”Jag försökte ta mitt liv med en överdos”
Clara Klingenström om psykiska misshandeln
Publicerad 2021-06-28
Hon levde i en destruktiv relation med fysisk och psykisk misshandel.
Till slut var Clara Klingenström så nedbruten att hon försökte ta sitt liv.
– Jag kände inget hopp alls och tog en överdos av tabletter.
Hon hade inte oddsen på sin sida inför debuten i Melodifestivalen i vintras och tippades komma sist i sin deltävling. Men Gotlandsfödda 26-åringen Clara Klingenström berörde svenska folket på djupet med innerliga ”Behöver inte dig idag” och tog sig via Andra chansen till den stora finalen där hon slutade på en femteplats.
Claras stora genombrott som hon kallar för en revansch blev ett faktum, och succélåten som hon skrev efter att ha tagit sig ur en våldsam relation blev sedan etta på Svensktoppen.
– Ibland tänker jag på var jag var för exakt ett år sedan när allt var så mörkt och jag inte ville leva, och att det nu har blivit såhär. Härom veckan när jag låg i min lägenhet började jag plötsligt gråta. Jag fattar inte att det här är sant. Det är en sådan konstig overklighetskänsla. Jag försöker inte heller tänka på att det måste bli ännu bättre hela tiden och ställa krav på mig själv utan istället försöka njuta av det.
Du har sagt att det är många som kommer fram till dig och även skriver till dig. Har det främst att göra med vad låten handlar om?
– Dels det. Det är personliga meddelanden och folk har skrivit att jag har satt ord på deras känslor vilket har hjälpt dem. Det känns väldigt häftigt. Jag har själv känt hur musiken har hjälpt mig genom mitt eget liv.
Låten lär ha kommit till ur en ren frustration?
– Från början var det jag, Bobby Ljunggren och David Lindgren Zacharias som skulle träffas för att testa att skriva lite inför Mello. De spelade upp en liten demo och vi satt och drack kaffe och snackade och kom fram till titeln ”Behöver inte dig idag”.
– Jag hade precis lämnat en relation som inte var bra och jag låg sedan på mitt rum hemma hos mamma på Gotland och ville inte ens äta mat och var jättedeppig. En dag gick jag plötsligt till pianot och då kom texten på något sätt.
Du levde i en destruktiv relation och blev utsatt för både psykisk och fysisk misshandel?
– Ja, jag har ännu inte läkt ihop helt och hållet och går i traumaterapi och vissa grejer är fortfarande jobbiga att tänka på. Jag fick också fysiska skador som jag fortfarande har lite problem med.
Du har nämnt att det gick så långt att du inte ville leva längre. Hur starka var de känslorna?
– De var väldigt starka och jag försökte ta livet av mig. Jag tog en överdos av tabletter och hamnade på sjukhus. Då kände jag inget hopp alls och allt var väldigt mörkt. Ungefär två månader innan slutade jag dricka alkohol och blev lite mer klar i huvudet och jag började fundera på hur jag kunde hjälpa mig själv. Jag sökte mig till en mottagning för våld i nära relationer och träffade en kvinna som hjälpte mig jättemycket.
Vi har förstått att du var så nedbruten i förhållandet att du trodde du förtjänade att bli misshandlad – det låter fruktansvärt?
– Men det var verkligen så. Kanske ändå inte att jag förtjänade det, men jag kunde tänka ”fan, nu har jag gjort så här vilket har lett till det här och nu har jag förstört för min familj och mina vänner eftersom de är så oroliga”. Jag la mycket skuld på mig själv. Efter en tid på mottagningen för våld i nära relationer hjälpte kvinnan där mig att inse att jag inte har någonting med det att göra och att det är han som bär skulden.
Vissa vänner vände sig mot dig?
– Ja. Det var en nära vän till mig som ville bryta kontakten. Hon sa rakt ut ”fattar du inte att du har förstört för hela din familj och för alla dina kompisar”. Jag hade ju redan skuldkänslor och hon spädde på allt det där. Det är något jag har funderat mycket på, och jag vet inte om hon var rädd också. Man inser hur viktigt det är att folk omkring aldrig lägger någon skuld på den som varit med om något sådant.
Vilka har funnits där för dig?
– Jag har min bästa kompis på Gotland och min familj som har fått in i mitt huvud att det inte är mitt fel. De har verkligen funnits där för mig och varit jättesnälla och gett mig så mycket kärlek. Någon dag efter att jag hade blivit misshandlad åkte min syster och hämtade mig och satte mig på båten till Gotland. Hon sa att jag inte hade något val och att jag måste bort från Stockholm.
Var det du som tog kontakt med familjen och berättade vad som hade hänt?
– Jag låg på sjukhus och skickade bilder på hur jag såg ut till mamma. Då satte hon igång hela processen och sa att nu räcker det. Mamma och hela min familj försökte ju prata med mig hela tiden som jag var i förhållandet, men jag blev bara irriterad. Jag undrade varför de inte kunde tycka om personen som jag var tillsammans med och jag tog honom i försvar. Det skiftade till att jag berättade vad han hade gjort mot mig. Man är så kapad i hjärnan. Även om man såklart har en magkänsla som säger att förhållandet inte är så bra så stannar man. Jag kan verkligen förstå att det är tufft att stå bredvid och se på.
Minns du vad du tänkte när du låg på sjukhuset?
– Jag var rädd och förvirrad och undrade vad som skulle hända. Han fick mig att känna att jag inte var någonting utan honom. Då känner man att man inte är någon. Det var väldigt manipulativt och nu när jag ser allt mer klart kan jag se ett mönster från första stunden vi träffades.
Du är som sagt utskriven från psykiatrin. Du är helt klar där nu?
– Ja, men jag går i traumaterapi privat. Allt med psykiatrin har varit väldigt jobbigt, men det är över nu. Jag är inte sjukskriven längre och jag får jobba med musik.
Hur mår du idag?
– Jag mår verkligen jättebra.
Efter allt du har berättat för oss är det helt fantastiskt att höra.
– Det är klart jag har dagar som är sämre, men till den största delen mår jag bra och någonstans trodde jag inte att det skulle kännas så här. Jag har verkligen kämpat för att må bättre och jag lever. Nu får jag äntligen känna hur det är att vara en frisk människa. Jag känner mig väldigt tacksam.
3 SNABBA FRÅGOR
Du sökte till ”Idol” 2014 men fick ingen guldbiljett?
– Jag tror allt har en mening och det var nog inte rätt tid för mig då. Nu är det som om allt har fallit på plats för mig och det här genombrottet kom också när jag började må bättre. Att söka bekräftelse och tänka att livet löser sig bara jag slår igenom med musiken… Det är inte så det funkar. Jag fick vara med om att allt löste sig innan vilket jag är tacksam för.
Vad gör du när du inte jobbar?
– Det har jag tänkt på…. Haha! Jag håller ju på med mycket musik och lyssnar också på mycket musik med kompisar. Men jag gillar att spela spel och vara ute i naturen och jag har också en katt som jag älskar.
Lockar en comeback i Mello?
– Inte än på ett tag, det blir i så fall i framtiden. Om jag skulle dyka upp nu igen så kanske folk tror att jag bara gör det för att vinna. Det var inte det som var syftet när jag var med senast. Nu vill jag ut och spela och skapa ny musik.