Han har skrivit en hel bok om Bob Dylans låt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-06-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Kan man skriva en hel bok om en enda sång? Kan man göra en skiva om en plats som inte finns? Kan man skriva en läsvärd dagbok på nätet om man är etablerad journalist?
Det här är spalten som svarar ja, ja och ja.
I varje fall om låten är Bob Dylans "Like a Rolling Stone". Om platsen är Chavez Ravine i Los Angeles och det är Fredrik Virtanen som bloggar.
Ry Cooders nya cd släpps på onsdag, heter "Chavez Ravine" och handlar om en stadsdel som inte längre finns. Där bodde fattiga spansktalande när Cooder var ung, men husen revs när baseballaget Dodgers köptes från Brooklyn 1957 och en ny Dodgers stadium byggdes ovanpå Chavez Ravine.
Jag har sett baseball där några gånger och mumsat varmkorv i eftermiddagssolen där det luktar senap och sockervadd i den ljumma vinden och sjungit med i "Take me out to the ballgame". Cooder fyller i en helt annan historia om politik och maktspel på 1950-talet. Visar vad som fanns under den välklippta gräsmattan. Ett sensuellt och vackert album som får en annan tid att komma till liv.
Greil Marcus gör nästan samma sak i sin bok om sången "Like a Rolling Stone" där USA 1965 är bakgrund åt Dylans klassiker. Året när The Beatles kom med "Help!" och "Rubber soul" och Rolling Stones "Satisfaction", när det var kravaller i Watts, en annan fattig stadsdel i Los Angeles.
Marcus lyckas få in hela USA:s historia i boken och halva filosofin i universum. Ibland hänger jag inte med. Han kan dra iväg ett helt kapitel av associationer bara på hur Dylan betonar ett ord. Marcus väger orden med precision.
16 juni 1965 spelades "Like a rolling stone" in. Tänd ett ljus för Bob på torsdag.
40 år senare är det bloggarnas tidevarv. Det finns folk som tycker det är texter som inte är lika omsorgsfullt utmejslade.
Virtanens blogg på Aftonbladet.se är underhållande. Det är inte alla bloggar, men det är inget skäl att avfärda bloggarna som fenomen. Bra skribenter som uppdaterar ofta och gör saker som är intressanta - de skapar bra bloggar. Virtanen och Linda Skugge skriver mycket läsvärda bloggar.
Kul. Om man vill.
Alla måste inte läsa allt här i världen. De flesta dagstidningar har många olika avdelningar, eftersom läsarna vill läsa om olika saker.
Dagens Nyheter, där det varit kritik mot bloggarna, har till exempel en grötgrå avdelning som heter "Namn och Nytt". Avsiktligt tänkt att vara skrattretande.
När jag var ung hade Dagens Nyheter en fantastiskt underhållande "Namn och Nytt". Kul teckningar, underhållande texter av den sort som förr kallades kåserier. Då skrev Jolo, Red Top, Torsten Ehrenmark och Unge. Ströyer tecknade. Det levde. Roligt, elakt, aktuellt.
Kåsör. Se där ett ord som försvann på vägen. Ett uttryck från förr, som nymfoman och kluvna hårtoppar.
I dag finns inga kåsörer. Ut gick kåsörerna. In kom posörerna.
Eller är underhållningsbloggarna vår tids kåserier?
Dagens rätt
