyllade svenska dokumentärer.
"Fahrenheit 9/11" är den som kommer att göra störst intryck i USA. Vi får se vilket genomslag den får vid amerikanska presidentvalet.
Filmen har, naturligtvis, fått kritik. En del är arga för att den är partisk, men alla dokumentärfilmer väljer ett perspektiv. Michael Moore har i många år varit mycket tydlig anti- Bush. "Fahrenhei 9/11" är krossande effektiv propagandafilm.
Det går säkert att hitta bitar i filmen där fakta utelämnas eller fräcka kopplingar görs. Men flera av de mest övertygande scenerna är talande just för att de helt enkelt är tagna rakt ur verkligheten.
Som när president Bush den 11 september 2001 sitter och gör ingenting utom att bläddra i en barnbok i flera minuter, trots att han nyss fått besked om vad som hänt vid World Trade center.
Moores film har många sådana sekvenser där bilderna talar tydligt.
"Super size me" är också svår att sluta tänka på. Filmaren Morgan Spurlock är själv försökspersonen som äter allt, frukost, lunch, middag, hos McDonalds. Efter tre veckor vädjar läkarna att han ska ge upp.
Alla som ser filmen lär bli rädda för snabbmat - och livrädda för socker.
Jag väntar med resten av skräckbeskrivningen.
"Fahrenheit 9/11" får svensk premiär den 27 augusti. "Super size me" den 17 september.
Mörk höst för Bush och McDonalds.
Utanför Norah Jones konsert i Stockholm stod det flera försäljare av öronproppar.
En märklig affärsidé. Norah är världens minst bullriga artist.
Musikal att se fram emot: Monty Python-medlemmen Eric Idle har bearbetat deras riddarfilm till en sång- och dansföreställning som har Broadwaypremiär nästa år. Det är framgångarna för "The produceras/Det våras för Hitler" som öppnar scenerna för fler komiska filmer.