Frammegårdens mörka historia

"Det händer att besökarna flyr innan klockan ens slagit midnatt"

I skuggan av en sliten majstång ligger en nästan trehundra år gammal gård i utkanten av Värmland. Redan efter första steget in på det knarrande golvet kan man förstå varför vissa har kallat det för en ondskans boning och en skådeplats för andarnas maktspel. Berättelsen om Frammegården i Skillingmark är både mörk och tragisk.

Vem eller vilka är det egentligen som hemsöker den gamla gården från 1700-talet? En sak är säker. Väldigt många har tagit sina sista andetag där, och det är inte för intet som det rum de flesta upplever mest obehag i kallas för ”likrummet”. Det sägs nämligen att under Frammegårdens nästan trehundra år långa historia har ett stort antal obotligt sjuka och gamla tagit sig dit för att tillbringa sina sista dagar, som ett dåtida hospice.

Populära attraktion

Den sista ägaren, Kerstin Eriksson, vittnade om att hon sällan var ensam på gården trots att det inte fanns andra människor där. Hon dog på 40-talet, och i enlighet med hennes testamente fungerar gården idag som hembygdsgård och ägs av Skillingmarks kommun. Det räknas som ett av Sveriges mest hemsökta hus och är en populär attraktion för våghalsar och spökentusiaster från hela Skandinavien. De som tar hand om gården vill bevara den i så originellt skick som möjligt och respektera både testamentet och alla andar som sägs hemsöka marken.

– Många vill övernatta här, men det händer att besökarna flyr innan klockan ens slagit midnatt, säger Mats Olsson som hjälper till med att ta hand om gården.

Han har blivit en slags inofficiell expert på alla berättelser och legender om huset, precis som hans far Edvard var före honom. Båda generationerna har fått uppleva sina beskärda delar av oförklarliga och skrämmande händelser i huset.

Dog under mystiska omständigheter

– En hel del barn har mist sina liv här, säger Mats. I en av sängarna sägs det att det fortfarande sitter en sörjande kvinna med ett dödfött barn i famnen. Vissa upplever det som väldigt obehagligt att vara i närheten av sängen, och andra har hört barngråt från övervåningen.

På väggarna runt om i huset finns ett antal gulnade fotografier från svunna tider på Frammegården. Men det finns också två tavlor från 1865 till minne av barnen Kjerstin Eriksdotter och Nils Eriksson, fyra och två år gamla, som dog under mystiska omständigheter. Det sägs att de stängdes in i ett litet rum på övervåningen i anslutning till vinden, där de dog av hunger och törst. Sedan tror man att de blev de begravda i källaren, och det kan vara därför som mediet Benny Rosenqvist säger att han mötte något riktigt fasansfullt där nere.

– Det var nog den värsta, mest genomträngande ondska jag träffat på i hela mitt liv, säger han.

Mats Olsson har en egen teori om varför barnen dödades.

– På den tiden kunde man tro att utvecklingsstörda barn var besatta av djävulen, och då var det inte ovanligt att de hemlighölls och i värsta fall blev bragda om livet.

Vittne till oförklarlig händelse

Om det nu är barnens osaliga andar som gör sig påminda i huset är så klart omöjligt att fastställa, men ett försök gjordes tidigare i år av L.T.G.S., ett svenskt spökjägarteam som använder sig av toppmodern teknik för att undersöka paranormal aktivitet. De tillbringade två nätter på gården, och spelade in otaliga timmar ljud och video.

Bland annat ställde de upp en badboll vid dörröppningen till rummet där barnen sägs ha dött, och var själva på nedervåningen medan mörkerkameror övervakade allt. Tanken med experimentet var att se om barnens andar skulle bli leksugna.

– Efter fyra timmar utan några som helst rörelser eller ljud, ser man tydligt hur badbollen sparkas in i det lilla rummet av en okänd kraft. Det fanns inget vinddrag där, och när vi själva försökte få bollen att flytta på sig genom att hoppa och stampa i golvet hände ingenting, säger Tony Martinsson från L.T.G.S.

Gammal plats för häxor

Utöver de som dött inuti själva huset finns det en makaber legend som också kan förklara varför det händer mystiska saker på Frammegården. Det sägs nämligen att den byggdes på en gammal avrättningsplats för häxor, från de brutala häxprocesserna i Värmland på 1600-talet. De som anklagades och dömdes för häxeri brukade halshuggas, och i vissa fall brännas på bål. Men häxerierna slutade uppenbarligen inte med det – i somras hölls det ett häxbröllop på Frammegårdens mark, berättar Mats Olsson.

Inuti huset finns inredning och möbler som är uppemot flera hundra år gamla, och det mesta har någon myt knuten till sig. Till exempel finns spinetten på övervåningen, ett slags piano som sägs ha samma tillverkare som Carl Michael Bellmans luta. Den brukar enligt skrämda gäster ibland spela av sig själv. Och kanske är det husets osynlige väktare som sitter i den antika gungstolen och gungar i takt till musiken som en gång hördes i rummet? Och vem är det som alltid flyttar på de gamla tofflorna som aldrig är kvar på samma ställe där de lämnas?

Frammegården i de Värmländska skogarna är inte en plats för den med svaga nerver, och den som trots allt vågar sig på att gå in där kommer nog inte vara samma människa efteråt.

– Själv skulle jag aldrig våga övernatta där, säger Mats Olsson.

William Ustav