Det var bättre förr – när vi var överens!
Håkan Steen om gamla och nya Rockbjörnen
Den gamla Rockbjörnen har förvandlats till en väldigt ung popbjörn.
Eran då vi kritiker var överens med de röstande läsarna är förmodligen för evigt över, och möjligen säger det något om tiden vi lever i.
En sanning som etablerades kort efter den moderna rockkritikens genombrott på 60-talet är att kritiker är hopplösa snobbar och nördar som inte gillar samma skivor och artister som vanligt folk. Det var egentligen aldrig speciellt korrekt men att det inte stämde blev sällan tydligare än i omröstningen till Rockbjörnen på 00-talet.
Vi som var satta att kommentera vinnarna såg namn som Kent, Håkan Hellström, Robyn, Sahara Hotnights, Timbuktu och Lars Winnerbäck håva in björnar och kunde bara applådera den röstande publikens goda omdöme och smak.
I dag är musikvärlden en helt annan, betydligt mer fragmentiserad plats. Tack vare Spotify, Wimp, Youtube, Soundcloud och de sociala medierna kan artister hitta en publik helt i skuggan av de traditionella mediernas bevakning. Det skapas communities av hängivna fans och det är enklare än någonsin att engagera styrkorna i omröstningar som denna.
Allt detta präglar vad som blir nominerat mer än det som jag och mina kollegor skriver i våra recensioner och krönikor.
Och det är helt i sin ordning. Rockbjörnen har alltid varit folkets pris och folkets pris ska prägla sin tid. Favoriter som Hellström och Maggio finns glädjande nog med i nomineringslistorna men jag undrar samtidigt var till exempel First Aid Kit, Lorentz, Markus Krunegård eller Elliphant är. Samtliga har gjort väldigt bra svensk musik de senaste tolv månaderna och ni borde verkligen lyssna på dem allihop.
Tittar vi på utländska låtar blir min lista med bättre alternativ närmast oändligt lång (inte ens Mariah Careys ”#Beautiful” – fjolårets bästa låt enligt Aftonbladets musikredaktion – är ju med).
Men det är som det är. Ni har röstat och era förslag är lika mycket värda som mina. Att jag inte är ett 15-årigt One Direction-fan förklarar förmodligen också varför jag känner mig lite främmande inför många av de här nomineringarna.
Jag förstår förstås att många av artisterna jag nämner inte har lika drivna, välorganiserade och röstningsintresserade fans som The Fooo.
Men jag tycker nog just i det här fallet att det var lite roligare förr, när ni och vi var mer överens.