Bäst i världen – märkligt nog
Fredrik Virtanen om ”Breaking bad” – en serie för idioter om idioter
”A chemistry teacher diagnosed with a terminal lung cancer, teams up with his former student, Jesse Pinkman, to cook and sell crystal meth.”
”Breaking bad” är världens genom tidernas underligaste tv-drama och jag vet inte hur många gånger jag försökte titta på den och misslyckades. Såg den när den var ny, 2008, och tyckte om den men efter tre, fyra avsnitt insåg jag att jag egentligen bara fallit för den perfekta storylinjen:
En kemilärare får lungcancer och börjar tillverka metamfetamin.
Den perfekta hisspitchen. Den tar inte ens en hissfärd. Den är insåld och klar redan innan dörrarna slagit igen, katching.
En kemilärare får lungcancer och börjar tillverka metamfetamin.
Problemet är att serien är skitdålig, i början. Det finns för många bra tv- serier för att man ska slösa bort sin tid med en nedrökt slacker och en töntig kemilärare som snubblar runt i en husbil i en öken medan de kokar blå meth.
Så jag la av.
Sedan hörde jag hur alla febrade.
Så jag försökte igen.
Kom till avsnitt 6. Lade ner. Hörde hur alla febrade. Försökte igen. Kom till avsnitt 8. Lade ner. Det här är mediokert, vad pratar ni om?
När så Netflix-avläggaren ”Better call Saul” kom i vintras och jag fann den obegripligt fånig men samtidigt hörde hur alla älskade den, de som sett ”Breaking bad”, tvingade jag mig till att se första säsongen av ”Breaking bad”. Man måste lyssna på folk. Om hela världen säger att ”Breaking bad” är 9,5 på imdb så är det mig det är fel på, inte på världen.
Vid säsong två började den få hetma. Från 
till . Och så händer verkligen något i avsnitt åtta när advokaten Saul dyker upp. Och senare: Flygkrasch! Det regnar eld! Så himla irrelevant egentligen. Men ändå. Det blir en formidabel fars. Alla är lite dumma i huvudet, alla gör bort sig (utom Saul, faktiskt), det målas med för svart pensel för sammanhanget, det är hela tiden ett glitch i maskineriet. Manuset tar sig vansinniga friheter men kemiläraren Walter White, självgod men lika enfaldig som Jesse Pinkman, blir en allt mer hypnotisk karaktär, en antihjälte av skintorra proportioner, och sedan, i säsong tre och fyra, blir denna fars plötsligt ett storslaget gansterdrama med pool och allt, inte nödvändigtvis längre en komedi även om den parodiska tonen ständigt skjuter pilar genom ond bråd död, missbruk, skatteverket och den machoplågade jävla svågern.
Och: they blew up the chicken man in Albuquerque last night!
Det var otroligt.
Inte i verklig mening bra, inte alls, inte som ”Vita huset” eller ”Sopranos” eller ”The wire”. Den här serien haltar sig fram. Den är absurd, den saknar logik och sanningsanspråk och karaktärerna hade passat bättre i Kalle Anka - men ändå, eller just därför, är den lika realistisk som en sköldpadda med ett avhugget människohuvud.
En helt unik tv-serie.
En serie för idioter av idioter om idioter.
Jag har ännu säsong fem, sista säsongen, kvar och har börjat ransonera. Vill inte att det ska ta slut. Den är hypnotisk. ”Better call Saul” kommer vara chanslös för den saknar Walter Whites förvandling och nedstigning till dödsriket. Måste stanna kvar i detta.
”Breaking bad” är världens bästa tv- serie och det är underligt med tanke på hur svagt den börjar, fortsätter och egentligen är ännu.
Läs också: Avslöjade – här är hemlifga koderna i ”Breaking Bad”
Fråga Fredrik
Wow grabben, tack för tipset om ”The Jinx” – fantastisk! – men vad menar du med etiska problem? Även en mördare, om Robert Durst ens är skyldig, måste få komma till tals.
Mackaroni
SVAR: Så kan man se det. Men tänk om en svensk mördare skulle få huvudrollen i en svensk dramadokumentär i sex delar? Ramaskri är bara förnamnet, alla anhöriga till offren skulle spy av sorg och ilska. Avståndet till USA gör det enklare att glömma sådana detaljer.
VECKANS...
BABE. Fredrik Skavlan. Blev orimligt hyllad för sin intervju med Jimmie Åkesson, partiledare för rasistiska Sverigedemokraterna. Förväntningarna på Skavlan måste alltså ha legat lägre än en sjunken båt. Okunnigt. Skavlan är högst duktig och borde ha gjort en betydligt bättre intervju.
ÄLSK. Darlene Love! Ni såg ”Twenty feet from stardom” på TV4 Fakta i går, väl?
STJÄRNA. Sandra Bullock. En av sex skådespelare som får 20 miljoner dollar (172 miljoner SEK) för en film, enligt Hollywood Reporter. De andra är Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Robert Downey Jr, Denzel Washington och Angelina Jolie men Bullock är bäst, eller hur?
HYRFILM. ”Nightcrawler”. Jake Gyllenhaal som en mycket sjuk frilansfotograf i Los Angeles. Mycket sjuk. Riktigt sjuk. Och tv-kanalerna som köper hans material är nästan lika sjuka. Se!
FUNKALBUM. ”To pimp a butterfly”, Kendrick Lamar. En riktigt jobbig storsäljande kritikerhyllad skiva. Jätteskicklig häxbrygd av jazz, funk, hiphop och spoken word-rap, som r’n’b lät på 90-talet. Kendrick Lamar, 27, från Compton, Los Angeles, är troligtvis ett geni. Ett funkgeni. Men jobbig, så jobbig, lika jobbig som George Clinton. Fascinerande. Men låten ”King Kunta” är fet. Annie are you ok? We want the funk!
LÅT. ”Big decisions”, My Morning Jacket. En mästerlig låt men jag kan inte släppa tanken på att de inte gör den tillräckligt bra och att någon – men vem? – borde göra en cover.
TV-SERIE. ”Bloodline”, Netflix. Vår egen Johan Renck – gamle popstjärnan Stakka Bo som även regisserade ett par avsnitt av ”Breaking bad” och utmärkta svenska serien ”Ettor och nollor” förra året – regisserar de två första avsnitten och den blir inte sämre sedan. Och oj vad vi längtar tillbaka till Florida Keys, eller hur?
VILA I FRID. Tomas Tranströmer. Shit vad du kunde skriva.