”Johannes Brosts sommarprat – inget man minns om 20 år”
Uppdaterad 2016-12-20 | Publicerad 2012-08-11
Johannes Brost pratar live i studion i Stockholm och det liknar inget annat jag har hört i sommar. Lyssnar jag verkligen på radio, eller sitter Brost i köket och tjötar med morsan?
Nej, det gör han förstås inte, däremot är jag på besök hos min mamma i Göteborg när jag hör programmet och det slår mig att "Stjärnhuset" från 1981 är den första julkalender jag har minnen ifrån. Jag älskade den och Johannes Brost spelade Astro.
– Det var då jag blev rikskändis, säger han och berättar hur han fick fly från tunnelbanan och ta en taxi eftersom en klunga skolbarn råkat känna igen honom.
”Det är ju du!”
Nästa gång han blir igenkänd, 318 Rederiet-avsnitt senare, är på ett hotellrum med Rolling Stones då en ung tjej kommer in med vodkavagnen.
– Herregud – det är ju du! Kan jag få din autograf? utbrister hon till Brost utan att notera vare sig Mick Jagger eller Keith Richards.
Brost är mäkta stolt och skriver autografen:
– Du kan få en av mr Jagger också, för han ska betala notan.
Men ofta är det alltså jobbigt att vara en känd och framgångsrik skådespelare, det fick Brost bland annat erfara när han misshandlades av Expressens gangsterjournalistik.
Inget man minns
Från Viveca Lindfors till Ulf Malmros – via Stones-medlemarna och en lång rad mer eller mindre kända vänner och kollegor: en stor del av programmet är namedropping och gamla stories. Inget fel med det, sådant är ju spännande.
Den sju minuter långa "How high the moon" med Ella Fitzgerald (längst i "Sommars" historia?) får tiden att gå men i stort ror Brost hem livesändningen galant.
Han har faktiskt sommarpratat en gång tidigare, 1981, och inför dagens sändning fick han frågan i Svenska Dagbladet om han mindes vad han pratade om då?
– Nej, faktiskt inte. På den tiden var det mest att man skrapade på ytan, berättade lite historier och körde lite musik.
Ungefär som i dag då. Inget man minns om 20 år.